-
Tung start för Blues
En liten summering från de tre inledande matcherna i årets Stanley Cup-slutspel.
Så var det då äntligen dags för slutspelshockey. Efter att återigen ha gjort en enastående grundserie och vunnit den centrala divisionen samt slutat på samma poäng som vinnaren av hela västra konferensen, Anaheim Ducks, så var förväntningarna skyhöga inför den första slutspelsmatchen mot Minnesota Wild.
Med Vladimir Tarasenko och Alexander Steen tillbaka i laget så fanns alla förutsättningar för att inleda slutspelet på bästa möjliga sätt.
Efter att ha åkt ut i den första rundan de två senaste säsongerna så måste väl klubben lärt sig en läxa och fått den erfarenhet som krävs för att inte gå på samma mina i år igen. 2014/15 års upplaga av Blues ses också av många som den bästa någonsin.
Så det var ju egentligen bara att ställa ut skridskorna på isen och sväva förbi första rundan för att sedan gå hela vägen till Stanley Cup-final.
Men icket. Läxan var inte gjord och Blues fick bittert bli varse om att slutspel är slutspel och grundserie är grundserie. Första matchen av sju vanns av ett bättre Wild som var bättre förberedda på slutspelshockey.
Tyvärr ser det inte ljust ut för Blues, hemmaplansfördelen är borta och tvivlarna har återigen fått luft.
Uppförsbacke direkt alltså.
Det som gällde för Blues var att glömma den senaste matchen och göra allt för att vinna nästa match. Laget borde ha fått sitt uppvaknande. Uppvärmningen var över, bara att gå ut och motbevisa alla som säger att St Louis Blues inte är ett lag för slutspelet. Blues hade gjort bort sin skitmatch helt enkelt.
Det enda positiva vi kan ta från den första matchen är att Blues visade prov på hjärta i slutet och svarade för en stark slutforcering. Två av Wilds mål var i öppen kasse så siffrorna ljuger lite.
Med svenska ögon kan vi glädjas åt att Steen hängde en kasse och Berglund noterades för en assist.
Visst blev lördagskvällen roligare! Efter ett hattrick av Tarasenko och ett oerhört viktigt 3-1 mål av Patrik Berglund så kunde vi andas ut och bärga vår första seger i årets slutspel. Men frågan är hur många till det blir. Trots att vi vann matchen så tycker jag inte att vi imponerade och utan Berglunds viktiga 3-1 mål som kom (sett till hur matchen stod och vägde just då) lite oväntat, så hade Minnesota mycket väl kunnat kvittera. Nåväl, en vinst är alltid en vinst och nu kunde man bara hoppas på att laget hade vaknat.
Med en vinst i bagaget åkte Blues till Minnesota med förhoppningar om nya triumfer. Tyvärr så var vi aldrig med i matchen. Om det inte hade varit för Jake Allen i målet så hade denna match kunnat avgöras mycket tidigare än den gjorde. Wild kändes tyngre, snabbare och mer beslutsamma än Blues. Det ser onekligen inte bra ut just nu och jag tror att så fort tanken om att återigen åka ut i första rundan slår spelarna och coach Hitchcock så slår paniken in. Antingen fungerar ingenting eller så använder vi paniken och spelar vår bästa hockey. Ingenting är kört ännu men det börjar brinna i knutarna. Om det krävdes en uppvärmningsmatch på hemmais så har vi nu gjort en på bortais också. Inga ursäkter på onsdag, vi vet vad som väntar i Xcel Energy Center.
Nästa match natten mot torsdag 03.30 svensk tid. Glöm inte att ställa alarmen.
// PK
