Last season revisited
Efter den fina starten har nu Sharks grävt ner sig i ett stort svart hål av hopplöshet känns det som. Tankarna och känslorna från förra säsongens februari mer eller mindre sköljer över en och efter nattens bottennapp mot Columbus känns läget allt mer prekärt.
Vad ska man egentligen säga? Nog visste vi alla att en förlust skulle komma förr eller senare, men att det skulle ta så hårt på laget och hur spelare som Marleau och Thornton för att bara nämna några kan gå från att vara stekheta till iskalla på bara ett par dagar fortsätter att överraska mig.
Kräftgången började mer eller mindre med matchen mot Anaheim hemma den 29.e januari, även om Sharks lyckades vinna matchen på straffar började man ana oro i laget. Passningspelet började att gå trögare och trögare samtidigt som pressen ökade på andra och tredjekedjorna att börja producera något framåt. Matchen mot Ducks följdes åter upp utav en vinst på straffar då Oilers kom på besök och även om man plockade poängen så fortsatte känslan av att något var fel att hänga i sig.
Så kom då den första förlusten, Nashville lyckades dra det längsta strået i straffläggningen i tanken och även om vi nog alla sett hur spelet under de senaste matcherna försämrats fanns inte känslan utav panik där än. Två dagar senare inkasserade Sharks sin första förlust efter ordinarie tid när Anaheim lyckades vinna med 2-1. Detta följdes upp med ännu en förlust mot ett stekhett Blackhawks och i lördags fick Sharks se sig besegrade utav Phoenix i straffläggningen efter en fenomenal insats av Mike Smith.
Sen kom då stjärnsmällen inatt, Columbus fullkomligen körde över Sharks både en och två gånger och slutligen kunde siffrorna skrivas till hela 6-2 till hemmalaget.
Vad kan detta bero på? Givetvis massvis av orsaker, men vi ska nog dra ner det till tre olika.
Försvarspelet
Det har sett trögt ut ganska länge nu, nattens ingripande vid 1-0 målet är under all kritik. Dan Boyle ser ut som en juniorspelare medan Vlasic inte tar fighten framför mål på allvar. Att Sharks sedan roterat väldigt mycket i backparen känns inte heller som någon särskilt smart idé. Demers har fortsatt på den inslagna vägen från förra säsongen och att Sharks förlängde med honom framstår allt mer som ett riktigt stort frågetecken. Brent Burns har visserligen bara spelat två matcher hittils, men det vi har fått se har väl inte direkt imponerat. Douglas Murray började säsongen ganska bra tycker jag och gör väl sitt jobb hyfsat fortfarande, men skridskoåkningen börjar verkligen bli ett problem för honom. Såhär långt skulle jag vilja säga att Braun har varit den bästa, visserligen kan han ibland få för sig att ge sig ut på lite väl offensiva utflykter, men han har en helt annan speed än resten av backbesättningen och krigar verkligen där ute.
Anfallspelet
Det finns mycket att säga om det, Jumbo, Marleu och Pavelski har faktiskt gjort ett bra jobb. Det ska sägas. Dock så har de under de sista matcherna sett alldels för kalla ut och visserligen är det dem som ska ligga i toppen utav Sharks poängproduktion, men de kan inte göra allt själva och spelare som Martin Havlat och Ryane Clowe måste komma igång snart, båda två står idag på fem poäng vardera och det är inte godkänt någonstans. Clowe spelade riktigt bra mot Phoenix under vissa perioder, men utav alla de chanser han hade borde han hängt dit åtminstone en. Linen med Handsuz, Wingles och tidigare T.J Galiardi tyckte jag funkade bra, men när sedan McLellan ska ge sig in och peta runt där med en spelare som Matt Pelech funkar det inte. Han håller helt enkelt inte måttet, visst tog killen en fight igår, men jag tror banne mig den stjälpte mer än den hjälpte.
Todd McLellan
Under de första matcherna så levde Sharks på sitt powerplay, Jumbo och Marleau hade lekstuga flera gånger och visst, det har gått trögare nu på slutet men McLellan måste ge saker och ting mer tid. Det är förvisso en väldigt förkortad säsong, men att hålla på och peta runt och flytta spelare hit och dit tror jag inte är melodin. Även hans laguttagningar är ibland väldigt konstiga, spelare som Demers och Pelech hör inte hemma i Sharks. Demers ser ut som en trägubbe ute på isen och Pelech låter visserligen knogarna jobba, men utöver det finns det inte mycket hockey i den killen. Idén med att skicka ner Matt Irwin till Worcester känns allt mer idiotisk när han faktiskt var en utav Sharks bästa backar tidigt under säsongen.
Det var vid denna tidpunkt förra året som Sharks mer eller mindre förlorade hela säsongen och även den gången fick man stryk mot Columbus, då var dock siffrorna 6-3. Mycket utav hela säsongen står nu på spel och kan man inte plocka en seger inatt mot Nashville råder det panik i San Jose. Det lite rolig i allt detta är att jag ända sedan jag var liten mer eller mindre alltid hyst ett stort agg mot februari månad. Sharks roadtrip och Melodifestivalen, kan det bli sämre?
