Säsongens första förlust
Jag tycker inte om när matcherna spelas på Europavänliga tider, nog mest för att det lag jag håller på inte tycks gilla det heller. Ungefär lika lite som de gillar att möta Ottawa.
För det är något med Senators rakhet, rättframhet i kombination med deras individuella skicklighet som passar Tampas system otroligt illa. Eller åtminstone har gjort tidigare. För den här matchen förlorades inte i fem mot fem.
Däremot finns det att jobba med i special teams.
För powerplay klickar inte alls, vilket kanske inte är så konstigt, man ska trots allt bygga om ett system som varit fullkomligt självklart i Gud vet hur många år.
Och det känns lite vilset, lite osynkat och väldigt frustrerat. Vinner man inte tekningen har man förtvivlat svårt att återetablera tryck i offensiv zon. Lyckas man väl etablera tryck så gör avsaknaden av hot till vänster att motståndet kan överbelasta, stänga av Brayden Point i mitten och göra livet väldigt miserabelt för Tampas första powerplayuppställning.
Kommer man hitta vägar att bli bättre? Ja. Kommer man någonsin bli lika bra som tidigare? Nix. Och det har heller aldrig gått att förvänta sig.
Det kan vara läge att experimentera lite, men det råder lite brist på alternativ. Och tills man lyckas hitta något så vill det till att boxplayuppställningarna gör sitt jobb med mycket större framgång än idag.
För det här laget är jättestarka fem mot fem. Man kommer vinna fler matcher vid lika styrka än man förlorar. Kan man då se till att inte låta sina utvisningar straffa dem i samma utsträckning som ikväll, och såklart också strunta i att släppa in mål i powerplay, det är aldrig en bra idé.
Kan man hålla sitt boxplay runt 85% eller gärna lite till så kommer spelet vid lika styrka att kunna täcka bristerna i powerplay tills det åtminstone börjar närma sig 20%.
Då är man på en riktigt bra plats. För det ser väldigt bra ut bortsett från special teams.
Sen lägger vi ner det här med Europatider, NHL-hockey ska upplevas på ovekväm tid, det är en stor del av hela grejen.
