Legends of Montreal Canadiens #29 Pete Mahovlich

Pete Mahovlich, lillebror till legendaren Frank "Big M" Mahovlich, blev givetvis kallad "Little M" trots att han var 196 cm och vägde 95 kg.

Legend #29: Pete Mahovlich

 Peter Joseph Mahovlich föddes den 10 oktober 1946 i Timmins, Ontario, en stad som till största delen är franskspråkig. Eftersom hans åtta år äldre bror Frank kallades ”Big M” så fick Pete givetvis smeknamnet ”Little M”, ett smeknamn som inte stämde speciellt bra när Pete satte fart att växa under juniortiden. När han spelade i NHL så var han 196 cm och vägde drygt 95 kg, så liten var han definitivt inte.

 Pete valdes i den första årliga draften NHL anordnade, 1963 fick de sex NHL lagen välja bland 16-åriga spelare som inte något annat lag redan knutit till sig. Lagen fick fyra val var och Detroit Red Wings valde Pete med sitt första val och det andra valet sammanlagt (Montreal Canadiens valde först av alla och de valde Garry Monahan som skulle komma att spela 748 matcher i NHL för 5 olika lag). Efter draften tillbringade Pete tre säsonger i Hamilton Red Wings som var ett juniorlag i OHA-Jr som ägdes och drevs av Detroit. Alla var eniga om att han var en stor talang kanske inte lika bra som sin storebror men nästan, det fanns dock en del svagheter. Han var inte speciellt träningsvillig han litade på sin talang och träningarna var bara besvärliga, det var ju att spela matcher som var roligt allt annat var bara jobbigt.

 Under det sista året i Hamilton fick han i alla fall chansen i Detroit under 3 matcher och han gjorde inte bort sig. Säsongen 1966-67 tillbringade han hälften av säsongen uppe i NHL (34 matcher) och andra hälften i Pittsburgh Hornets i AHL. 1967-68 samma visa fast nu fick han spela drygt 40 matcher i det sämre farmarlaget Fort Worth Wings i CPHL och 15 matcher i NHL. Säsongen efter hade han fortfarande inte slagit sig in i Detroit på heltid utan delade säsongen mellan NHL och Fort Worth. Nu hade Detroit givit upp hoppet om att han skulle kunna infria deras förväntningar och tradade honom till Canadiens i utbyte mot Garry Monahan som ironiskt nog haft liknande problem att ta sig in i Canadiens trupp.

 Första säsongen 1969-70 i Montreal fick han tillbringa lika mycket tid  i farmarlaget Voyageurs som i Canadiens men nu presterade han mycket bättre i NHL än han gjort tidigare, det blev 17 poäng på 36 matcher i Canadiens mot 19 poäng på 82 matcher i Detroit under fyra säsonger. Säsongen 70-71 slog han igen på allvar mycket beroende på att legenden och storebrorsan Frank ”Big M” Mahovlich också tradades av Detroit till Canadiens efter halva säsongen. Bröderna placerades i samma kedja och det blev en omedelbar succé, Frank gjorde 41 poäng på 38 matcher i Canadiens och Pete 61 poäng på 78 matcher. Under slutspelet där Canadiens först chockade NHL genom att slå ut storfavoriterna Boston och sedan genom att besegra Chicago i Stanley Cup finalen står bröderna Mahovlich för storartade prestationer, Pete gör 10 mål och 16 poäng på 20 matcher och Frank gör 14 mål och sätter nytt poängrekord i Stanley Cup med 27.

 Bröderna kommer att spela ihop under ytterligare tre säsonger som kanske av en tillfällighet är tre av Franks bästa genom tiderna. Säsongen 71-72 blir ganska misslyckad för Canadiens men bröderna Mahovlich får tilsammans ihop över 160 poäng och efter säsongen blir båda bröderna uttagna i Canadas lag till 8-matchers serien mot Sovjetunionen.  Pete får spela i sju av matcherna och gör 2 poäng och Frank spelar 6 matcher med 2 poäng som resultat. Säsongen 72-73 är året då lillebror ska passera storebror men en skada sätter stopp för Pete, trots det kommer han nästan upp i en poäng per match (59 poäng på 61 matcher) och gör ett mycket bra slutspel med 13 poäng på 17 matcher när Canadiens vinner Stanley Cup igen.

 Säsongen 73-74 blir den sista där bröderna spelar ihop, Pete får ihop 73 poäng och Frank 80 men för första gången så gör Pete mer mål än Frank 36 mot 31. Året efter har Frank skrivit på för Toronto Toros i WHA och Pete får jobbet att ta hand om två talanger som precis som han haft svårt att etablera sig som stjärnor, Guy Lafleur och Steve Shutt. Pete exploderar med att göra sin absolut bästa säsong, 34 mål, 82 assist och 117 poäng. Det ger honom en femteplats i NHLs poängliga platsen bakom Lafleur som gör över 50 mål för första gången. 82 assist är fortfarande klubbrekord för Canadiens. Slutspelet blir dock en klar besvikelse och Mahovlich är enormt besviken, speciellt eftersom hans relation till media försämras och han blir något av en hackkyckling i pressen trots att han är laget bäste spelare i slutspelet med 16 poäng på 11 matcher.

