SvenskaFans rankar: 28. New York Islanders

Inte sedan säsongen 1992/93 har det forna storlaget New York Islanders lyckats ta sig förbi förstarundan i slutspelet, många gånger har de inte ens orkat ta sig till slutspel. Det är inte mycket som talar för att de ska lyckas med den bedriften den här säsongen heller.

Under början av 1980-talet var New York Islanders ”the team to beat” i NHL. Under legenden Al Arbours ledning tog laget från Long Island fyra raka Stanley Cup-titlar från säsongen 1979/80 till 1982/83. Säsongen 83/84 blev det final igen, men då blev det förlust mot Edmonton Oilers, som därmed inledde sin storhetsperiod.

Sedan 80-talets glansdagar har det gått desto tyngre för Islanders och laget återfinns numera i NHL:s källare. Under de senaste åren har rubrikerna till och med handlat om ledningens bristfälliga omdöme och fingertoppskänsla än spelet på isen. Genom åren har ledningen visat sanslöst kort tålamod och bytt bort spelare som Todd Bertuzzi, Wade Redden, Zdeno Chara, Roberto Luongo, Eric Brewer, Tim Connolly, Darius Kasparaitis och Olli Jokinen utan att få något vettigt i utbyte. Dessutom spökar fortfarande Alexei Yashin-affären i korridorerna hos Islanders.

Den gångna säsongen fortsatte i samma stil som tidigare för Islanders. Defensivt såg det ibland ut att vara mer kaos än i en hönsgård och offensivt fanns varken glädjen eller initiativen. Dessutom drabbades Islanders hårt av skador. Endast två spelare deltog i samtliga 82 matcher – Richard Park och Trent Hunter – medan nyckelspelare som Rick Dipietro, Ruslan Fedotenko, Radek Martinek, Brendan Witt, Bryan Berard och Mike Sillinger missade flera matcher. Under säsongen tvingades Islanders använda sig av inte mindre än 42 spelare, varav fem målvakter, och när grundserien avslutades var tio spelare uppsatta på skadelistan.

Inför den gångna säsongen tappade Islanders spelare som Ryan Smyth, Jason Blake, Viktor Kozlov, Alexei Yashin och Tom Poti – en kvintett vars poängproduktion man inte lyckades ersätta. Den här sommaren har Islanders tappat Ruslan Fedotenko, Miroslav Satan, Josef Vasicek och Bryan Berard, medan man enbart har förstärkt med Doug Weight och Mark Streit.

I tuffa Atlantic division kommer Islanders att få det svårt att hävda sig, framförallt med en trupp som är både tunn och skadedrabbad. Målvakten Rick Dipietro måste spela på topp i varje match och bland försvararna krävs det att Mark Streit levererar samtidigt som ungtupparna Chris Campoli och Bruno Gervais tar något eller några kliv framåt.

Som bäst kan Islanders bygga fram två vettiga kedjor, men mycket press kommer att hamna på lagkaptenen Bill Guerin och hans center, troligtvis Mike Comrie. Det krävs också att jättetalangerna Kyle Okposo och Blake Comeau utvecklas, annars kommer Islanders målskörd att bli skrattretande låg.

Inte sedan säsongen 1992/93 har New York Islanders tagit sig förbi förstarundan i slutspelet – och det är inte mycket som talar för att säsongen 2008/09 blir säsongen som ändrar på det.

Målvakter:

New York Islanders har en bra förstamålvakt i Rick Dipietro, den före detta supertalangen som inte riktigt nått upp till sin fulla potential. Den numera 26-årige amerikanen gjorde NHL-debut tidigt i karriären – redan säsongen 2000/01, direkt efter att han hade blivit draftad – men det är inte förrän under de senaste säsongerna som han har visat upp en jämnhet och säkerhet som krävs av en målvakt med hans talang.

