Tottenham - Manchester U2 - 2
Slutspelsspöket bortjagat
Tidigt i morse, svensk tid, slog St Louis Blues ut regerande Stanley cup-mästarna Chicago Blackhawks i den sjunde avgörande matchen. En vinst som kan rankas som en av de absolut viktigaste i klubbens historia.
Inför den här matchserien lyfte jag upp tre nycklar som St Louis var tvungna att hitta för att ta sig förbi Chicago Blackhawks.
Den första nyckeln var att få till ett fungerande målvaktsspel. Ingen kan påstå att St Louis och Brian Elliott inte gjorde det. Redan i den första matchen nollade han Chicago och det stabila målvaktsspelet, som St Louis saknat tidigare år, fortsatte genom hela serien. Brian Elliott visade att han håller i slutspelet och var förmodligen skillnaden mellan framgång och fiasko.
Nyckel nummer två handlade om att stoppa Chicagos nummer 88: Patrik Kane. Kane mäktade bara med ett mål under hela serien, så även den nyckeln hamnade i St Louis händer.
Det mentala, att behålla lugnet och inte klappa ihop fullständigt, det var den tredje nyckeln. Trots darr på ribban lyckades St Louis knyta ihop säcken, så även här får vi säga ”check!”.
Långt före morgontidningen damp ner genom brevinkastet ringde klockan för väckning. Det var dags. Game seven, do or die, ja ursäkta klyschorna men det var verkligen vinna eller försvinna för St Louis. Som hjälp för att hålla ögonen öppna hade jag som tur med mig en tapper kamrat på skype. Men det skulle visa sig att matchen i sig gjorde det mesta av jobbet.
St Louis startar, likt de gjort i hela den här serien, starkt. Det tar bara en minut innan finnen, Jori Lehterä gör 1-0, hans första i årets slutspel. St Louis äger första perioden och gör också 2-0. Men i slutskedet av första lyckas Chicagos Marian Hossa reducera till 2-1. Chicago, som varit som starkast i de andra perioderna, kom ut som ett nytt lag och var helt klart bäst även i denna matchs period nummer två. Det visade sig också på resultattavlan, 2-2 efter 2.
Snacka om antiklimax inför tredje perioden. 3-3 i matcher och 2-2 i matchen. Fruktansvärt svårt läge för båda lagen. Ska man gå stenhårt för ett tredje mål och riskera att bli straffade på omställningar eller spela säkert och anfalla när det är läge och därmed riskera att motståndarna får tag i taktpinnen? Det var helt klart lite avvaktande spel till en början, men tillslut släppte St Louis på handbromsen. 8 minuter in i tredje vandrar Chicagos svenske back Erik Gustafsson upp med pucken över egen blålinje. Han försöker sig på en kroppsfint men åker in i en vägg i form av rookien Robby Fabbri. Pucken går ner i Chicagos zon och Paul Stastny får tag på den. Stastny tittar upp och spelar pucken diagonalt över till Fabbri som är placerad till vänster om Chicagos bur. Fabbri ser i sin tur Troy Brouwer på bortre stolpen som blir serverad ett helt öppet mål. Först träffar han stolpen, sen missar han pucken men tredje gången puttar han in 3-2 till St Louis Blues och glädjen finner inga gränser. Brouwer, ny inför säsongen, var en uttalad värvning för att ge laget tyngd i slutspelet. Bra värvat av St Louis ledning, med facit i hand.
Efter målet spelar St Louis med en oerhörd energi och smäller på Chicago hårt i egen zon. Hela arenan står upp och det blir svårt att se rinken när folket skymmer kameran. Min polare skriker ”sitt ner!” men publiken fortsätter stå och producenten löser det hela genom att byta kamera och resten av matchen följer vi genom ett takperspektiv.
Kort efter 3-2 målet drar Chicago på sig en onödig utvisning efter att Richard Panik fult kört över Patrik Berglund i ryggen. Det numerära överläget leder inte till ett enda skott på mål och man märker att Chicago börjat trumma igång en sista slutforcering.
Fyra minuter kvar av matchen nu och Chicago har påbörjat sin sista anstormning. Brent Seabrook avfyrar ett slagskott och pucken tar stolpe – stolpe – ut! ”Bra lag har tur” visar sig helt enkelt stämma.
Men det är fortfarande tid kvar av matchen, Chicago tar ut målvakten och fortsätter pressa. Det är nu det är dags för stora spelare att kliva fram - det är precis vad som händer. Mannen som rensar undan pucken efter stolpe – stolpe-situationen, Alex Pietrangelo, påbörjar här en period som närmast kan beskrivas som en defensiv trans. Han är verkligen överallt, täcker skott, slår undan puckar, både ståendes och liggandes raklång på isen. Det är han som går i bräschen och visar att det är slut på slutspelsfiaskon, nu är det dags för en ny era. Chicago Blackhawks sings the Blues, St Louis stormar vidare.
I nästa omgång väntar Dallas Stars. Med bortjagade slutspelsspöken kan vad som helst hända.
