SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 1. Nashville Predators
Scenförändringen komplett i Nashville?
Uttåget i Stanley Cup slutspelet i våras vill man helst glömma. En avgörande game 7 där ett helt lag kollapsar och nyckelspelarna går bort sig är inget glamoröst avslut på en annars godkänd grundsäsong. Dock hamnar slutspelsförlusten i periferin där sommarens jättetrejd mellan Shea Weber och PK Subban får många att rikta strålkastarljuset mot Nashville och deras kommande säsong.
Trots att Predators genomförde den största trejd de någonsin gjort under sommaren, måste vi ändå rada upp lite intryck från fjolårssäsongen. Laget hade en relativt händelserik grundsäsong där flera spelare visade positiv utveckling samtidigt som vissa gav ett smärre önskat framträdande. Dock får man ändå säga att förra säsongen visade mer utropstecken än frågetecken för framtiden. Filip Forsberg tangerade Jason Arnotts målrekord, då 33 st stänktes in av svensken. Trots en seg start, lyckades han komma igång på allvar i mitten och slutet av säsongen och stannade på 64 poäng. Dessvärre drabbades Filip av en ryggskada under slutspelet och produktionen gick av sig totalt.
James Neal visade också för dem som har tvivlat, att han kan vara en framgångsrik målskytt utan Sidney Crosby eller Evgeni Malkin. Neal stod för en jämnare säsong än mot sin debut i Predatorströjan och i slutspelet var han kanske lagets bästa forward. Roman Josi hade en bra säsong, där man inte kan sluta att imponera av hans fantastiska allroundförmåga. Schweizaren kan göra allt och är den som troligtvis får dela manskap bredvid PK Subban i höst.
Ryan Ellis och Mattias Ekholm är kanske NHL’s bästa backpar om man tänker en andrakedja. Ekholm visade framförallt i slutspelet, varför han blev vald bland den hårda konkurrensen till Sveriges lag i World Cup. Borlängesonen fick även ett nytt kontrakt under säsongen vilket säkrade hans framtid i laget några år framöver.
Dock är det ingen nyhet att Predators har en fantastisk backuppsättning, (om än inte bättre nu), samtidigt som forwardssidan såg några stora förändringar. Seth Jones trejdades i januari mot Ryan Johansen från Columbus och laget hade för första gången en legitimerad förstacenter.
Johansen hade en okej halv säsong i Predströjan där man ibland kunde glimta av hans fantastiska spelskicklighet, men dock lite för sällan. Hans situation var kanske inte de mest gynnsamma under året då det var stor turbulens kring Columbus i början av säsongen. Johansens blir en av nyckelspelarna i år då Predators annars har en del frågor kring centrar i den lägre hierarkin.
Ett av de stora frågetecknen inför denna säsong är utan tvekan Mike Ribeiro. General Manager David Poile, har utropat inför kommande säsong att kanadensaren måste ha ”sitt livs sommar” för att ta en plats i truppen. Ribeiro som var förstacenter innan Johansen kom, producerade ändå respektabelt i grundserien. Men i slutspelet var det rena katastrofen. Han blev bänkad och väl på isen såg det inte vackert ut, förutom kanske i powerplay. Men med en andracenter som bara kan spela powerplay och är 36-37 år gammal är det ohållbart att de ska räcka hela vägen till Stanley Cup.
Det finns tendenser som pekar på att den unge ryssen Vladislav Kamanev, kan konkurrera om en centerposition i höst, vilket kan leda till en lurig situation för Predators och Ribeiro. På tal om äldre spelare så är Predators nye lagkapten Mike Fisher, en spelare som kan bli ett frågetecken. Hans arbetskapacitet är enorm, men hans spelstil är märkbart slitsam. De senaste säsongerna i Predators har han haft någon form av skadebekymmer och vid eventuell frånvaro kan Predators bli väldigt sårbart i framförallt special teams. Fisher står samtidigt på utgående kontrakt och bli inte förvånad om detta är sista året han gör i NHL.
