Huvvaligen
Matchen är bara en pinsam insats mot ett uselt motstånd, det är sånt som händer men som man helst inte vill se. Dock överskuggas allt av ett gäng frågetecken inför det som komma skall.
Anthony Cirelli, Brandon Hagel och Erik Cernak var inte ens ombytta till att börja med.
Därtill tappade man ytterligare Pat Maroon och framförallt Tanner Jeannot under matchens gång. Anledningen till att jag skriver framförallt på Jeannot är att sättet han lämnar på får det att isa lite i kroppen.
En närkampssituation där han och Scott Mayfield välter och hela Jeannot hinder undan utom hans högerben som viks åt alla möjliga håll och lämnar honom utan möjlighet att kunna stödja på det.
Magen säger att det kommer ta tid att kunna spela igen för Jeannot, om det ens blir denna säsongen.
Och man har inte råd med det. Man kan svälja en skada, i värsta fall två. Men i ett slutspel, mot ett boostat Toronto, så blir det snabbt jäkligt tunt.
Och man kan tänka att ett mål och tre assist i Tanner Jeannot inte är något större hål att fylla. Men han plockades in specifikt för slutspelet. Hans tyngd och fysik ska skina där, han ska komma varje gång, varje kväll och han ska sitta som ett plåster på isen och inristad i bakhuvudet på varenda motståndarback.
Det finns ingen med den profilen i laget nu, utom möjligen Corey Perry. Så Jeannot lämnar en stor lucka i ett lag som gjort det till sin identitet att vara tunga och jobbiga.
Så det är oroväckande att man nu verkar ha en femma spelare med lite struligheter, och tack vare det får spela på kort om folk och utan kontinuitet samtidigt som ett gäng gubbar fortfarande letar efter formen.
Saker och ting är långt ifrån optimala, men samtidigt kanske de aldrig kommer vara det?
Nu står man iallafall här med en målsättning som överskuggar alla andra för de avslutande tre matcherna.
Håll er hela.
