Månadssummering: Sophomore slump?
November är här och Colorado-redaktionen tar tillfället i akt att summera Avalanche gångna månad i NHL.
10-1. Tio vinster och en förlust. Det var Colorado Avalanche facit i oktober 2013, Patrick Roys första säsong som head coach. Avs flög fram och överraskade onekligen hockey-världen, precis som Roy hade förutspått inför säsongen 2013/2014. Ett år senare lyder resultatraden 3-4-4 och Avs, som slutade tre i hela NHL under fjolårets grundserie, återfinns först på en 23:e plats.
Man har ofta förlorat skottstatistiken klart, backarna har haft svårt att få ur pucken ur zon på ett vettigt sett och förra årets rookie Nathan MacKinnon har haft problem med målskyttet. Många experter förutspådde att Colorado skulle få det betydligt tuffare den här säsongen och alla som trodde på en s.k. sophomore slump för Patrick Roys lagbygge hade fått vatten på sina kvarnar.
Frågan man ställer sig som supporter är: hur illa ställt är det egentligen med Avalanche? Kommer succélaget från ifjol t.o.m. missa slutspelet helt? Central Division är troligen ligans tuffaste division och att halka efter där i inledningen av säsongen bäddar inte för en enkel resa genom grundserien.
Målvaktsspelet övertygar
Personligen väljer jag att se det positiva i situationen. Frånsett de två första storförluster mot Minnesota (där Colorado såg ut som att man gjorde sina två första ispass för säsongen) har man varit med i varenda match, förlorat fyra gånger efter förlängning/straffar och i övrigt bara förlorat tighta matcher mot Ottawa och Montreal på bortaplan. I vinsterna mot Vancouver (7-3) och senast mot Islanders (5-0) visade man att den offensiva hockey man spelade förra säsongen kan leverera även det här året.
Nathan MacKinnon gick tio matcher utan att göra mål, men nätade äntligen mot Islanders natten mot fredag (två gånger om dessutom) och självförtroendet ser onekligen ut att vara tillbaka hos förra säsongens Calder Trophy-vinnare. Semyon Varlamov har spelat bra hela säsongen, men fram till i tisdags natt mot San José inte ”stått på huvudet” än som han gjorde stora delar av fjolårssäsongen. Två matcher senare och ”Varly” har räddat 91 av 93 skott. Som grädde på moset har den så kritiserade Reto Berra sett bra ut i kassen. Målvaktsspelet är inget Colorado bör behöva oroa sig för den här säsongen.
Största oron – välkänt problem
Colorado har en av ligans absolut bästa målvakter, kanske den bästa unga, offensiva talangen i hela ligan och Jack Adams-vinnaren Patrick Roy på bänken. Den unga entusiasmen balanseras (åtminstone på pappret) upp på ett fint sätt av veteranerna Jarome Iginla, Alex Tanguay och Maxim Talbot m.fl. Men, och detta känns som ett stort men, är försvarsspelet. Colorado har i flera år blivit kritiserat för att vara för svaga på backsidan och det går inte att blunda för att det är där problemet ligger. Erik Johnson och Tyson Barrie håller väldigt hög klass offensivt och i fjolårssuccén Nick Holden samt rutinerade Jan Hejda har man sammanlagt en backbesättning som bör kunna vara tillräckligt bra för att inte dra ner laget.
Elva matcher in på säsongen är det största problemet, så som jag ser det, oförmågan att spela sig ur egen zon på ett bra sätt. Nyförvärvet Brad Stuart har varit en katastrof med pucken, Jan Hejda är inget spelgeni och Erik Johnson, även om han är en toppback, kan stå för the occasional blunder. Är inte förstapassen ut från egen zon tillräckligt bra blir hela offensiven lidande och när man blir tillbakatrycka är man inte tillräckligt starka och resoluta att få ut pucken, vilket ofta leder till ett stort tryck mot den egna kassen och matcher med 35-50 skott emot det egna målet.
Värvningen av Brad Stuart har – åtminstone än så länge – inte fallit väl ut, Ryan Wilson fortsätter att skada sig i tid och otid och Nate Guenin/Zach Redmond känns inte som backar man vinner Stanley Cup med. Men med Varlamov och all den offensiva talang man besitter bör man kunna ta sig till slutspel ändå, men för att gå hela vägen behövs förstärkningar på backsidan, så enkelt är det bara.
Månadens bästa spelare – Matt Duchene
Går ej att blunda för Duchene. Nio poäng på elva matcher och 35 skott på mål är bäst i Colorado och 23-åringen har imponerat på precis samma sätt som förra säsongen. Hans förbättrade styrka i närkamsspelet har i kombination med hans fart och teknik gjort honom till en av ligans mest svårstoppade spelare och får Duchene bara vara frisk hela säsongen tror jag vi kan räkna med minst 80 poäng från hans klubba.
Bubblare: Semyon Varlamov
Månadens största överraskning – Alex Tanguay
34-årige Alex Tanguay missade nästan hela förra säsongen p.g.a. skador, men den förre Stanley Cup-hjälten är tillbaka i väldigt fint slag, fyra mål är bäst i Avalanche hittills (tillsammans med Gabriel Landeskog) och Tanguay smälter in bra med flera olika spelare tack vare sin fina speluppfattning och passningsspel.
Månadens sämsta spelare – Brad Stuart
Blir faktiskt irriterad bara jag tänker på Brad Stuart. Nyförvärvet från San José skulle bidra med lugn, stabilitet och tuffhet i den egna zonen. Elva matcher in på säsongen har Stuart stått för noll poäng och -2 i +/- och det fysiska spelet lyser med sin frånvaro. Stuart, som rutinerad och fysisk spelare bör gå i bräschen för laget vid gurgel efter avblåsningar osv, men 34-åringen är ofta passiv och hans spel med pucken i den egna zonen är faktiskt patetiskt. En rejäl uppryckning krävs av Stuart om det inte ska bli läktaren för hans del inom kort.