Ett frågetecken för Predators inför kommande säsong är hur Pekka Rinne kommer prestera. Finländaren börjar bli till åren och har en del att bevisa efter en ojämn säsong bakom sig. Men samtidigt briljerade Rinne i slutspelet, vilket ändå visar hans högsta kapacitet. Preds måste förmodligen ge honom mer vila i år och mycket tyder för att Marek Mazanec kommer förlösa Rinne mellan varven.
Vidare måste några ord sägas om PK Subban och trejden mot Shea Weber. Flera som följer NHL har pekat på att Predators ”vann” trejden då man menar att Shea Weber är inte riktigt den han var för kanske 3-4 år sedan. Dock kan man ändå känna av att Subban kommer platsa fantastiskt i Nashville. Hans karaktär, flashiga spelstil och kompletta register av offensiv och defensiv kvalité kan göra underverk både på och utanför isen. Under Coach Laviolette kan det bli rena rama hockeyorgasmen att se Subban spela, då Predators spelstil ger mycket frihet till backarnas kreativa och offensiva deltagande.
Däremot är det konstigt att se en sådan ledare och mäktig spelare som Shea Weber, bli bortbytt eftersom han under en längre tid varit en viktig pjäs i laget. Denna trejd var nog det sista en Predators supporter förväntade sig med tanke på det kontrakt Weber sitter på, men även med det intryck han haft på organisationen. Världens hårdaste skott, en mardröm att möte i powerplay men även boxplay och defensiv zon för sitt starka fysiska spel.
Trots detta har General Manager David Poile gjort de omöjliga, och det är med stor förväntan vi får se det mest talangfulla Nashville Predators vi någonsin sett den kommande säsongen.
Målvakter:
Pekka Rinne har mycket att bevisa mot fjolåret. Samtidigt kan behovet av en stadig andramålvakt vara mer behövligt nu än på länge. Predators har ett par talangfulla målvakter i form av Marek Mazanec och Juuse Saros som kan vara på väg att mantra Rinnes roll. Mycket tyder ändå på att Saros kommer bli startmålvakt i AHL laget Milwuakee Admirals och att Mazanec får ses som backup till Rinne.
Backar:
Nashville har sedan Barry Trotz tid stått för en mycket kompetent backuppsättning och gör de likväl även nu, om än inte bättre. PK Subban kommer ge en extra dynamik i laget och tillsammans med Roman Josi är det toppkandidater till NHLs mest sevärda backpar. Bakom det troliga topparet hittar vi Mattias Ekholm och Ryan Ellis som går från klarhet till klarhet och skulle nog kunna agera första backpar i en del NHL lag. Under sommaren dumpade man Barret Jackman och signade Yannick Weber samt Matt Irwin, där en eller båda kommer spela i tredjebackpar. I samma skikt hittar vi även Anthony Bitetto som gjorde bra ifrån sig efter att Seth Jones blev bortbytt, och kan eventuellt spela i tredjebackpar eller agera 7:e back.
Forwards:
Med toppnamn som Filip Forsberg, Ryan Johansen och James Neal har Predators även ett slagkraftigt lag på forwardssidan. Johansen har en del att bevisa efter en ganska turbulent fjolårssäsong. Samtidigt behöver Colin Wilson bevisa att hans kontrakt inte bara gäller slutspelsmatcher, där han var dominant i våras. Säsongen 14-15 gjorde han 20 mål och de är där någonstans man vill se Wilsons produktion ligga.
Craig Smith har varit väldigt jämn senaste åren med 20 mål eller fler och är en slitstark kompetent andraformations forward. Calle Järnkrok skrev på ett nytt, lite udda, kontrakt under sommaren som fick en del att höja på ögonbrynen. Frågan är om Järnkrok har en extra växel produktionsmässigt, vilket isåfall kan göra att det framstås som ett drömkontrakt. Mike Ribeiro kommer inför denna säsong som ett stort frågetecken. Hur kommer hans situation att utvecklas?
