SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 5. Winnipeg Jets
Räcker Winnipegs toppspelare till för att ta sig till slutspel i hårda Central Division?
Vi fick vänta flera år på att Winnipeg skulle bli relevanta – och när man väl blev en kraft att räkna med… så hände ingenting. Visst kan det vara väl hårt att kalla en Conference-final 2018 för ingenting, men istället för en återkommande contender ser Jets snarare ut att ha varit en one-hit wonder den säsongen.
17/18 gick man en härlig kamp med Nashville i toppen av Central Division och var en av de stora utmanarna inför slutspelet. Minnesota avfärdades utan några större problem och i andrarundan spelades den, enligt många, ”moraliska” Conference-finalen mot Predators. De två tungviktarna gick en holmgång över sju matcher och tog ut sig så pass att vinnarna Winnipeg sedan var chanslösa mot Vegas i Conference-finalen.
Den gångna säsongen blev ett steg tillbaka. Jets spelade ihop 15 poäng mindre än föregående år och fick respass redan i förstarundan.
Nu har Winnipeg tagit sig igenom en sommar där man har blivit kraftigt försvagade och man måste fråga sig om Jets cup-fönster börjar slå igen. Kanske var det så – lite elakt konstaterat möjligen – att man bara flög högt en säsong?
Jacob Trouba, Tyler Myers, Brandon Tanev, Ben Chiarot, Joe Morrow och Kevin Hayes – även om han bara var en rental för slutspelet – har alla lämnat och plötsligt är Winnipegs djup rejält utarmat.
Säga vad man vill om Tyler Myers – att inte signa upp honom på ett långt och dyrt kontrakt är givetvis rätt beslut – men han är ändå en NHL-back som inte har ersatts. När man dessutom tappar hyggliga utfyllnadsbackar som Ben Chiarot och Joe Morrow blir problematiken uppenbar. Och då har vi inte ens nämnt Jacob Trouba.
Det känns onekligen som att relationen mellan Trouba och Winnipeg har varit halvdan en längre tid och i sommar fick försvararen äntligen möjlighet att lämna Jets. Trouba – som skulle ha blivit UFA nästa år – ville bara till New York Rangers och Winnipeg fick inte ens ett vettigt utbyte för en av sina finaste tillgångar.
Även bland forwardsbesättningen försvann det spelare. Brandon Tanev fick ett absurt kontrakt av Pittsburgh – givetvis vill man inte signa upp honom till det priset – men det är likväl en etablerad spelare som inte ersätts. Kevin Hayes blev en dyr rental och samma hål som han tillfälligt skulle fylla lämnar han nu återigen efter sig.
Winnipegs toppspelare håller fortfarande en oförskämt fin klass – men även där råder det lite osäkerhet. Kyle Connor och Patrik Laine tillhör RFA-gruppen som ännu inte verkar vara i närheten av några nya kontrakt och i Laine fall verkar relationen med organisationen inte vara den bästa. Är det en slump att det händer två toppspelare eller ska man läsa in något i det?
Jets har en core som absolut kan göra avtryck när det gäller som mest, men man är också väldigt topptunga – i synnerhet i försvaret – och tiden där man anses vara en självklar contender ser ut att vara över, i alla fall så här på förhand.
Räcker toppspelarna till för att ta sig till slutspel i hårda Central Division?
---
Målvakter:
Connor Hellebuyck är ett namn för ligans toppskikt när han är i zonen. Men hans form kan också – likt i princip alla målvakter – variera kraftigt. Säsongen 17/18 spelade han på en väldigt hög nivå, vann flest matcher i ligan och var givetvis en stor anledning till Jets framgångar.
Under den gångna säsongen gick det tyngre. Hans 5-on-5-siffror gick från 93,07 till 91,99 (Sv%) och från 0,14 till -0,43 (dSv%). Det är inga katastrofsiffror, men samtidigt en bra bit från namnen i topp – och symboliserar att även de bästa målvakterna kan skaka till. Hellebuyck kan absolut studsa tillbaka och vara på Vezina-nivå, men det blir klart svårare nu när Winnipegs försvar är så pass mycket sämre.
