SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 1. Tampa Bay Lightning
Lightning levde den gångna säsongen upp till högt ställda förväntningar och tog sig hela vägen till Stanley Cup-final, och hade det inte varit för några skador för mycket så kunde de lika bra fått lyfta bucklan i juni. Nu är såväl tron som förväntningarna på en ny finalplats än större, men blir det så enkelt verkligen?
Att vinna Stanley Cup blir förstås den naturliga och självklara målsättningen inför den kommande säsongen. Att laget hålls mer eller mindre intakt är förstås en viktig faktor som talar för upprepad framgång – egentligen är det, i alla fall än så länge, bara Brenden Morrow som kastats överbord till förmån för den yngre och snabbare Eric Condra. Är han den sista perfekta pusselbiten?
Den relativt unga truppen har nu också skaffat sig nödvändig rutin som behövs för att gå långt, den första lärdomen kom redan 2014 med ett snabbt respass i fyra matcher mot Montreal, och nu har man även fått uppleva hur det är att orka kämpa sig igenom skador och spel ända in i juni. Den som vill tänka positivt minns Penguins finalförlust 2008 mot Detroit, och hur man sedan året därpå gick och slog just Red Wings, ett inte helt osannolikt scenario för Lightning (även om nu kanske Chicago inte är självklara motståndare med tanke på deras spelaromsättning).
Men det gäller att passa på, Pittsburgh har t.ex. inte återvänt till final efter sin seger 2009, och även om en del efter slutspelet hävdade att Tampa hade alla förutsättningar att bli ett nytt Chicago (tre segrar på sex säsonger), så kan det gå ganska fort åt andra hållet. Hur man väljer att hantera situationen med Steven Stamkos kan påverka väldigt mycket.
Kaptenens kontrakt går ut efter denna säsong, och han har då fritt fram att leta efter stora dollarbuntar, något som garanterat väntar honom vart han än blickar, inte minst från hemstaden Toronto som skulle välkomna honom med öppna och sedelfyllda armar. Men vill #91 lämna en organisation som är på gång mot att bli en modern dynasti (?), i utbyte mot ett nytt uppbyggnadsprojekt? Vad krävs för att han ska stanna? Kontraktsförhandlingarna har än så länge inte gett mycket resultat, i alla fall utåt sett. Stamkos själv säger att han är inställd på en fortsatt framtid i Tampa, men att det är en process att ta sig igenom det hela. En faktor det sägs att Stamkos vill försäkra sig om är att viljan att spika en centerplats, snarare än att halka ut på en ytterposition vilket han stundtals fått göra. Och det är ju hela truppens sammansättning som påverkas om Yzerman lämnar över en säck värd sisådär $10.5 miljoner per säsong, i stil med vad Toews och Kane ordnade häromåret, vilket förväntas vara den nivå som krävs.
GM Yzerman har helt klart ett utmanande pussel att lägga framöver, där utöver Stamkos även Killorn och Kucherovs kontrakt behöver förnyas till nästa sommar, innan den stora utmaningen kommer året därpå när Hedman, Palat, Johnson, Bishop, Vasilevsky och Drouin alla ska få plats med utökade lönekonton under taket. Än så länge har dock Yzerman visat att han vågar göra tuffa beslut om han tror att det är rätt för klubben, framförallt igenom utköpet av forne kapten Lecavalier var lön inte längre matchade utdelningen man fick tillbaka. Att byta bort Stamkos är nog ett ännu större beslut, och ett han inte kan göra utan att få #91:s tillåtelse heller – då han har en no-trade-klausul som gäller under sitt sista kontraktsår.
Bryderierna om framtiden finns förstås där, men de bottnar ju faktiskt i första hand på att laget och spelarna presterar väldigt bra, vilket om man blickar tillbaka till nuet får att inse att Lightning står väl rustat till att åter igen bli ett topplag. Svenska Fans redaktions ranking som etta i Atlantic känns faktiskt ganska given, om nu inte Carey Price återupprepar sin monstersäsong och för Canadiens förbi. Konkurrenterna i Metropolitan har gjort en del intressant för att förstärka sina trupper förvisso, men Tampa lär även i år bli ett populärt tips som finallag från Eastern Conference...
Målvakter:
På målvaktsfronten känns det ovanligt tryggt och framtidssäkrat för Lightnings del, inte minst med tanke på vilka tandem man gått in i tidigare säsonger med. Det enda som väl egentligen väcker frågetecken är hälsan hos de två främsta…
Ben Bishop gjorde en riktigt stabil grundserie ifjol, och växte i slutspelet ut än mer till en stöttepelare där bak, även om vi också minns några riktiga tavlor. Likväl visade han otroligt stark karaktär när han vände dessa motgångar och kom tillbaka ännu starkare, och spikade igen när det som bäst behövdes. Detta var ju faktiskt Bishops första slutspel överhuvudtaget, året innan drog han ju på sig en skada i slutet av grundserien och missade hela rasket. I finalseriens andra match skadade han sin ljumske, men valde ändå att spela trots uppenbara problem att röra sig. Förhoppningsvis har han gjort sig kvitt dessa besvär nu, för ska Lightning kunna göra repris på fjolåret behövs en frisk Big Ben, och är han det har man en burväktare av högsta klass.
