The future Avs: Part three
Detta är en artikelserie som ska komma att handla om lagets framtid. Det ska ges en möjlighet till er att eventuellt känna igen några av de namn som dyker upp samt kanske ett intresse i att följa deras framfart i till exempel juniorVM där ett flertal spelare finns med.
Serien kommer då bestå av tre delar. Den är uppdelad på respektive område, målvakter, backar och forwards. Vi börjar bakifrån och arbetar oss igenom en del i taget. Kom ihåg att detta är en genomgång av varje lagdel och att alla har olika åsikter gällande spelarna.
Det är dags för den avslutande delen och offensiven som är lagets starkaste sida om man kollar till vilka spelare som är viktiga för laget just nu och i framtiden. Många av namnen kommer säkert att kännas igen och det är spelare som just nu slår sig igenom i NHL.
Först och främst har vi superstjärnan Matt Duchene som gjorde en bra debutsäsong förra året och fightades till slut med Jimy Howard och Tyler Myers om att vinna Calder Memorial Trophy. Årets säsong har varit ytterligare ett kliv i rätt riktning. Kanadensaren snittar en poäng per match och har en bra kemi med sina kedjekamrater. Duchene är tillsammans med Stastny klubbens franchise lirare. Några som förmodligen kommer stannar i laget en lång tid.
Nästa lirare på listan är förra säsongens första val, Joey Hishon. Detta var lite av en chock för alla att Hishon blev vald i första rundan, även för honom själv. Han hade en tung säsong där han bland annat bröt foten och missade en större del av säsongen. Trots detta var han scoutad att hamna runt plats 55. Kanadensaren är trots sin storlek en väldigt ettig spelare. Det som han saknar i vikt tar han igen i energi. En tekningsduktig center med en bra puck kontroll. Valet av Hishon innebär för klubben att man nu har en riktigt grym centerdel i laget. Stastny, Duchene, O'Reilly och Hishon.
Den nyligen nämnde Ryan O'Reilly är nog en av de skönaste lirarna som undertecknad har sett. Med det menar jag inte bara hans sätt att spela på isen utan också hans egenskaper i att alltid vilja utvecklas. Den lokala tidningen The Denver Post skrev för några månader en artikel om just O'Reilly (länk) och det visade sig att oavsett vilken tid de andra spelarna i laget anlände till isen så var alltid kanadensaren där, oavsett när de lämnade isen var han där. O'Reilly är en mycket skicklig tvåvägsforward som använda frenetiskt i boxplay samt som kämpar om mer speltid i powerplay. En nyttig spelare som laget har användning för.
Vi lämnar nu centerpositionen och rör oss ut på kanterna. Först ut tar vi en koll på lagets svagaste del, vänsterkanten. De främsta namnen vi kan finna här som kan påverka laget i framtiden är först Mark Olver. En spelare som helt plötsligt slängdes in i Avs när var väldigt skadedrabbat. Olver är en liten och snabb spelare som närmast kommer ifrån NCAA. Ett stort kliv att ta.
Laget har också tillgång till en powerforward på denna kanten i form utav Ryan Stoa. Stoa har varit i organisationen i två år nu och fick några möjligheter att lira för Colorado förra året. Dock utan någon större succé. Därför räknade många med att han skulle ta en plats i år, men trots ett mycket bra training camp i september blev han nerskickad till AHL. Stoas spelstil påminner mycket om Chris Stewarts men explosiviteten i skridskoåkningen finns inte.
Högerkanten då är inget som är ett akut problem för stunden. För stunden finns det två stora stjärnor här, om de i skrivande stund är skadade. På högerkanten har laget tillgång till Peter Mueller och Chris Stewart.
Mueller har inte kommit tillbaka efter sin skada som han fick i mötet med San Jose Sharks den fjärde april 2010. Hjärnskakningen gjorde sig påmind under säsongen och han tvingades därför att stå över denna säsong för att kunna bli återställd igen. Mueller har delvis varit saknad men på slutet har åtminstone powerplayet kommit igång rejält där Kevin Shattenkirk har tagit hans plats. En kedja med Fleischman, Duchene och Mueller skulle vara intressant att se.
Chris Stewart då, behöver man säga så mycket om honom? Alla vet vad han kan. Stewart visar också upp en liknande vilja att utvecklas, ungefär som O'Reillys. Deras träningar verkar dock skilja sig på olika sätt. I vilket fall är Stewart en väldigt viktig del utav laget och det finns nog en del människor som ångrar att han tog slagsmålet som gjorde att han bröt handen.
Källor:
avalanche.nhl.com
eliteprospects.com
nhl.com
tsn.ca