I Laurent Brossoit har Jets tillgång till en hygglig backup som kommer från 94,0 i Sv% och 1,87 i dSv% i 5-on-5-spelet. Man skrattar ju alltid lite extra när tidigare Edmonton-spelare lyckas så fort de lämnar Oilers och Brossoit erbjuder ett bra alternativ till Hellebuyck.
Backar:
Med Jacob Trouba och Tyler Myers i New York Rangers respektive Vancouver går Winnipeg in i säsongen 19/20 med en klart försämrad försvarsbesättning. Den är numera till och med på den nivån att man börjar ifrågasätta den.
Dustin Byfuglien är fortfarande en lika häftig som effektiv försvarare, men han börjar komma upp i åren och 34-åringen spelade bara 42 matcher under den gångna säsongen. Han gjorde det däremot med karriärens näst högsta poängsnitt (0,74) och Big Buff kan alltjämt göra avtryck. Men är det en självklarhet att han fortfarande kan göra det i en försvagad omgivning?
Veteranbacken spenderade en stor del av den gångna säsongen tillsammans med Ben Chiarot – som nu är klar för Montreal – och man undrar vem som får äran jämte honom under 19/20. Josh Morrissey är Winnipegs andra toppback och skulle bilda ett mycket fint backpar med Byfuglien. Men det skulle också resultera i två mycket suspekta backpar bakom förstaparet. Kanske är det helt enkelt rimligare att låta Byfuglien och Morrissey leda varsitt par?
Även Morrissey missade en hel del matcher under den gångna säsongen – och Winnipeg har definitivt inte råd med att Byfuglien och/eller Morrissey är borta en längre tid från den här försvarsbesättningen, ty bakom stjärnduon är det inte bra.
Neal Pionk kom som delbetalning för Trouba och det är sannerligen en halvdan ersättare till en spelare av Troubas kaliber. Pionk är absolut tillräckligt bra för att hålla en ordinarie plats, men han behöver steppa upp om det ska vara i en kontinuerlig topp-4-roll – vilket Jets behöver.
I övrigt består försvaret av medelmåttiga alternativ i form av Nathan Beaulieu, Anthony Bitetto och Dmitri Kulikov – tre namn där man inte vill ha någon av dem i sin topp-4. Slutligen finns där även Sami Niku, en 22-årig finländare som draftades i sjunderundan 2015 och som fick chansen på riktigt under den gångna säsongen. Det slutade i mycket svaga siffror (44,2 CF% och -2,07 Rel CF%), men kanske släpper man hellre fram en 22-åring med viss potential än någon medioker 29-åring?
Forwards:
Det finns fortfarande gott om stjärnstatus och slagkraftighet i Winnipegs forwardsbesättning, även om djupet har fått sig en liten törn där också. Men till skillnad från försvaret finns det faktiskt hygglig potential här för att man ska kunna kompensera för förlusterna.
Något anmärkningsvärt har Blake Wheeler gått och blivit en av ligans bästa wingers på ålderns höst. Vid 33 års ålder har han en handfull riktigt bra säsonger bakom sig, men det är framför allt 17/18 och 18/19 som sticker ut. Då gjorde han 91 poäng (23+68 respektive 20+71) och huserade strax innanför eller strax utanför topp-10 i poängligan.
Wheeler kommer från högst P/60 (1,99) och näst flest 5-on-5-poäng (40) i Jets. Han har hållit en hög och jämn nivå i flera år nu, men de sista två åren – när han intressant nog har producerat som bäst – har hans Corsi-siffror dippat av något.
Winnipegs lagkapten är duktig på det mesta och bildar en mycket giftig förstakedja tillsammans med Mark Scheifele och Kyle Connor. I alla fall i teorin. På isen säger siffrorna något annat. Kedjans CF% landade på 50,34 och de släppte in fler mål än vad de gjorde. Jämfört med andra toppkedjor i ligan är det direkt dåligt. Det såg aningen bättre ut under 17/18 och med tanke på vilka kvaliteter de besitter ska Winnipeg kunna ha en av ligans absolut bästa förstakedjor.
