Krisen är ett faktum
Det är bara att inse, om det inte redan skedde för någon vecka sedan - det är kris i Lightning. Efter ännu en stundtals tveksam insats förlorade man med 5-4 mot Devils och slutspelsstrecket känns allt mer som ett avlägset mål.
Devils-förlusten var återigen lite typiskt för hur spelet varit den senaste månaden. Man blandar och ger, spelar helt okej stundtals, men gör flera fatala misstag som sätter laget i en så dålig sits att det blir för jobbigt att komma tillbaka ifrån. I gårdagens match dröjde det bara 20-talet sekunder innan det första hände. Roloson kan inte hålla ett skott på mål och ger iväg en saftig retur som Sykora kan raka in. Devils 2-0 i PP är väl inte mycket att säga om, och sedan kämpar sig faktiskt Bolts tillbaka in i matchen och har 2-2 i periodvilan, efter ett elegant mål av Downie (främst tack vare fina framspelningar av Stamkos/Gilroy), sedan visar Blair Jones varför han ska få spela i NHL och inte AHL med en fin strut. Inte ens minuten in på andra är det dock dags igen, Roloson står och sover och har ingen som helst koll på sin första stolpe när Parise får promenera in och göra 3-2 (Gilroy förtjänar också kritik för sin insats där, men framförallt Rolie). Att coach Boucher då väljer att rycka Roloson är helt rätt, även om det inte direkt hjälper hans självförtroende. Garon som ersätter gör det helt okej, att både 4-2 och 5-2 kommer i spel i numerärt underläge för Devils är verkligen inte hans fel, två kontringar där han lämnas alena med två framstormande djävular som gör det omöjligt för honom. Att Stamkos sen med två mål i sista perioden kan göra det intressant igen är väl bara en parentes.
Förlust igen, vilket innebär att man förlorat sju av sina åtta senaste matcher. Och fyra av de senaste 15 om man tittar lite längre bak. Då var Bolts på rätt sida av strecket, även om det var tajt och många lag presterade bra. Nu är man tredje sämst i Eastern (bara Islanders och Hurricanes är sämre), och har fem poäng upp till Capitals. Förvisso ingen omöjlig marginal med tanke på att två tredjedelar av säsongen återstår, men ändå. Det finns inte mycket till ljus i tunneln just nu. Det skulle väl vara Stamkos fortsatta poängmakeri, med hans två mål igår tog han sig åter igen upp till delad ledning i skytteligan (med Kessel och Michalek), och på en fjärde plats när det gäller totalpoäng (efter Giroux, Kessel och Daniel Sedin).
En annan ljusglimt fanns också mot Devils. Även om spelarna stundtals såg riktigt trötta och ointresserade ut, så klev man fram och kastade handskarna när det väl behövdes. New Jerseys Ryan Carter körde på Garon, och Kubina visade att det inte var okej. David Clarkson mejade ner Downie framför mål, och Ryan Malone accepterade inte det. Till sist var det Downie själv som inte tyckte svenske rookiens Alexander Urboms behandling var okej och visade nävarna. Det påvisar i alla fall att det finns frustration och en vilja av att få någonting att hända. Det har saknats under en del tidigare insatser.
Kris då. Ja, störst problem är det förstås i mål. Och till stor del beror det på Dwayne Roloson. Han skulle ju vara the go-to-guy i år igen, men har falerat totalt. Dags för pension? Ja, det kanske vore bäst. Insatsen inatt var under all kritik. Mathieu Garon har inte vart så dålig, han har gjort det helt okej, men samtidigt inte stått på huvudet och gjort match efter match där han bär laget. Kan man förvänta sig det? Njae, kanske inte, tanken var väl mer att han skulle kunna avlasta Roloson med en 20-30 matcher, nu har han istället vart "huvudkeepern" i åtta av de tio senaste fighterna. Vad ska man ta sig till? Be Roloson lägga ner och... ja? Plocka upp Dustin Tokarski? Han har stått på tillväxt i AHL en längre tid, men är knappast någon lösning. Det finns många bra andramålvakter i NHL som nog gärna skulle ha förstaspaden, men är de verkligen tillgängliga? Spelare som Cory Schneider, Tuuka Rask, Anders Lindbäck. Om man skulle vara intresserad kostar det nog mer än vad man egentligen är villig att betala.
Att Martin St. Louis verkar bli borta en längre tid efter att ha fått en puck i ögat ställer förstås också till det. Han är lagets hjärta, och inte blir lagets haltande powerplay gynnat av att den kuggen är borta. Att Vincent Lecavalier som startade säsongen så bra svalnat av betänkligt är också frustrerande. Som sagt, just nu är det egentligen bara Steven Stamkos som verkligen levererar offensivt.
Kan det vara så att coach Boucher hänger löst? Det känns svårt att tro, han har högt anseende och Stevie Y med sin bakgrund i Detroit känns inte som en kille som ger upp så enkelt. Det blir helt enkelt till att bita ihop, fortsätta kämpa och börja sätta puckarna i nät. Veckans återstående två matcher känns i alla fall inte helt omöjliga. Calgary hemma på torsdag, Columbus borta på lördag. Veckan innan jul väntar sedan bortaspel mot först San Jose och Sen Colorado. Vågar man drömma om fem-sex poäng av de åtta möjliga? Det vore en välkommen julklapp från tomten...
