En sådär rolig match

Det blev aldrig riktigt så. Det blev alldeles för mycket domarnas match detta. För det blir det när över en period spenderas med någon på botbänken. Då tar man lite nerven och glöden ur allt. 

Jag vet att det är ett dilemma. Ska man strikt följa reglerna eller ska man med sitt sunda förnuft försöka framställa en så sevärd och underhållande match som möjligt? För känslan är att man måste välja mellan de två. Ingen kommer någonsin få ut en sevärd ishockeymatch genom paragrafrytteri. 

Med detta menar jag inte att man ska leta utvisningar på "rätt lag" för att jämna ut antalet eller resultatet. Utan den lilla känslan som finns hos en bra domare där han tillåter spelarna att traska på varandras nerver. Man släpper en lite hakning där och någon cross checking framför mål för att ge matchen lite nerv. 

Jag tyckte det saknades inatt och det är synd i en så profilerad matchup. Förutsättningarna var där, men det föll lite platt. Spelarna fick aldrig riktigt utrymme att bli arga på varann, åtminstone inte på isen. Varje liten överträdelse av regelverket beivrades och till sist blev det bara en match som typ alla andra. 

Nu vann ju rätt lag tillslut vilket såklart är det centrala, och det med en del brister i spelet till trots. Dock var det uppfriskande att se Victor Hedman börja likna den han kan vara efter en säsongsinledande ökenvandring, samma men Andrei Vasilevskiy som sett mycket bättre ut på sistone. Skönt att Vladislav Namestnikov fick sätta dit en puck och att vi fick se vintage Corey Perry. 

Men roligast av allt var att man fick det kastat i ansiktet hur mycket man saknat Anthony Cirelli. För det har man, mycket. 

Så till syvende och sist är väl allt väl antar jag. Så länge poängen tickar in får väl blindstyrena i randigt blåsa hur fel de vill. 

Det är väl någonstans deras förbannade rättighet.