Likt Wheeler har annars Scheifele för vana att lägga sig kring point-per-game och han kommer nu från karriärsbästa 84 poäng. Han är en mer eller mindre komplett center som egentligen inte ska ha några problem med att driva en effektiv förstakedja framåt.
Connor har haft en skön utveckling över de senaste två åren och kommer från två raka 30-målssäsonger. Den här sommaren var det också dags för honom att få betalt efter sitt entry level-kontrakt, men som för i princip alla andra av ligans största RFA:s är något kontrakt ännu inte på plats. Han pekades ut som en potentiell offer sheet-kandidat – dock känns det nog som att det tåget har gått nu.
Jets har i runda slängar $16 miljoner i cap space och utöver Connor måste även Patrik Laine signas. Relationen mellan Laine och Winnipeg ser däremot inte ut att vara den bästa. Vi nås av rapporter om att förhandlingarna går trögt och Laine är en minst sagt fascinerande spelare.
I det stora hela är Laine en medioker spelare. Han hade sämst CF% (45,09) och Rel CF% (-5,29) bland Winnipegs forwards. Tvåvägsspelet är inget att lita på och Paul Maurice & Co har haft svårt att matcha honom.
Men när det kommer till målskyttet är Laine extrem. Han har ett av ligans absolut bästa skott och sedan debutsäsongen 16/17 är det enbart fem spelare som har gjort fler mål än finländaren. Han kan också vara väldigt streaky och gå en månad utan mål – och smälla in elva mål på fyra matcher vid ett annat tillfälle.
Hurdant kontrakt ska en sådan spelare ha?
Det sista stora namnet är Nikolaj Ehlers. Den finurliga dansken var inte helt lyckosam under den gångna säsongen – 37 poäng på 62 matcher är inte överdrivet fantastiskt – och har ryktats vara på marknaden. Osäkerheten kring Connors och Laines kontraktsstatus gör väl däremot rimligtvis att man inte vågar släppa Ehlers, som nu går in på det andra året på sitt sjuårskontrakt värt $6 miljoner per säsong.
Ehlers och Laine har tidigare bildat en lurig duo och för några år sedan såg Bryan Little ut som ett vettigt komplement mellan ungtupparna. Den numera 31-åriga Little är däremot inte lika pålitlig som tidigare och med ytterligare fem år kvar på ett välbetalt kontrakt börjar han bli ett problem. Det blir ännu tydligare då Winnipeg har plockat in en andracenter som rental två år i rad. Kanske byter Jets plats på Scheifele och Little eller Connor och Ehlers för att balansera ut sin topp-6?
Skulle Connor och Laine inte vara signade när säsongen börjar kan man nog slänga alla namnen i en tombola och börja sätta ihop nya kedjekonstellationer, men i dagsläget förutsätter vi att båda två är på plats till den första matchen.
Winnipegs topp-6 är giftig, i stort sett oavsett hur man formerar den, och bottom-6 har gott om potential. Kristian Vesalainen står kanske på gränsen till NHL, men har förmodligen en rätt god chans att spela till sig en plats under training camp. Å andra sidan skulle det inte förvåna om Vesalainen hamnar på fortsatt inskolning i AHL, för han smakade bara lite på NHL-spel förra säsongen.
Vi har väntat på Jack Roslovic och hans genombrott. Under den gångna säsongen etablerade han sig i NHL och gjorde sin första hela säsong. Han har ryktats vara lite missnöjd över att han inte har fått så värst stora möjligheter och han sägs ha varit tillgänglig – men tar utvecklingen fart in i nästa steg finns det goda möjligheter att roffa åt sig rollen som andracenter.
Mathieu Perreault har varit en rätt nyttig spelare i många år. Han har legat stabilt kring 40-talet poäng, men har också missat en hel del matcher. Den gångna säsongen var hans första säsong med 82 matcher och det blev 15+15 som facit. 31-åringen har alltid haft fina Corsi-siffror och han är en skön tillgång i bottom-6.
I Andrew Copp och Adam Lowry har Winnipeg en effektiv duo för fjärdekedjan. När duon kompletterades med Brandon Tanev imponerade man med 55,81 CF% och 7,67 Rel CF%, men Tanev fick som bekant ett absurt kontrakt av Pittsburgh – och beslutet att släppa honom var givetvis korrekt om det var prislappen även för Jets.