Framtiden för Lightning kan dock mycket väl redan finnas på bänken redan nu. Redan ifjol under sitt första år i Nordamerika (i AHL) visade ryske Andrei Vasilevsky så mycket att Evgeni Nabokov skickades i förtidspension och Vasy fick chansen på NHL-nivå efter halva säsongen. En chans han tog. Att Bishop inte fick längre kontrakt än två år vid förhandlingarna ifjol tros i högsta grad bero på att då ska Vasilevsky vara redo att ta vid. Än så länge får han se och lära lite till, inte minst när han nu missar säsongens 2-3 första månader p.g.a. en blodpropp.
Vem som tar andraspaden i Vasys frånvaro återstår att se. Kristers Gudlevskis var uppe och gjorde det bra redan under inhopp i slutspelet 2014, men passerades snabbt av ryssen på priolistan ifjol. Gudlevskis kamperar tillsammans med Adam Wilcox om målvaktsposten i Syracuse, och kanske gör de två bäst i att fortsätta på den nivån ett tag till. Gamle NHL-keepern Ray Emery har fått chansen till tryout för Lightning nu inför säsongen, kanske blir han en temporär lösning som Bishops backup?
Backar:
Försvarsspelet som tidigare lämnat en del att önska tog under den gångna säsongen stora kliv framåt. Det största utropstecknet var förstås den svenske backgiganten Victor Hedman som tog hela hockeyvärlden med storm efter ett fenomenalt slutspel med finfina 14 poäng och plus 11 på 26 matcher. Vid Lightning-seger var han den givne kandidaten som Conn Smythe-vinnare. Hade han inte missat 23 matcher i grundserien kunde han även utmanat i Norris-kategorin, men noterades ändå för 38 poäng på 59 matcher. Hedman hade väl egentligen redan året innan blommat ut ordentligt, men visade nu att han sticker ut från mängden även på den allra främsta nivån. Det blir ett nöje att fortsätta följa hans framfart den kommande säsongen.
En annan av förklaringarna till framgångarna var förra sommarens kanske bästa värvning på marknaden överlag, i alla fall sett till den prislapp man fick betala. Anton Strålman för $4.5 miljoner per säsong är inget annat än ett stort fynd. I grundserien gjorde han sin poängbästa säsong i karriären (39 poäng), och följde sedan upp det med ett fenomenalt slutspel där han konstant levererade och gjorde det mesta rätt. I början av sin karriär sågs han mest som ett offensivt hot, men nu efter åren i Rangers är han väldigt skicklig i defensiven också.
Förra sommarn inbringade också veteranen Jason Garrison, som gav ett gott komplement i topp-4 där bak. Bra allroundback som väl i första hand är känd för ett rungande skott från blå, men i Tampa har han haft svårt att hitta speltid i powerplay och fått vidareutveckla sina andra färdigheter. I slutspelet kamperade han allt som oftast tillsammans med Trade Deadline-värvningen Braydon Coburn. Den storväxte backen gav Lightning just lite extra tyngd och erfarenhet, även om han väl till en början hade lite svårt att hitta in i spelet. Väl framme i slutspelet blev han till en viktig kugge dock.
Matt Carle var en stor sommarvärvning 2012 för Tampa, men har väl egentligen haft en ganska dålig utveckling på sin karriär sen dess. Har gått från att vara topp-4 till att nu få infinna sig i sista backparet, och var väl inte mer än okej till sist. Kapaciteten finns – eller i alla fall fanns – till att vara en rörlig allroundback. Det hjälper väl inte att han paras ihop med Andrej Sustr, Tampas stora lilla ”Chara Light”, som ibland visar glimtar av storhet, ibland känns som bambi på hal is. Dessa två var helt klart Tampas akilleshäl i finalserien bland backarna, och nog efterlystes lite mer av Chicagos backcoachning där man gick hårt på fyra man. Om Carle har passerat zenit redan vid 30 har dock Sustr fortsatt utvecklingspotential, han är trots allt bara 24 år.
Ett intressant framtidsnamn är 22-årige ryssen Nikita Nestorov som gjorde 32 matcher under grundserien, men som sedan även fick chansen i 17 av slutspelsmatcherna. Ofta som renodlad powerplayspecialist, något Lightning kan behöva, för trots ett på pappret bländande underlag har man haft svårt att hitta så rätt som man borde. Räkna med mer speltid under den kommande säsongen, inte minst då Coach Cooper tycker om att spela 7 backar och 11 forwards.
