SvenskaFans Hall of Fame: Adam Oates - passningsgeniet

Adam Oates NHL-debuterade som en tjugotreårig rookie i Detroit Red Wings och han avslutade sin karriär nitton säsonger senare i Edmonton Oilers efter 1337 matcher och 1420 poäng (341 mål +1079 assist).

Adam Oates gjorde 50 målskyttar till superstjärnor som gjorde över 80 mål per säsong, han fick flera andra spelare att passera 50 mål per säsong utan att han egentligen fick något riktigt erkännande. Han förvandlade till och med en ”goon” som Chris Simon till sniper (29 mål säsongen 1998-99).

Under 1990-talet var det endast en spelare som gjorde fler assist än Oates och Wayne Gretzky slog Oates med endast 26 assist på de tio säsongerna (662 mot 636). Mellan säsongerna 1989-90 och 1993-94 var det bara Wayne Gretzky som gjorde fler poäng än Oates (124 poäng/säsong mot 114 poäng/säsong).

Oates passerade 100 poäng vid fyra tillfällen och han var Top 10 i assist under 12 av sina 19 säsonger i NHL. Han var dessutom ingen dålig målskytt med 45 mål säsongen 1992-93 som bäst. Oates var finalist i Lady Byng omröstningen sex gånger utan att vinna och han blev trea i NHL's poängliga vid tre tillfällen.

Oates avslutade sin karriär med 1420 poäng och 1079 assist, med de siffrorna ligger han på plats 16 (poäng) och 6 (assist) genom tiderna i NHL. Oates besegrade Clark Gillies, Bob Gainey, Dale Hawerchuk och Jean Ratelle i den fyrtioförsta omröstningen.

---

Omröstning 41:

Adam Oates – 43%
Bob Gainey – 18%
Dale Hawerchuk – 18%
Jean Ratelle – 17%
Clark Gillies – 4%

Totalt 113 röster

---

Adam Oates föddes den 27 augusti 1962 i Weston, Ontario, Canada. När han var ung spelade han både ishockey och lacrosse och han föredrog den senare sporten innan han 1984 satsade på sin hockeykarriär. Han satte flera rekord i juniorligan för lacrosse bland annat för flest assist och poäng under en match (19 assist och 29 poäng).

Han var inte speciellt intresserad av skolan utan hoppade av high school när han var 19 år och startade då sin hockeykarriär i en mindre juniorliga, sin första säsong i Markham Waxers i OPJAHL gjorde han 89 poäng på 43 matcher och säsongen 1981-82 blev det 159 poäng (105 assist). Han blev inte draftad 1982 dels för att han i första hand sågs som en lacrossespelare men han ansågs dessutom vara för långsam för att kunna spela i NHL. Han återvände till high school och läste in det han missat och började sedan plugga på RPI, där han blev ishockeylagets stjärna. Under första säsongen på RPI gjorde han 42 poäng på 22 matcher och säsongen 1983-84 satte han nytt skolrekord med 83 poäng och 57 assist. Han blev uttagen i ECAC All Star Team 2. Det är nu han bestämmer sig för att sluta med lacrosse och koncentrera sig på hockeyn.

Efter ytterligare en säsong i RPI där han förbättrade sina rekord till 60 assist och 91 poäng, så uppvaktades Oates av flera NHL-klubbar. Han valde att skriva på för Detroit Red Wings och blev det högst betalda rookien hittills i NHL. Han debuterade genom att göra ett mål och en assist mot Minnesota North Stars den 10 oktober 1985. Efter succén i den första matchen gick han poänglös i 16 raka matcher och Detroit skickade honom till farmarlaget i Adirondack. Han åkte under resten av säsongen fram och tillbaka mellan AHL och NHL, han fick ihop 20 poäng på 38 matcher i NHL och 46 poäng på 34 matcher i AHL. Han spelade för Adirondack Red Wings i AHL-slutspelet och vann Calder Cup säsongen 1985-86. Nästa säsong var han ordinarie i NHL och gjorde 47 respektive 54 poäng under de två följande säsongerna, säsongen 1988-89 sätter han nytt personligt rekord med 78 poäng. Inför säsongen 1989-90 tradas han till St. Louis Blues tillsammans med Paul MacLean mot Bernie Federko och Tony McKegney, i en trade som räknas som en av Detroits sämsta genom tiderna. St. Louis-legenden Federko blev så besviken över att han tradades till Detroit att han slutade efter säsongen och Tony McKegney tradades till Quebec efter 14 matcher.