Mike Fisher är ny lagkapten men står samtidigt på ett utgående kontrakt. Hans fysiska spelstil har satt sina spår och Predators kommer behöva honom skadefri dels som spelare och ledare. Colton Sissons kommer med högsta sannolikhet vara center i fjärdekedjan då
Paul Gaustad sagt tack och hej för sig. Viktor Arvidsson visade sig vara lite av en friskt fläkt ifjol och är en ettrig forward som inte viker ner sig trots lite klen till växten. Vidare hittar vi namn som Austin Watson, Cody Bass, Miika Salomäki som kommer befinna sig kring 3:e, 4:e formationen.
Bland rookies och namn från Milwuakee Admirals som kan ta plats i laget i år kan vi nämna Vladislav Kamenev, Kevin Fiala, Pontus Åberg, Yakov Trenin och Max Reinhart.
---
Nyckelspelare:
Pekka Rinne, Ryan Johansen, PK Subban, Filip Forsberg, Roman Josi, James Neal
Nyförvärv:
PK Subban – från Montreal Canadiens – trade
Yannick Weber – från Vancouver Canucks – free agent
Matt Irwin – från Boston Bruins – free agent
Matt Carle – från Tampa Bay Lightning – free agent
Förluster:
Shea Weber – till Montreal Canadiens – trade
Paul Gaustad – Slutar
Eric Nystrom – klubblös – utköpt
Carter Hutton – till St. Louis Blues – free agent
Gabriel Bourque – till Colorado Avalanche – free agent
Barret Jackman – klubblös – utköpt
Jimmy Vesey – till Buffalo Sabres – trade
Svenskar:
Filip Forsberg, Mattias Ekholm, Calle Järnkrok, Viktor Arvidsson, Pontus Åberg
Coach:
Peter Laviolette
Preliminär laguppställning:
Järnkrok – Johansen – Neal
Forsberg – Ribeiro – Smith
Arvidsson – Fisher – Wilson
Bass – Sissons – Salomäki
Josi – Subban
Ekholm – Ellis
Weber – Bitetto
Rinne
Mazanec
Andra notabla spelare: Matt Irwin, Austin Watson, Vladislav Kamenev, Juuse Saros, Max Reinhart, Yakov Trenin, Kevin Fiala
---
Bästa nyförvärvet: PK Subban
Man trodde att Shea Weber var oersättlig men trejden i somras har gjort Predators backuppsättning yngre och mer dynamisk. Kanske NHLs mest kreative back som går ej att efterlikna. Predators nya dragplåster och blir otroligt intressant att följa under säsongen som kommer.
Värsta förlusten: Shea Weber
Trots att många antytt hans nedgång är han fortfarande en av NHLs bästa backar där han agerar försvarsgeneral med världens hårdaste skott. Bara hans vistelse ute på isen lämnar avtryck. Dock lämnade Weber bitter eftersmak med sin sista match för klubben och trejden mot Subban kan tyckas vara ett signalement att Nashville slutfört en ”rebuild on the fly”.
Årets poängkung: Filip Forsberg
Forsbergs produktion i NHL har varit ojämn. Om Forsberg ska ta nästa kliv gäller de dels att hans eget spel stämmer mer övergripande under säsongen, samtidigt som han får spela med dugliga kedjekamrater. De börjar kännas gränsfall kring Ribeiro som radarpartner till Forsberg. Hur denna situation utvecklas kan påverka Forsbergs produktion.
Årets nykomling: Vladislav Kamenev
Kamenev har varit en ledande spelare i det ryska juniorlaget och förväntas nu göra NHL debut. Hur pass mycket speltid det kommer bli för ryssen är oklart. Men mycket av Predators frågetecken ligger kring centerpositionen och kan vara en faktor till att Kamenev får speltid.
Årets genombrott: Miika Salomäki
Salomäki var kanske ingen poängspruta ifjol. Hans speltid varierade. Men under slutspelet imponerade han stort med sitt fysiska spel. Just de fysiska, ”grinder”-arbetet som kanske saknas lite i årets upplaga av Predators kan bli en faktor till hans etablering i NHL.
###
TRUPPEN:
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Central Division:
1. Nashville Predators
2. Dallas Stars
3. Chicago Blackhawks
4. St. Louis Blues
5. Winnipeg Jets
6. Minnesota Wild
7. Colorado Avalanche
---
NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
