NHL-panelen: ”Är det verkligen Stanley Cup-material i kassen?”

Knappt halva säsongen har gått och NHL-panelen tar sig an några uppseendeväckande ämnen. Vad har hänt med St. Louis? Kan Los Angeles upprepa Stanley Cup-triumfen? Går det att stoppa Chicago? Vem är den största överraskningen respektive besvikelsen?

Medverkande:

Niclas Schaub, krönikör
Mattias Larsson, skribent St. Louis
Simon Strömberg, skribent Florida
Marcus Andersson, skribent Los Angeles

St. Louis tog ligan med storm under Ken Hitchcocks ledning i fjol och vann sex av de sju första matcherna den här säsongen. Men därefter har man bara lyckats vinna två raka matcher vid ett tillfälle. Vad här hänt med Blues?

Niclas Schaub: Ja, var ska jag börja? Sjunde sämsta GAA i ligan, ett penalty killing på 81 %, Kevin Shattenkirk som en av de bästa poängmakarna och ett målvaktspar som inte direkt konserverat sin Jenningsform från i fjol. För övrigt kan Hitchcock vara en skräck (oops) att spela för när det går lite motigt. Har man som lag tänkt att släppa in tre mål per match är det till att ha en game-breaker i en etablerad och rutinerad superstjärna (läs t.ex. Penguins). Annars krävs det att man kan städa rent kring egen kasse.

Mattias Larsson: Jag lider fortfarande av svallvågorna efter debaclet i Los Angeles i tisdags... Självförtroende är A och O i St. Louis. Så fort det blir stukat så är laget på sin höjd medelmåttigt. Lagets lägstanivå är för låg och dessutom sviker både Halak och Elliott laget. Offensivt skiljer egentligen inte så mycket utan det är defensiven som havererat. Backarna litar inte på målvakterna och målvakterna blir ängsliga vilket smittar av sig. Hur man skall komma tillrätta med detta är svårt att säga. Det är förmodligen lättare att plocka ner månen från himlavalvet än att försöka sig på att förstå psyket hos en målvakt.

Simon Strömberg: Ifjol tjänade Blues ett antal poäng på fantastiskt målvaktsspel från Jaroslav Halak och Brian Elliot. Men Halak är ojämn och Elliot är, bortsett fjolåret, ingen vidare målvakt. Att St. Louis ligger runt strecket är vad jag förväntar mig och är inte ett dugg överraskad. De är inte bättre än så här. Sen att de fick en bra start betyder ju ingenting. Vilket lag som helst kan inleda en säsong bra när lagen inte hunnit komma igång än.

Marcus Andersson: Jag tror St. Louis svaga form beror mycket på målvaktsspelet. Ifjol hade man en formtoppad Brian Elliot tillsammans med Jaroslav Halak. I år har den sistnämnda varit skadad en del och Elliot har inte alls övertygat. Även om Jake Allen överraskat så är han inte redo för att bära Blues på sina axlar, än.

---

I Eastern Conference har Montreal klivit från sistaplatsen i fjol till en topplacering i år. Vad har förändrats i Canadiens?

NS: Michel Therrien har gjort samma sak som med Penguins 2006, d.v.s. stramat upp defensiven och låtit spelarna veta att den som inte ger allt i spelet utan puck, och som slarvar i spelet med, fortsättningsvis kan se matcherna från bänken alternativt läktaren. Carey Price har hittills inte kunnat visa upp några Vezina-siffror, men ändå sett till att vinna majoriteten av sina matcher, vilket i längden är det enda som gäller.

ML: Under sin tid som spelare hade Montreals GM Marc Bergevin en stor styrka och det var i omklädningsrummet. Han var oerhört omtyckt av lagkamraterna, åtminstone var det så under hans tid i St. Louis, vilken är den tid i hans karriär som jag har bäst koll på. Han var/är (?) bl.a. en mästare på practical jokes. Det är nog ingen tillfällighet att han hade en stor roll i Chicago Blackhawks när de tog sin senaste cuptriumf. Det verkar som att Bergevin fått laget att uppträda mer avslappnat och inte känna pressen lika mycket från en krävande hockeykultur i Montreal.

SS: Att de skulle kämpa om en slutspelsplats förväntade jag mig, men inte att de skulle vara i toppen av Eastern. De har fungerat som lag och samtliga spelare har gjort sitt jobb. Svårt att peka på någon som överpresterat och det talar i deras favör.

MA: Montreal gjorde en hel del förändringar inför den här säsongen. Ny ledning och tränarstab innebär nya idéer och en omstart för hela laget. Dessutom adderade man tuffhet i Francis Bouillon, Colby Armstrong och Brandon Prust vilket definitivt märks i deras spel. Hela laget utstrålar själförtroende vilket gör dem mycket svårslagna.

---

Chicago har ännu inte förlorat någon match efter ordinarie tid och ser fantastiskt starka ut. Är man redan nu stora förhandsfavoriter till Stanley Cup-seger?

NS: I mina ögon är Hawks ett komplett grundserielag, med rörliga backar och skickliga forwards kapabla att över hela isen skapa de 2 mot 1-situationer som egentligen är nyckeln i ishockey. Däremot är slutspel en helt annan sak. Ta en kille som Oduya, som förvisso är en personlig favorit, och en av ligans bättre skridskoåkare, men som inte har mycket erfarenhet av cupmatcher på den här nivån. Sedan har vi Emery och Crawford mellan stolparna. Är det verkligen Stanley Cup-material i kassen? Jag tvivlar.