Den gångna säsongen vaktade Dipietro målet vid 63 tillfällen och hade ett 26-28-7-facit, och det var första gången under de fyra senaste säsongerna som han förlorade mer matcher än han vann. Med en räddningsprocent på 90,2 och i snitt 2,82 insläppta mål per match i svaga Islanders stod dock Dipietro för en stark säsong och är utan någon större konkurrens lagets viktigaste spelare.

Som back-up återfinns den 28-årige kanadensaren Joey MacDonald, som tidigare bara har gjort 17 NHL-matcher. Han har dock åstadkommit en hel del i AHL och olika juniorligor, men han skulle knappast ta en plats i många andra NHL-lag. Även 24-åringen Peter Mannino finns att tillgå.

Islanders har under sommaren tappat Wade Dubielewicz till Ak Bars Kazan i den ryska ligan. Även han har imponerat i AHL och juniorligor tidigare i karriären, men visade sig framförallt vara en duglig back-up till Dipietro när så krävdes. Om Dipietro nu skulle gå sönder och vara borta under en längre tid så får Islanders det riktigt jobbigt.

Backar:

New York Islanders har en klart kompetent backuppsättning när samtliga spelare är friska – tyvärr var inte så fallet under den gångna säsongen. Radek Martinek spelade 69 matcher och var också den försvarare som spelade mest, resten låg mellan 50 och 60 matcher. Med sin klart försvagade forwardsbesättning måste Islanders försvarare hålla sig hela under säsongen om laget ska ha någon som helst chans på en slutspelsplats.

Under sommaren värvade Islanders powerplay-specialisten Mark Streit, och schweizaren kommer att få en nyckelroll den kommande säsongen. Streit fick ett femårskontrakt värt 4,1 miljoner dollar per säsong. Överbetald? Javisst, men smakar det så kostar det. Från sin försvarsposition har Streit förmågan att sätta igång spelet snabbt och han är en enorm tillgång på blålinjen i powerplay, vilket hans 34 powerplay-poäng hos Montreal ifjol visar på – endast Pittsburghs Sergei Gonchar gjorde mer poäng under numerära överlägen bland ligans backar.

Streit har dock uppenbara problem med det defensiva spelet, vilket också har lett till att han har fått spela forward under stora delar av sin karriär i Montreal, för att sedan hoppa in på blålinjen i powerplay. Streits defensiva brister gör dock att han måste matchas med en defensivspecialist och det kommer troligtvis leda till att Streit bildar backpar med Brendan Witt.

33-årige Witt är en stor och tung kanadensare som mer än gärna delar ut saftiga tacklingar, så gärna att han ibland går bort sig totalt i defensiven. När han tänker efter före är han dock en klart kompetent försvarare som också är så där lagom ful framför egen kasse. Witt har bra ledaregenskaper och står gärna upp för sina lagkamrater när det hettar till, men han har också haft skadeproblem under sin karriär och har aldrig nått upp till 82 matcher under en och samma säsong.

I andra backpar återfinns troligtvis Andy Sutton och Chris Campoli, två andra försvarare som har haft skadeproblem under sin karriär. Sutton är en stor och stark försvarare som klarar sig bra framför egen kasse, men i ett böljande spel med många spelvändningar får han problem. 33-åringen har ett tungt skott, men är i övrigt svag i offensiven. 24-årige Campoli har en fin talang och är väldigt pucksäker. Han kan sätta igång spelet snabbt från egen zon och kan även styra och ställa i powerplay, men har problem med det fysiska spelet och väger alldeles för lätt. Den gångna säsongen missade han andra hälften av säsongen på grund av en axelskada och frågan är hur en axeloperation kommer att påverka hans redan bristfälliga fysiska spel.

I tredje backpar kommer troligtvis Radek Martinek och antingen Freddy Meyer eller Bruno Gervais att spela. Martinek är en duglig tvåvägsförsvarare, men får rejäla problem när han ställs mot ligans toppspelare och har dessutom en väldigt skör kropp. 31-åringen missar alltid några matcher här och där på grund av småskador och hans skadeproblem gör att han också har en tendens att backa undan från det fysiska spelet.