 75-76 finns det inget som kan hindra Canadiens, Kedjan med Lafleur-Mahovlich-Shutt vräker in poäng, Lafleur vinner Art Ross för första gången, Mahovlich blir med 105 poäng sjua i poängligan och Shutt gör över 40 mål för första gången i karriären. Canadiens vinner Stanley Cup utan några större problem och alla tre blir uttagna till Canada Cup 76. Där syns det ganska tydligt att Mahovlich har problem att hänga med i tempot, han är ju nästan 30 och har aldrig varit någon träningsnarkoman precis. Säsongen 76-77 ersätts han i förstakedjan av Jacques Lemaire, media blir värre än de någonsin varit och han fortsätter med att hellre festa än träna. Lafleur var nog en större festprisse än Mahovlich men han var samtidigt en perfektionist som kom till rinken en eller ett par timmar före träningen började. Säsongen är inte helt misslyckad för Pete han får ihop 62 poäng på 76 matcher men om man jämför med de två föregående säsongerna då han hade minst 70 assist per säsong var det ganska svagt.

 Efter 17 matcher säsongen 77-78 begär Pete en trade och han blir skickad till Pittsburgh Penguins som inte är speciellt bra under den här perioden. Pittsburgh tar i alla fall emot Mahovlich som en hjälte, han får en nytändning och får ihop 61 poäng på 57 matcher efter traden. Säsongen efter går det lite sämre mycket beroende på en skada kommer han upp i 53 poäng på 60 matcher. Inför säsongen 79-80 lyckas Detroit trada till sig honom för att vara lagets pappa och ledare, första säsongen går det riktigt bra för Mahovlich 66 poäng på 80 matcher men för Detroit är det nattsvart de blir sist i sin division. Nästa säsong ställer skador till det för Mahovlich och när Detroit försöker göra en nystart genom att göra sig av med alla veteraner hamnar han i farmarlaget Adirondack. Han stannar i Adirondack även säsongen efter innan han slutar.

 Han gjorde comeback efter några år för att vara spelande coach för Toledo Goaldiggers i IHL, han har coachat i flera farmarlag bl .a. Colorado Rangers, Denver Rangers, Fort Worth Fire och Cape Breton Oilers. Han har varit scout åt Edmonton Oilers, TampaBay Lightning och Atlanta Thrashers. Nu är han scout åt Florida Panthers.

 Hans namn är alltid med bland de som nämns när det gäller vilka som ska väljas in i Hockey Hall of Fame varje år, han tyngsta merit är nog att ha spelat både i Canadas lag 1972 och i det första Canada Cup 1976. Han är den ende kanadensiske spelaren som deltog i bägge som ännu inte blivit invald. Han har spelat 884 NHL matcher gjort 288 mål, 485 assist och 773 poäng.

Citat:
Citat hämtat från kommentatorsfältet på en artikel om Pete Mahovlich i The Hockey News:
I remember when I was growing up in Montreal. Pete his brother Frank and all the Canadians were my heros. Being number 8 out of 10 kids, we never had any extra money for hockey tickets. I had three paper routes so I could get enough money to play hockey, and any extra would get me standing room only tickets every few weeks at the old Forum. One night after a poor showing by the Habs I was standing outside the players exit getting autographs. Pete's was one that I still did not have. He came out and I askeds him for his autograph.. Pete told me to get lost. He was in a poor mood because of the loss. Well I was just 10 years old and was devastated.
How could one of my heros talk to me like this. I was still in shock when Ken Dryden who had come out right behind Pete asked me if I would like his autograph. Being a goalie myself I was beside myself. Here was Ken Dryden talking to me (the greatest goalie every to play for the Habs). Ken gave me his autograph and the took me by the hand onto the team bus, Ken then took my autograph book and went through the whole bus getting everyones autograph for me. He then stopped at Pete, handed him the book and gave him a stern look. Pete look up at me and said he was sorry and signed the autograph book for me.
I told Pete that I understood how he felt because I always felt bad when we lossed a game and anyone scored on me.

Pete Mahovlich om striden med media i Montreal: "Things might have been different if my name had been Pierre Mahovlich, if you know what I mean. But some of the things that happened to me were my fault. I could have been a better conditioned athlete and I could have been more serious about the game."

Pete Mahovlich om sin livsfilosofi: Some people live to work and other people work to live. I would count myself among the latter. But yeah, maybe I was a little too much of a free spirit."


Länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=wYNUSDcmPoc   Pete Mahovlich gör mål mot Sovjet i Summit Series 72, målet görs shorthanded 3 mot 5.

0 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2011-10-14 12:00:00