Hur stor contender är Nashville?
Har Nashville äntligen blivit det vi trodde inför säsongen?
Inför säsongen hade Nashville stora förhoppningar på sig. General manager David Poile överraskade alla när han valde att skicka ut lagkaptenen och ikonen Shea Weber till Montreal. PK Subban anslöt från Canadiens och Predators favoritskap sköt i höjden.
Man hade trots allt fått en yngre och bättre försvarare på ett klart mer överkomligt kontrakt. Subban må ha högst cap hit av ligans försvarare, men 31-årige Weber kommer tvåa på listan och är signad till 25/26 tack vare det offer sheet som Philadelphia signade honom till häromåret.
Predators blev inte bara yngre och snabbare, utan Subban förväntades passa in i Peter Laviolettes tänk och system så mycket bättre än under en Michel Therrien som petade honom lite här och där.
Men succén uteblev, för både Subban och Nashville.
Fick kämpa säsongen ut
Säsongens första tio matcher resulterade enbart i tre segrar och det dröjde till slutet av december innan man vann två matcher i rad för tredje gången. Inledningsvis viftade man bort de svaga resultaten som en effekt av sommarens blockbuster. Det var trots allt ligans största trade på många år och det var lagkaptenen som skickades iväg.
En ny hierarki behövde skapas och en ny kultur behövde byggas. Fair enough, det kan ta lite tid. Men hur lång tid? Vi väntade och väntade, men det var först efter årsskiftet som det började röra på sig så smått. Filip Forsberg, Ryan Johansen och Viktor Arvidson sattes in i förstakedjan – och Predators hade hastigt och lustigt fått en av ligans farligaste kedjor.
Men man lyfte aldrig på det där självklara sättet. Nashvilles problem höll i sig och man fick kämpa kring slutspelsstrecket säsongen ut.
Slutspel tog man sig däremot till – och där väntade Chicago. Visserligen ett Chicago på nedgång, men likväl den här erans främsta lag och ett lag där Patrick Kane fortfarande håller väldigt hög klass.
Ett styrkebesked
Chicago hade samlat på sig flest poäng i Western Conference och var föga förvånande favorittippade även den här säsongen. Men nog kunde man tro att Nashville faktiskt kunde vara betydligt bättre än vad tabellen indikerade?
Predators svar blev ett rungande ja.
När grundserien summerades stod Nashville med ett av ligans bättre records på hemmais. Bortaspelet var däremot ett frågetecken. 19 lag hade tagit fler poäng på bortais och föga förvånande hade hemmastarka Chicago goda förhoppningar på sig.
Nashville svarade med två raka segrar i Chicago – och höll dessutom nollan två gånger om. Hemma i Nashville blev det två nya segrar och Blackhawks hade blivit svepta. Det var första gången som Predators svepte en motståndare och man är nu i andrarundan för fjärde gången i organisationens historia.
4-0 mot Chicago är ett styrkebesked, men hur långt kan det räcka?
Det här var säsongen…
Nashville har satsat tidigare – vi minns när man till exempel tog in Peter Forsberg 2007 – och har haft stora förhoppningar på sig vid andra tillfällen. Men det här var säsongen då man skulle ta steget. Man skulle inte längre vara en utmanare bland alla andra – nu skulle man cementera sin plats i toppen och Poiles modiga beslut att byta ut Weber mot Subban skulle vara den sista pusselbiten.
Kanske är det nu vi ser den effekten. Ett stort och avancerat pussel med många bitar kan trots allt ta lite tid att få ihop. Men när det väl är på plats ser det fint ut.
Pekka Rinne är en institution i Nashville och ibland känns det som att de aldrig har haft någon annan målvakt. Han är den målvakt som har gjort flest matcher, har flest segrar och han har bäst räddningsprocent (91,7) av alla målvakter med minst 50 matcher för Predators. På senare år har däremot veteranen börjat få lite problem, vilket inte alls är förvånande med tanke på att han närmar sig 35-årsstrecket.
Men mot Chicago storspelade han. Två raka nollor och bara tre insläppta mål på fyra matcher är mycket imponerande mot Patrick Kane & Co. Rinne hann dessutom med att göra två assist och gjorde med det mer poäng än i princip hela Chicago. Finländaren inledde säsongen starkt, svalnade av och har nu hittat toppformen igen.
Hur stor contender är Nashville?
Filip Forsberg är en lustig spelare. Två säsonger i rad har han inlett mer eller mindre katastrofalt – bara för att pricka formen och avsluta som en 30-målsskytt. Nu är han som sagt en del av en fruktad förstakedja som är perfekt komponerad och ger alla lag problem.
Ryan Johansen överglänste överhypade Jonathan Toews i förstarundan, Predators fick värdefull secondary scoring från de sämre spelarna och även om Mike Fisher har gått poänglös har han visat sin betydelse. Efter rekryteringen av Kevin Shattenkirk ståtar förmodligen Washington med ligans främsta försvarsbesättning, men Nashville kommer inte långt efter.
PK Subban och Roman Josi är de ultimata toppbackarna för den moderna hockeyn. De är skickliga skridskoåkare, hanterar pucken utomordentligt bra och bidrar i alla tre zoner. När de dessutom backas upp av Mattias Ekholm och Ryan Ellis talar försvarets styrka för sig själv.
Det finns dessutom fortfarande lite sparkapital i Nashville. Subban står bara på två poäng, James Neal är mållös och Forsberg bör kunna ha ytterligare en växel i sig. Men matchserien mot Chicago tände hoppet. Plötsligt såg alla pusselbitar ut att vara på plats. Den här erans stora lag slängdes i soptunnan som vilken sak som helst och Predators visade att man är redo att gå hela vägen.
Eller så överreagerar vi efter en extremt liten sample size.
Hur stor contender är egentligen Nashville?