Gervais och Meyer är två liknande spelartyper – små, kvicka och med sina styrkor i offensiven. Båda två är dessutom fina passningsläggare och besitter ett fint skott, men deras bristande fysik ställer ibland till det i defensiven. Då 23-årige Gervais är ett klart större löfte än 27-årige Meyer skulle dock Islanders i längden tjäna mer på att matcha honom, trots att det i dagsläget inte är någon större skillnad på duon.

På grund av de tidigare skadeproblemen bland Islanders försvarare lär dock den av Gervais och Meyer som inte tar en ordinarie plats ändå få rejält med matcher i kroppen. Även spelare som Joe Callahan, Chris Lee, Matt Spiller och Brett Skinner kan få speltid, men lär inte kunna ta en ordinarie plats i laget.

Islanders har under sommaren tappat hårdingen Rob Davison och veteranen Bryan Berard, spelare som man dock ska klara sig utan i och med värvningen av Mark Streit och om övriga försvarare håller sig friska – vilket troligtvis inte lär hända.

Forwards:

New York Islanders har varken djup, bredd eller speciellt vassa toppar bland sina forwards. Mycket av Islanders offensiva framgång kommer att kretsa kring lagkaptenen Bill Guerins lycka – eller olycka. Den femfaldige 30-målsskytten gör nu sin andra säsong på Long Island och siktar mot bättre prestationer än den gångna säsongens 23 mål och 44 poäng.

Tillsammans med Guerin återfinns troligtvis speedkulan Mike Comrie och jättetalangen Kyle Okposo. Comrie är liten till växten, men spelar med ett stort hjärta och vann den interna poängligan under den gångna säsongen med 49 poäng (21+28). Han nådde inte riktigt upp till sin fulla potential under den gångna säsongen, men med rutinerade Guerin och den friska fläkten Okposo vid sin sida kommer han inte att göra bort sig.

Just Okposo är hela New York Islanders stora framtidshopp. Han draftades i förstarundan som sjunde spelare totalt i 2006 års draft och fick redan under den gångna säsongen debutera i NHL. Då blev det nio matcher och fem poäng under grundseriens sista matcher för jättetalangen. 20-åringen har en bra fysik och bra fart under skridskorna, men som i stort sett alla yngre talanger är han svag i defensiven.

Islanders andra stora forwardslöfte – Blake Comeau – återfinns troligtvis i andrakedjan. 22-åringen inledde den gångna säsongen i AHL, men spelade så småningom till sig en ordinarie plats i NHL och när säsongen var färdigspelad hade han stått för åtta mål och 15 poäng på 51 matcher – siffror som förväntas förbättras avsevärt under den kommande säsongen. Kanadensaren är däremot säker i alla tre zonerna och är inte rädd för att ge sig in i närkamper.

Tillsammans med Comeau spelar troligtvis veteranvärvningen Doug Weight och Trent Hunter, två spelare som mycket väl kan hjälpa Comeau i dennes utveckling. Weight går mot sin första säsong i Islanders och trots att 37-åringen är en skugga av sitt fornstora jag kan han fortfarande bidra med mycket – både på och vid sidan av isen. Den gångna säsongen var Weight en besvikelse i St Louis och Anaheim, men kanske kan ett miljöombyte och en återkomst till staden där han först inledde sin NHL-karriär – dock i Rangers – ändra på det.

Trent Hunter var länge ansedd som en jättetalang, men har vid 28 års ålder inte nått upp till sin fulla potential. Han är välväxt och en bra målskytt, men behöver en riktigt bra center vid sin sida för att kunna komma upp någonstans kring 25 mål.

