Lightning kvitterade finalserien
Det bjöds på storartad hockeyunderhållning i match två av finalserien mellan Tampa Bay och Chicago, där till sist hemmalaget gick segrande ur striden med Jason Garrison som matchhjälte.
Den tidigare Vancouver-backen som gjort sig känd för sitt stenhårda slagskott fick läge att lossa en kanon i powerplay i tredje perioden, men behövde den här gången inte nyttja kraften för att överlista Crawford, utan en styrning på egen spelare gjorde att Chicagos målvakt ställdes och slutresultatet 4-3 noterades.
I samma veva som att Tampa inledde nämnda powerplayspel bytte man också målvakt, Bishop fick lämna isen efter att antagligen ha dragit på sig en skada i samband med att Vermette tidigare åkt på honom, och ryske Vasilievskiy slängdes in. 1.32 i speltid, inga skott på sig och 1 mål framåt blev hans resultat när man efter mål kastade tillbaka Bishop in i spel. Det visade sig dock inte hålla, bara någon minut senare bytte man igen och ryssen fick bli den som tog matchen i hamn. Det löste han sedermera med bravur, sattes inte på något större prov men stoppade det som kom - 5 skott - och noterades därmed för segern trots blott 9 minuter och 13 sekunders speltid.
I andra änden av isen var Corey Crawford långt ifrån stabil. Vid Nikita Kucherovs 2-2-mål fick han inte syn på pucken och reagerade knappt när styrningen mot mål kom. Såg inte helt otagbart ut egentligen. Vid Tyler Johnsons 3-2 så kunde han inte hålla tätt vid sin första stolpe, lite marginalerna emot sig, men ett mål man helt enkelt inte får släppa in om man ska vinna matcher i Stanley Cup-final.
Kucherov och Johnson ja - tillsammans med Palat var The Triplets Show åter på full snurr och gjorde en utmärkt insats, efter att ha fört en lite mer anonym tillvaro under första matchen i serien...
Tampa var sett över hela matchen det bättre laget, och inledde även denna gång vassast, utdelningen kom genom Cedric Paquette som med 12.56 på klockan sköt in 1-0, framspelad av Callahan och Hedman. Chicago kunde dock i inledningen av andra äta sig in i matchen, först kvitteringen av Andrew Shaw när Tampa misslyckats med byte och hamnade med tre försvare inne och lite förvirring. Strax därpå åkte Alex Killorn ut för hakning och Blackhawks kunde ta ledningen genom finske Terevainen i det efterföljande powerplayspelet.
Men det var en svängig afton, The Triplets såg alltså till att vända till 3-2 innan Brent Seabrook 3.38 in i tredje kunde kvittera - ett mål som kom att bli diskutabelt. I samma veva som skottet avlossades så var nämligen Hossa framme och tryckte bort benskyddet på Bishop. Big Ben blev ursinning och var framme och skällde på domarna som hade en längre konferens, men konstaterade till sist att målet skulle gälla. Skottet gick ju inte där benskyddet var, men visst påverkades Bishop, tveksamt om han skulle ha räddat det ändå.
Patrick Sharp blev sen lite av Blackhawks syndabock när han drog på sig två raka utvisningar, han kom precis in för att åka ut för hög klubba bara sekunder senare, och det var alltså på det andra powerplayspelet som Tampa kunde få utdelning i numerärt överläge.
Segern var ett måste för Tampa, som hade lärt sig läxan från senast med passivt spel i ledning i slutet. Nu var man på hugget och checkade som aldrig förr, och inte minst i slutminuten med Crawford plockad öste man på och gav inte Blackhawks en lugn stund.
Nu lever serien definitivt igen också, en förlust och att ha åkt upp till Chicago med två matcher i baken hade inte varit någon höjdare, nu får man sikta in sig på att stjäla en av de två tillställningarna så kan fortsatt allt hända.
Jonathan Drouin, Tampas så lovande rookie, fick chansen att göra finaldebut efter att inte ha spelat på uppemot en månad, och gjorde ett bra intryck i sina första byten. Han levde farligt med lite schabbel på blå som skapade spelvändning och fick sedan inte ur pucken ur zon på det efterföljande spelet, och orsakade i ett senare byte även en onödig icing. Han stannade på 7.52 spelade minuter och får förhoppningsvis chansen att fortsätta spela. Han kan bidra med offensiva kvalitéer som gör att även fjärdekedjan blir något av ett hot framåt, även med puck - utan är den ju redan jobbig med Boyle och Morrow som forecheckare.
Victor Hedman var återigen ett monster och fortsätter att dominera från sin position. Vi väntar fortsatt på ett mål, något han verkligen har gjort sig förtjänt av, men två assist blev det i alla fall ikväll, till det första målet och sedan till matchavgörande 4-3.
För Blackhawks finns en del att fundera på, framförallt lyser de största stjärnorna Toews och Kane med sin frånvaro. Nu har man haft hygglig utdelning från sitt djup, men för att de ska kunna ta kommandot i serien krävs att de bästa steppar upp. Det kan säkert bli skillnad när Chicago får göra sista bytet och bestämma matchups.
Match 3 spelas natten mot tisdag, matchstart 02.00.