De sju ovan nämnda känns ganska givna som starters i laget, och det är väl först vid skador blicken ska riktas ner mot farmarlaget Syracuse. Tuffingen Luke Witkowski kan vara ett alternativ om man behöver just lite extra muskler. 21-årige Slater Koekkoek (10:e valet 2012) gjorde en stark debutsäsong i AHL och fick prova på några NHL-matcher redan ifjol, en rörlig back med en del offensiv uppsida. 19-årige Anthony DeAngelo, 19:e val 2014, är ett annat spännande alternativ som blev bäste back i OHL ifjol, men som kanske mår bra av att ett år i AHL först.
Forwards:
Offensivt besitter Lightning en bredd inte många lag kan matcha. Steven Stamkos må vara såväl kapten som främste målskytt, men han har fått stor konkurrens i kampen som lagets främste offensiva profil. Likväl kvarstår faktum att #91 varit ligans främsta målspruta över de senaste 4-5 åren, och med ett utgående kontrakt är inget annat än en 50+ målsäsong att vänta. Från att i början av sin karriär varit en prickskytt i Brett Hull-position på kanten har han utvecklat sin repertoar till att innehålla det mesta, och är en så komplett målskytt det går att hitta. Det faktumet gör förstås att det vore skönt att få hans signatur på ett nytt kontrakt så att man kan fortsätta tänka på en gemensam framtid tillsammans.
Men som sagt, Stamkos är inte allt längre. Med en stundtals sviktande form i slutspelet var det The Triplets som bar laget vidare. Trion Tyler Johnson, Ondrej Palat och Nikita Kucherov bjöd på bländande hockey, och kompletterar varandra väl. Johnson blev hela slutspelets bästa poängplockare med 13 mål och 23 poäng (lika många som Patrick Kane), och var redan under grundserien tangerad med Stamkos som lagets främste i den kategorin. Liknelserna med Martin St. Louis är många – odraftad och liten – men med en speed, smartness och skicklighet som få kan matcha. Nikita Kucherov är den spektakuläre ryssen med stor kreativitet och ett magiskt skott, vars 29 mål och 65 poäng under grundserien lär ryka all världens väg den kommande säsongen. 22 poäng på 26 slutspelsmatcher imponerar också. Ondrej Palat är en personlig favorit som en del jämfört med Henrik Zetterberg. En redan komplett tvåvägsspelare, och det är väl ingen slump att han redan fått ett ”A” på bröstet. Inte samma målgörare som sina två kedjekamrater, men vad gör väl det med alla andra kvalitéer han har.
Redan fyra nämnda forwards hade fått vilket coach som helst att dra på smilbanden, men det slutar inte där, långt ifrån. Ryan Callahan kom våren 2014 i utbyte mot St. Louis och skrev sedan på långtidskontrakt. Han har väl i Tampa-tröjan inte nått sin fulla offensiva potential, inte minst i slutspelet där han hade förtvivlat svårt att producera, men oavsett vilket levererar han hela tiden i form av ledarskap, fysik och inspiration. För $6 miljoner förväntar man sig dock kanske lite mer poäng. Finske Valtteri Filppula kom sommaren 2013 från Detroit och har funnit sig väl tillrätta med en tvåvägsroll. Kan spela såväl center som ytterforward, och bidrar i powerplay och boxplay. Alex Killorn hade en skaplig grundserie, men exploderade i slutspelet. Gjorde flera viktiga mål och noterades för inte mindre än 18 poäng totalt. En hårt arbetande forward som bidrar med mycket även om inte offensiven skulle infinna sig.
Mest spännande av allt kanske det ska bli att se vad det blir av Jonathan Drouin. Tredjevalet från draften 2013 fick först spela ytterligare ett år i QMJHL då han svarade för 108 poäng på 46 matcher, sedan få en tuff förstasäsong i Tampa med mycket spel i fjärdekedjan och en hel del popcornätande på läktaren. Gjorde trots det 32 poäng på 70 matcher, men gick helt poänglös i slutspelet där det bara blev 6 matcher. Drouin är otroligt kreativ och spelskicklig, och har nu fått lära sig de defensiva aspekterna av NHL också. Kan han jobba sig in i en topp-6 roll kan poängskörden mycket väl fördubblas, men konkurrensen i laget är som sagt tuff.
Brian Boyle var en av nyckeluppgraderingarna förra sommaren, den välväxte 30-åringen uppgraderade fysiken och vinstprocenten i tekningscirkeln, och blev en viktig rollspelare i bottom-6.
Eric Condra är sommarens enda ”riktiga” free-agent värvning, och som sagt tidigare en klar uppgradering jämfört med Brenden Morrow. Condra har tillhört Senators organisation under ett antal år, ifjol blev det 23 poäng på 68 matcher, men det är främst för sina defensiva och utvisningsdödande egenskaper han hämtats in.
