Pat Falloon, guldet som blev till sand

Allting började med bröderna Gordon och George Gund, ett brödrapar med näsa för affärer som bestämde sig för att ge sig in i sportbranschen. 1974 köpte de in sig i Nhl-laget Californa Golden Seals, laget gick på knäna och ganska snart började det pratas om att flytta laget, detta tillfälle tog bröderna och började pusha för att flytta laget till brödernas hemstad Cleveland, Ohio. Efter mängder av möten så lyckades bröderna till slut sy ihop affären och 1976 debuterade Cleveland Barons i NHL, succen uteblev dock och ganska snart började de förstå att flytten kanske inte varit så genomtänkt som de velat ge sken av. Redan efter två säsonger var situationen så dålig att bröderna valde att sammanfoga Barons med Minnesota North Stars och samtidigt köpa upp North Stars. Åren i Minnesota gick ganska bra men bröderna var fortfarande inte nöjda, de ville tillbaka till västkusten och en dröm om ett lag i Californien började mer och mer ta form. Under slutet av 80-talet började bröderna föra samtal med NHL om möjligheterna att kanske flytta organisationen västerut men ligan la in ett veto med flytten och drömmarna om ett lag i Californien började se mer och mer osäkra ut, detta var fram tills den föredetta Hartford Whalers ägaren Howard Baldwin började föra samtal med ligan om att starta upp ett expansionslag i San Jose där man vid det tillfället höll på att bygga en ny arena. Efter väldigt många möten och heta diskussioner började så småningom en plan ta form hos ledarna inom NHL, bröderna Gund skulle sälja sin klubb till Howard Baldwin och bröderna skulle då få tillåtelse att starta upp det nya expansionlaget i San Jose. 

1990 syddes affären ihop och bröderna stod nu där med det lag som de så länge drömt om, problemet nu var att komma på ett namn till organisationen och där tog bröderna hjälp av invånarna i San Jose, man fick skicka in förslag på namn och fick in över 5000 förslag på olika namn, det alternativ som senare kom på första plats när man röstade om saken var namnet "Blades" detta oroade dock bröderna något då man inte gillade den koppling till våld som namnet har, istället gick man på det förslag som kommit på andra plats, Sharks. Namnet sägs komma från det faktum att man utanför San Jose har väldigt mycket haj och speciellt ett område som kallas för "Red Triangle" ett område som stått för hela 38% av alla hajattacker med människor inblandade i hela USA. Matt Levine som var lagets första pressombud sa några av de rader som jag faktiskt än idag nästan får gåshud av att läsa. 

"Sharks are relentless, determined, swift, agile, bright and fearless. We plan to build an organization that has all those qualities."

Med detta sagt kan vi nu återgå till den då 18-årige Pat Falloon som den 22.e Juni 1991 stegade in i Buffalo Memorial Auditorium tillsammans med sina föräldrar för att draftas, han var på förhand ett av de största namnen med endast en person framför sig enligt experterna, denna person var Eric Lindros, och mycket riktigt blev Lindros den första att gå i draften då Quebec Nordiques valde honom. Efter detta stegade bröderna Gund upp till scenen och nu skulle alltså San Jose Sharks drafta sin första spelare genom tiderna, med en pool av spelare som, Peter Forsberg,Markus Näslund,Scott Niedermayer var det ingen självklarhet att San Jose skulle välja den unge Falloon från Manitoba men George ropade ut Pat Falloons namn och det första penseldraget på den tavla som är San Jose Sharks var draget. Såhär i efterhand har man givetvis tänkt på vad som hade hänt om man istället valt Peter Forsberg eller någon annan men ska sanningen fram var Pat Falloon just då ett hetare namn än Forsberg.

 

Pat Falloon blev direkt inkallad till laget och man försökte i mångt och mycket bygga laget kring den unge kanadensaren och det dröjde inte länge innan bröderna Gund kunde njuta av sitt val. Den första säsongen för Falloon gick som på räls och 59 poäng på 79 matcher den första säsongen var riktigt bra för en rookie och känslan av att Falloon skulle växa till något riktigt stort kändes i hela ligan, föga visste man att Falloons första säsong i NHL också skulle bli hans bästa. Halva andra säsongen gick Falloon skadad och under de 41 matcher han spelade mäktade han med 28 poäng, under sommaren tränade dock Falloon ruskigt hårt och lyckades komma tillbaka och spela hela 83 matcher och lyckades då skrapa ihop 53 poäng. Hyllningskören som tidigare varit så högljudd började nu dämpas rejält, under sin fjärde säsong med laget började det riktigt illa då han blev illa skadad i början av säsongen och motivationen och fokuset som funnits där tidigare verkade mer och mer försvinna, Falloon kom dock tillbaka efter ungefär halva säsongen med 19 poäng på 46 matcher för en forward som var tänkt att leda laget var inget som imponerade, röster började höras om att han var otränad och han fick i denna veva också smeknamnet "Fat Balloon" av fansen och media. 

Falloons femte säsong i Sharks skulle också bli hans sista. Efter 9 spelade matcher och 3 gjorda mål valde Sharks att skeppa iväg Falloon till Philadelphia och i utebyte fick man tjecken Martin Spanhel. En spelare som aldrig fick testa på att spela i NHL.I bytet fick man också Philadelphias första och tredje val.

Efter detta hoppade Falloon runt bland en mängd klubbar men lyckades aldrig riktigt leva upp till de förväntningar som ligan hade på honom den där dagen i juni 1991. Efter några år i Europa valde Falloon att återvända hem till Manitoba och spela för sin moderklubb där han tog dem till 6 raka segrar i NCHL (North Central Hockey League).

Falloon kommer alltid att vara ihågkommen, inte för hans spel och inte för hans brist på motivation, utan  för att han var ett av Sharks största namn den första säsongen. Det är allt de där med guldet som blev till sand, allt som kunde ha skett den där dagen 1991 om inte bröderna hade valt honom, vad hade hänt om de istället valt att satsa på en spelare som Peter Forsberg? Det kommer vi aldrig få veta, men en sak är säker och det är att Pat Falloon alltid kommer att vara en liten del i den tavla som är San Jose Sharks.