Mr 500!

Säsongen av milstolpar fortsätter för Steven Stamkos. Och efter sju sorger, åtta bedrövelser och en synnerligen osedvanlig oförmåga att hitta nät senaste veckorna så kom det äntligen, mål nummer 500!

Det känns såhär i efterhand ganska skönt att det inte blev ett meningslöst mål i tom kasse med 15 sekunder kvar. För trots att målet till åtminstone 90% är Alex Killorns, som med ett närmast propagandistiskt snyggt förarbete bara lämnade Stamkos till att raka in pucken, så var det ändå ett mål som betydde något och mot en målvakt.

Det är ändå lite roligare och mer värdigt en milstolpe av denna digniteten.

Så nu har han nått den där magiska platån, 500 mål och 1000 poäng. Detta gör han innan han nått match nummer 1000 i NHL, det är imponerande och hade varit ännu tidigare om han inte haft sina skadebekymmer under vad som egentligen skulle varit några av hans mer produktiva år.

Att han dessutom gjort allt detta i Tampa Bay Lightning, gör diskussionen om den störste i organisationens historia fullkomligt meningslös. Denna eran började med Stamkos och den kommer nog troligen slutas med honom med. Han är den överlägset störste att bära en Lightningtröja någonsin, slut på diskussion. Måtte han bara få bära samma tröja karriären ut.

Om matchen finns inte mycket att säga. En i det stora bedrövlig insats som räddas av att Brian Elliott är fantastisk och att Vancouver spelar så usel defensiv att man undrar om de bryr sig överhuvudtaget. Fyra, förvisso snygga, men ändock billiga mål i första perioden stängde matchen, hur idogt man från Tampas håll slet för att öppna upp den igen.

Allt måste bli bättre om inte Edmonton ska få en väldigt kul kväll på jobbet imorgon.

Så denna matchen ska bara kommas ihåg för Stamkos skull. Att han sprängde milstolpen och dessutom med ytterligare två pytsar visade att en ketchupeffekt nog är i vardande.

Resten lämnar man i omklädningsrummet i Vancouver och pratar inte om igen.

TV: Stamkos hattrick gav Tampa Bay segern borta mot Vancouver