Kampen om de sista platserna i truppen står mellan J.T. Brown, Vladislav Namestnikov och Cedric Paquette. Alla tre har hängt med upp från Coach Coopers tidigare sejour i farmarlaget och hoppat in och ur i truppen de senaste två säsongerna. Förhoppningsvis kan någon eller flera av dessa ta ytterligare kliv framåt i sin karriär, jämfört med vad t.ex. Chicago fick ut av sitt fjärdekedjesfolk i finalen så väger man lite lätt.
I farmarlaget är det väl framförallt Jonathan Marchessault som ligger bra till för en ny NHL-chans. Han var uppe redan ifjol och visade potential. Svenske mästaren Jeff Tambellini har anslutit till Lightnings organisation, men gör väl det i första hand för att förstärka Syracuse. Mike Angelidis är en solid AHL-veteran som kan duga för fjärdekedjestjänst vid behov.
---
Nyckelspelare:
Ben Bishop, Victor Hedman, Steven Stamkos
Nyförvärv:
Eric Condra - Ottawa - Free Agent
Jeff Tambellini - Växjö - Free Agent
Matt Taormina - San Jose/Worcester - Free Agent
Brian Hart - Harvard Univ. - Free Agent
Tye McGinn - Arizona - Free Agent
Förluster:
Mark Barberio - Montreal Canadiens - Free Agent
Brenden Morrow - Ny klubb ej klar
Svenskar:
Victor Hedman
Anton Strålman
Coach:
Jon Cooper
Preliminär laguppställning:
Ondrej Palat - Tyler Johnson - Nikita Kucherov
Jonathan Drouin - Steven Stamkos - Valtteri Filppula
Alex Killorn - Brian Boyle - Ryan Callahan
Eric Condra - Cedric Paquette - J.T. Brown
Anton Strålman - Victor Hedman
Braydon Coburn - Jason Garrison
Andrej Sustr - Matt Carle
Ben Bishop - Andrei Vasilievsky
Andra notabla spelare: Nikita Nestorov, Vladislav Namestnikov, Kristers Gudlevskis, Slater Koekkoek, Luke Witkowski, Anthony DeAngelo, Mike Angelidis, Adam Erne, Jonathan Marchessault, Matt Taormina, Jeff Tambellini, Tye McGinn, Brian Hart
---
Bästa nyförvärvet: Erik Condra
GM Yzerman hade inget större pussel att lägga denna sommar med många kontrakt redan på plats. Några kontraktsförlängningar och förbättringar i lagets bredd i farmarlaget, så den egentliga "riktiga" värvningen är därför enkel att lyfta fram - Erik Condra. En klar uppgradering från Brenden Morrow.
Värsta förluster: Mark Barberio
I och med kontraktssituationen så har ju Lightning heller inte blivit av med särskilt många spelare inför nästa säsongen. Varken Brenden Morrow eller Mark Barberio lär saknas särskilt mycket, men ska någon pekas ut får valet falla på Barberio - mest för att han fortsatt har potential att bli något ännu, medan Morrow troligen väljer att pensionera sig...
Årets poängkung: Steven Stamkos
Stammer levde nästan lite i skymundan av "The Triplets" ifjol - men med ett utgående kontrakt är det dags att kliva fram ordentligt igen och visa att han är värd alla stålar i världen. Han toppade ju trots allt också lagets interna poängliga även förra säsongen, men då delade han den platsen med Tyler Johnson på 72 poäng vardera, även om Stamkos 43 mål vägde tyngre.
Årets nykomling: Slater Koekkoek
Lightning har inte direkt utrymme för att lyfta fram någon rookie i år med en ganska cementerad trupp. Skador lär dock förstås dyka upp i vanlig ordning, och kanske är det backlöftet Slater Koekkoek som då blir den som får möjligheten att kliva fram? Det är några andra mer erfarna herrar på vägen att ta sig förbi först dock...
Årets genombrott: Jonathan Drouin
Efter en tuff rookiesäsong med en hård inskolning av Coach Cooper är nu Jonathan Drouin redo för sitt riktiga genombrott i NHL. Han visade redan ifjol glimtar av vad han är kapabel till, och ytterligare en sommars hårdträning gör nog gott. Med tanke på kapaciteten i potentiella kedjekamrater om han säkrar en topp-6 roll och Lightnings offensiv finns helt klart alla förutsättningar för en poängexplosion!
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Atlantic Division:
1. Tampa Bay Lightning
2. Montreal Canadiens
3. Detroit Red Wings
4. Ottawa Senators
5. Boston Bruins
6. Florida Panthers
7. Buffalo Sabres
8. Toronto Maple Leafs
---
Nytt för i år är att NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
