På rätt väg
Jag gillar inte tidiga NHL-matcher. Dels för att det bara känns fel, men kanske främst för att laget sällan bjuder på någon vidare hockey när det vankas nedsläpp vid lunch.
Men denna gången gick det ju bra!
Och jag ska vara ärlig med att jag inte trodde det när två perioder var spelade.
För Dallas kändes bra mycket hetare under första 40 minutrarna. Mer påkopplade, mer sugna och spelade med en större framåtanda än ett bortalag som förvisso skapade sin beskärda del av målchanser, men samtidigt under långa stunder mest hängde med.
Men det fina i den kråksång som är hockeyn är att är man med efter 40 risiga minuter så har man 20 minuter på sig att ta tag i situationen och komma undan med det.
Och någonstans hittade man orken att vrida runt på händelserna och ta kontroll över matchen under sista tredjedelen. Allt på ett sånt där lagom skönt bortamatchkontrollerande vis, inte på något vis flashigt, bara otroligt solitt och väl genomfört.
Det är skönt att se, och en skön match att starta en väldigt tuff bortaturné med. För nu börjar det bli dags att se lite frågetecken rätas ut inför det som komma skall.
Och man har nu under två matcher visat att det finns en struktur att falla tillbaka på, att man har en matchupkedja av absoluta toppmått och om Anthony Cirellis två strutar väcker hans produktion lite så är det offensiva djupet inte alls särskilt mycket tunnare än förra säsongen.
Så det finns en hög nivå även i denna gruppen, och kan man krydda det med en högerback, men kanske främst en ytter för att runda ut tredjekedjan så finns alla möjligheter för en lång vår även 2023.
För även om det bara är en seger i match 52 för säsongen, lika mycket värd poängmässigt som alla andra segrar. Så tar man med sig vetskapen att man klarar av att spela tryggt och lugnt när man sätts under press och att man dessutom sitter på förmågan att kunna vrida runt matchbilden när man har doft på segern.
Det är mycket värt när matcherna tätnar och poängen har större vikt. Det är den tryggheten som tenderar att bli direkt avgörande för att gå hela vägen.
För man kommer aldrig att alltid driva spelet. Det kommer komma situationer när det bara vill till att hänga i och hänga kvar och hitta en väg tillbaka när skiten slutat vina ut ur fläkten.
Det kommer garanterat inte se ut på detta sättet i alla de 30 matcher som återstår. Men nu vet man att kapaciteten finns där, redo att tas fram när situationen kräver det.
Det är ett skönt frågetecken att räta ut och slänga bort. Det ger ett tydligt tecken på att man är på god väg. ..Och allt detta ackumulerat gör väl att det trots att starttiden var dum blev en ganska gemytlig lördagkväll ändå.
Emil Gummessongummesson_94@outlook.com@EmilGummesson2023-02-11 23:20:01