En välförtjänt premiärseger!
Det var svårt att egentligen säga någonting om vilket Tampalag man skulle få se. Både inre och yttre omständigheter hade kunnat spela fullt förståeliga roller i utgången. Men ut klev ett lag som i allt väsentligt visade att de bar stoltheten av en hel stad på sina axlar.
Det kan vara ganska fördelaktigt att åka till ett lag som Carolina i sin premiär. Särskilt om man befinner sig i processen att till högre grad prioritera de tråkigare elementen i hockeyn.
För Carolina ska vara ett lag för toppen, de är också kända för att spela med gasen i botten ungefär hela tiden. Det gör att kraven på att föra matchen får ses som minimala. Och man kan, utan att skämmas, lugnt fokusera på att tighta till, spela smart och att vara oppurtuna när lägena väl uppenbarar sig.
Och matchens första 15 minuter var ett direkt skolboksexempel på hur man hanterar en bortamatch i Carolina. Stora marginaler, prioriterad defensiv och ett starkt fokus på detaljer.
Det gjorde att ett normalt sett ganska högtflygande Hurricanes, faktiskt såg rätt tama ut.
Men sen fick Brandon Hagel för sig att det var en god idé att åka runt och fundera på om det uttalas pajella eller paejja, och vips så hade man gett Carolina 1-0 och en väg in i matchen.
Och när Carolina hittar en väg in i matcher tenderar det att bli ganska jobbigt, så även denna gång. Men i kölvattnen av det fick man se varför man investerade som man gjorde i somras.
För trots en press från hemmalaget så fanns ett lugn och en trygghet som saknats tidigare. Man var i sanning inte perfekta, men man tappade heller inte konceptet helt någon gång. Och längst bak såg Andrei Vasilevskiy ut som den målvakt alla vet att han är.
Det gav en trygghet som gick åt två håll. En trygg målvakt hjälper försvaret att agera med pondus, och ett försvar med pondus gör målvaktens jobb mer förutsägbart.
När sen Nikita Kucherov visade att powerplayframgång går genom honom och bara honom, så fann man sig snart i en ledning som faktiskt kändes rätt trygg hela vägen in i mål.
En välförtjänt seger för laget.
En välbehövlig framgång för staden.
Nu återvänder man hem och ansluter till arbetet med att få staden på fötter igen efter stormen Miltons härjande. Man vet inte vad som väntar hemma, vilket gör det faktum att man kunde fokusera och genomföra den här matchen på ett så bra sätt än mer imponerande. Och det går inte att göra annat än att hålla med Jon Cooper om att det hade varit en direkt omöjlighet att ladda om inför den hemmapremiär som skulle ha spelats under lördagsnatten, men som nu skjutits på framtiden.
Men vi vet att när hockeyn väl är tillbaka i Amalie Arena, så kommer den att spela en stor roll i läkandet av en stad som tagit mycket stryk den senaste månaden.
Och fortsätter man på det här spåret, så har man alla möjligheter att göra det till en fin och framgångsrik läkeprocess.