ML: Ja, det måste man säga. Det självförtroende man nu bygger upp kommer att stärka laget inför slutspelet. Man uppträder återigen hungrigt och viljan att vinna överträffar ännu så länge rädslan att förlora, vilket har en stor del i att de fortsätter att bygga på sin segerrad. Så länge målvakterna levererar så kan utespelarna fokusera på sina uppgifter. Spelglädjen och harmonin verkar stor just nu i Chicago.

SS: Jag höll Hawks som en av favoriterna inför säsongen och starten har ju knappast fått mig att börja tvivla. Däremot är grundserie en helt annan grej än ett slutspel och risken finns att de har sin peak nu. Men det är klart att de för tillfället sitter i förarsätet.

MA: Definitivt är de förhandsfavoriter. Frågan är väl om de kan axla detta favoritskap in i slutspelet. Vi har sett det så många gånger förr. Lag som har dominerat grundserien och sedan inte alls lyckats i slutspelet. San José och ifjol St. Louis är gyllene exempel på detta. Det skulle inte förvåna mig om Chicago blir utslagna i första rundan av t.ex. Nashville eller Phoenix.

---

De regerande mästarna Los Angeles inledde säsongen skakigt men har nu hittat det vinnande spåret igen. Vad krävs för att Kings ska kunna återupprepa Stanley Cup-triumfen från i fjol?

NS: Vinna 16 matcher i slutspelet. De har gjort det förr, och kan göra det igen. De har ju för i bövelen samma lag! Däremot är de som alla SC-mästare lite runda om magen. Hungrigast vinner. Vill Kings ha?

ML: Skall man vara elak så kan man säga att precis som ifjol så krävs det att motståndarna hamnar i svackor samtidigt som man själva hittar en hysterisk form och att Quick åter når upp till den kapacitet han hade under slutet av förra säsongen. Har man kvar hungern och viljan att vinna så kan man kanske utmana Chicago. När Kings fungerar är de ruskigt effektiva och trots 4-1 till St. Louis i tisdags så visste man att matchen inte var körd om Kings väl kom igång.

SS: Målvaktsspelet. Kings vann Stanley Cup tack vare Jonathan Quick och den dominante målvakten finns inte i laget - just nu. Men så länge de tar sig till slutspel, vilket de bör göra, kan vad som helst hända.

MA: Kings har en väldigt bra bredd i laget där allt inte står och faller med en spelare, eller en kedja. Men om man ska upprepa fjolårets succé krävs det nog att en av Willie Mitchell eller Matt Greene kommer tillbaka, alternativt att Dean Lombardi värvar någon tung back vid trading deadline. Dessutom måste Quick hitta tillbaks till det spel han visade ifjol. Även om Bernier spelar riktigt bra nu är han inte rätt man att leda Kings till ytterligare en Stanley Cup titel.

---

Vilken spelare är den största överraskningen hittills?

NS: Chris Kunitz. Jag trodde faktiskt inte att han kunde skjuta direktskott på Crosbys eminenta smörgåsar. Plötsligt ser han ut som en mindre version av Kevin Stevens när han var som mest effektiv, ca. 1992. Kul för #87. Senast han spelade med någon som kunde förvalta hans idéer var väl Marian Hossa, i slutspelet 2008.

ML: Att Nazem Kadri skulle vara en point per game-spelare var det kanske ingen som tippade inför säsongen. Bara gått poänglös av isen sju gånger i år och kanske är det hans tur att blomma ut nu.

SS: Svår fråga, finns många som överpresterat under de första 20+ matcherna. Måste jag välja säger jag Saku Koivu. Jag trodde han var slut, men han har gjort det bra i Anaheim. Sen tror jag inte det håller hela säsongen. Unga spelare som Jakub Voracek och Nazem Kadri kan också nämnas, men de utvecklas ju. Koivu borde gå åt andra hållet.

MA: Jag trodde inte innan säsongen att Jeff Carter skulle göra 16 mål på 22 matcher LA Kings. Tvärtom trodde jag att han skulle ha svårt att tända om efter firandet av Stanley Cup-vinsten. Men Carter har varit väldigt produktiv och dessutom klivit fram och gjort en hel del matchavgörande mål för Kings. Han leder faktiskt NHL i den statistiken.

---

Och slutligen, vilken spelare är den största besvikelsen hittills?

NS: Eftersom jag inte längre har några förväntningar på en sådan som Alex Ovechkin så måste den äran tillfalla Rangers center Brad Richards. Han har varit duktigt blek. Där här var ju säsongen han och Rick Nash skulle idka samvaro i poängligans absoluta toppskikt. Men två (!) mål på 20 matcher med över 20 minuters istid per match. Det är Henrik Sedin-siffror när det kommer till målgörande. Bad, Brad!

ML: Jag är tråkig och väljer en från "mitt" lag. Jag är mycket besviken på Jaroslav Halak som vägrar hitta några högre nivåer i sitt spel. Går dessutom sönder titt som tätt vilket naturligtvis inte underlättar. Han är en gång i tiden värvad som en framtida etta mellan stolparna i klubben och får även betalt som en etta men med undantag av ett par perioder när han hamnar i zonen så har han i stort varit en besvikelse. Det var längesedan jag såg Halak stjäla en match för Blues eller göra några matchavgörande räddningar.

SS: Travis Zajac. Har inte alls levt upp till förväntningarna och har ju degraderats till tredjekedjan stundtals. Ska Devils hålla sig över strecket krävs det att han hostar upp sig.

MA: Definitivt Alex Ovechkin. 20 poäng på 22 matcher är givetvis ingen katastrof, och det finns bra många fler spelare som har underpresterat värre rent statistiskt sett. Men det är de förväntningar man har på Ovechkin som gör detta valet enkelt. Han har inte klivit fram som lagkapten i Washington när de verkligen har sett ut att behöva en som visar vägen.