Men nu består resterande del av forwardsbesättningen av Mason Appleton samt nyförvärven Gabriel Bourque och Andrei Chibisov. Det är en trio som inte direkt får det att vattnas i munnen.
I det stora hela är Winnipegs forwardsbesättning en fin sådan. Man kan sätta ihop en riktigt giftig topp-6 och sprider man ut spelarna kan även formera ihop en effektiv topp-9. Det finns dock vissa frågetecken lite längre ner i hierarkin och ska Jets återigen bli en självklar contender vill det nog till att några yngre förmågor kliver fram.
---
Tre styrkor:
Toppspelarna
Winnipegs core är högklassig och något som vem som helst vill bygga ett lag kring.
Powerplay
Winnipeg hade ligans fjärde bästa powerplay under den gångna säsongen. Förlusten av Jacob Trouba kan givetvis påverka spelet i powerplay, men är Dustin Byfuglien tillgänglig hela säsongen ska han nog kunna göra sitt från blålinjen.
Potentialen i bottom-6
Winnipeg hade tio spelade med tvåsiffrigt antal mål förra säsongen. Brandon Tanev har visserligen flyttat vidare, men Jets borde ha goda möjligheter att bättra på antalet spelare. Det finns trots allt god potential i spelare som Jack Roslovic och Kristian Vesalainen. Kanske kan även någon ny ungtupp från Manitoba Moose överraska.
Tre svagheter:
Försvarsdjupet
Att plocka bort Jacob Trouba och Tyler Myers utan att ersätta dem med fullt användbara alternativ kan givetvis ge dig stora problem.
Front office
Kevin Cheveldayoff ger intrycket av att vara en duktig general manager, men nu har Winnipeg blivit kraftigt försvagade över sommaren, Kyle Connor och Patrik Laine står fortfarande utan kontrakt och relationen med Laine rapporteras inte vara den bästa – man borde rimligtvis befinna sig i ett läge som man inte vill befinna sig i.
Osäkerheten kring Hellebuyck
Är Connor Hellebuyck en målvakt av hög klass som bara skakade till lite – eller är det en målvakt som man inte riktigt vet var man har? När Winnipegs försvagade försvar har man nog inte råd med att burväktaren inte studsar tillbaka.
---
Preliminär laguppställning:
Kyle Connor – Mark Scheifele – Blake Wheeler
Nikolaj Ehlers – Bryan Little – Patrik Laine
Mathieu Perreault – Jack Roslovic – Kristian Vesalainen
Andrew Copp – Adam Lowry – Gabriel Bourque
Dmitri Kulikov – Dustin Byfuglien
Josh Morrissey – Neal Pionk
Nathan Beaulieu – Sami Niku
Connor Hellebuyck (Laurent Brossoit)
---
Säsongens poängkung: Blake Wheeler
Efter två raka 91-poängssäsonger är det givetvis Blake Wheeler som är förhandsfavoriten här. Han borde dock utmanas hårt av Mark Scheifele.
Säsongens viktigaste spelare: Connor Hellebuyck
Målvakterna kan givetvis abonnera på den här kategorin, men i Winnipegs fall känns det onekligen som att Connor Hellebuycks prestationer kommer avgöra om Jets utmanar om en topp-3-plats i Central Division eller om man harvar kring slutspelsstrecket.
Säsongens unga spelare: Jack Roslovic
Jack Roslovic har etablerat sig. Nu är det hög tid för det där genombrottet.
Säsongens doldis: Mathieu Perreault
En mycket nyttig rollspelare lite längre ner i hierarkin som sällan får några rubriker.
Säsongens besvikelse: Bryan Little
Spelet börjat dippa av och kontraktet blir sämre för varje år – trots att han bara är inne på det andra året av sex. Bryan Little har mycket att leva upp till och kommer förmodligen inte att klara av det.
---
Redaktionens rankning:
Central Division:
1.
2.
3.
4.
5. Winnipeg Jets
6. Chicago Blackhawks
7. Minnesota Wild
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om Winnipeg Jets på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.