Bakom de två toppkedjorna ser det desto tunnare ut och om det skulle bli skadeproblem bland ovan sex nämnda spelare blir det jobbigt för Islanders. Veteranen Mike Sillinger kommer troligtvis att ta hand om lagets tredjekedja med energiknippena Sean Bergenheim och Richard Park vid sin sida. Tre spelare som krigar på bra, men som knappast bidrar med något i offensiven.

I fjärdekedjan återfinns troligtvis doldisar som Andy Hilbert, Jon Sim och dansken Frans Nielsen. Även spelare som Jeff Tambellini, Ben Walter, Tim Jackman och Tomas Marcinko kan få speltid.

Forwardsbesättningen är Islanders klart svagaste lagdel och om det på förhand bottentippade laget ska ha någon som helst chans på slutspel krävs det att Rick Dipietro och backbesättningen spelare på topp och håller sig skadefria. För räkna inte med några underverk ifrån Islanders forwardsbesättning.

Nyckelspelare:

Rick Dipietro, Mark Streit, Bill Guerin

Nyförvärv:

Doug Weight – Free agent, Anaheim
Mark Streit – Free agent, Montreal

Förluster:

Wade Dubielewicz – Free agent, Ak Bars Kazan (Ryssland)
Ruslan Fedotenko – Free agent, Pittsburgh
Miroslav Satan – Free agent, Pittsburgh
Josef Vasicek – Free agent, Lokomotiv Yaroslav (Ryssland)
Rob Davison – Free agent, Vancouver
Bryan Berard – Free agent, Philadelphia (tryout)

Svenskar:

Inga

Coach:

Scott Gordon – första säsongen, ersatte Ted Nolan

Preliminär laguppställning:

Kyle Okposo – Mike Comrie – Bill Guerin
Blake Comeau – Doug Weight – Trent Hunter
Sean Bergenheim – Mike Sillinger – Richard Park
Andy Hilbert – Frans Nielsen – Jon Sim

Mark Streit – Brendan Witt
Chris Campoli – Andy Sutton
Radek Martinek – Bruno Gervais

Rick Dipietro (Joey MacDonald)

Andra notabla spelare i laget: Jeff Tambellini, Ben Walter, Tim Jackman, Tomas Marcinko, Freddy Meyer

Bästa nyförvärvet: Mike Streit

Den schweiziske försvararen Mark Streit är, utan någon större konkurrens, Islanders klart bästa värvning. Han kan sätta igång spelet snabbt från egen zon och var under den gångna säsongen en av ligans klart bästa powerplaybackar. Att han sedan har problem med sitt defensiva spel och är ruskigt överbetald är en annan femma.

Värsta förlusten: Miroslav Satan

Den numera 33-årige slovaken Miroslav Satan håller inte längre lika hög klass som kring sekelskiftet, men är en klart kompetent spelare och skulle tillsammans med en spelare av Bill Guerins kaliber kunna stå för 20-talet mål och 50-60 poäng. Det är poäng som Islanders har tappat och inte lyckats ersätta.

Årets poängkung: Bill Guerin

Powerforwarden Bill Guerin bär Islanders offensiv på sina axlar. Vid 37 års ålder håller han fortfarande hög klass och efter ett mellanår ifjol, där han lärde känna laget och organisationen, förväntas han nu hitta tillbaka till sin gamla nivå. Då kan det med lätthet bli 25-30 mål och 50-60 poäng – vilket skulle ha lett till en förstaplats i den interna poängligan under den gångna säsongen.

Årets nykomling: Kyle Okposo

Kyle Okposo är inte bara Islanders klart största talang, utan är även en av ligans mest spännande framtidsnamn. 20-åringen går nu mot sin första hela NHL-säsong – han gjorde nio matcher ifjol – och förväntas redan bidra i jakten på en slutspelsplats. Han har en enorm potential, är mångsidig och förhållandevis komplett i sitt spel. Kyle Okposo kommer att bli säsongens stora glädjeämne i Islanders.

###

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28. New York Islanders
29. Atlanta Thrashers
30. Los Angeles Kings