I St. Louis placerades Oates som center i förstakedjan tillsammans med Brett Hull, Hull gjorde 72 mål och 113 poäng samtidigt som Oates kom upp i 102 poäng, duon döptes snabbt till Hull & Oates (givetvis efter musikduon Hall & Oates som härjade på topplistorna under början av 1980-talet). Säsongen efter gjorde Hull otroliga 86 mål och Oates 115 poäng vilket ger honom tredje plats i poängligan. Oates skrev på en nytt kontrakt med Blues men efter att klubben signat bland annat Brendan Shanahan så tyckte han att han var underbetald och hotade med att strejka, St. Louis tradade honom den 7 februari 1992 till Boston Bruins. Sammanlagt fick han ihop 99 poäng under den säsongen (69 i St. Louis och 30 i Boston).

Under hans första hela säsong i Boston gör han hela 142 poäng delat på 45 mål och 97 assist. De siffrorna ger honom en ny tredjeplats i poängligan och säsongen efter så blir det ännu en tredjeplats i poängligan efter 112 poäng. Den säsongen hjälper han dessutom Cam Neely att göra 50 mål på de 49 matcher Neely spelade. Den förkortade lockoutsäsongen 94-95 gör duon 53 respektive 41 poäng på säsongens 48 matcher. Han får ett nytt stort kontrakt men även den här gången så börjar han kännas sig missnöjd med lönen efter ett tag, han gör 92 poäng säsongen 95-96 men säsongen därefter kritiserar han Bostons ledning ganska rejält och i mars 1997 skickas han till Washington Capitals. Oates protesterar och vägrar till att börja med att inställa sig i Washington. Först efter fyra dagar så dyker han upp , han och hans agent begär nya kontraktsförhandlingar och till slut ger Washington med sig och han får ett nytt och bättre treårskontrakt.

Den 7 oktober 1997 blir Oates den 47:de spelaren som gjort 1000 poäng i NHL, han gör 76 poäng under säsongen och hjälper Peter Bondra att passera 50 mål för första och enda gången under karriären. Den säsongen hjälper Oates Washington till Stanley Cup finalen där laget är chanslöst mot Detroit Red Wings, Oates gjorde 17 poäng under lagets 21 slutspelsmatcher. En skada gör att Oates missar en fjärdedel av säsongen 98-99 men den följande säsongen är han OK igen och han gör över 50 assist för tionde gången i karriären. Han hade dessutom blivit utsedd till Washingtons lagkapten före säsongen och den 22 december 1999 spelade han sin 1000:de NHL match. De följande två säsongerna passerar han också 50 assist och den 14 januari 2002 blir han den åttonde spelaren i NHL historien att göra 1000 assist.

När det stod klart att Washington skulle missa slutspelet 2002 så tradades Oates till Philadelphia Flyers i en trade som gav Washington Phillys tre första val i draften 2002. Traden blev ingen succe, Flyers åkte ut i den första omgången efter att blivit nollade tre gånger på fyra matcher. Oates som nu var FA skrev på för Anaheim där han gjorde 45 poäng på 67 matcher, när Anaheim gick till Stanley Cup finalen mot New Jersey Devils tangerade Oates ett NHL rekord när han gjorde sin nionde övertidspoäng i slutspelet. Devils vann finalen med 4-3 i matcher och Oates missade sin sista chans till en Stanley Cup vinst. Efter säsongen blev han FA igen och det dröjde sex veckor av säsongen 2003-04 innan Edmonton Oilers erbjöd honom ett kontrakt, Oates gör bara 18 poäng på 60 matcher för Edmonton under serien.

När Edmonton missade Stanley Cup slutspelet 2004 så meddelade Oates direkt efter den sista matchen att han slutade. När han slutade låg han på femte plats genom tiderna när det gällde assist med 1079 och på trettonde plats när det gällde poäng (1420). 2009 fick han jobb som assistant coach i Tampa Bay Lightning, året efter gick han till New Jersey Devils där han bland annat var med om Stanley Cup finalen 2012. Inför säsongen 2012-13 utsågs han till headcoach i Washington Capitals. Oates fortsatte att plugga under sommarmånaderna i början av hans karriär och tog examen 1991 och är nu delägare i Old Time Hockey som är ett företag som producerar och säljer sportkläder (i första hand hockey givetvis). Han fick sitt tröjnummer i Markham Waxers pensionerat 1999 och han blev invald i Hockey Hall of Fame 2012.

statistik:

0 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2013-02-07 10:45:00