Månadssummering: Avalanche oroväckande långt efter
Julen närmar sig med stormsteg – vad passar bättre än att summera november månad för Colorado Avalanche?
Efter den första spelmånaden låg förra säsongen sensationslag Colorado Avalanche på en 23:e plats i ligan, med en 3-4-4-start och flertalet matcher där motståndarna hade 40 skott eller mer på mål. Inget recept för framgång direkt. En dålig start kan hända vilket lag som helst och även om det dåliga spelet i oktober kom oväntat hade de flesta väntat sig att segrarna inte skulle trilla in lika tätt som hösten 2013.
Tar vi en titt på tabellen från 1/12 ligger Colorado kvar på 23:e plats (i skrivande stund ligger man 24) med resultatraden 9-10-5 (ny förlust i natt hemma mot Montreal). Det är bara att konstatera att Colorado är illa ute. Man har 57 matcher kvar att spela, så visst fasen går det fortfarande att ta sig till slutspel, men historiken säger att det är väldigt tufft att ta sig in i slutspelsbilden om man är långt efter när november månad är slutförd.
Tittar man på stentuffa Central Division (som Avs alltså tog hem förra säsongen), återfinns Colorado på sistaplatsen och med tanke på att Nashville (denna säsongens Colorado så här långt), St. Louis och Chicago är åtta till elva poäng före redan, innebär det troligen att det är via en av de två wild card-platserna som Avalanche kan ta sig in till slutspel den här gången.
Främsta utmanarna där ser i nuläget ut att vara Los Angeles, Minnesota och San José…
Segrarna måste börja droppa in och det snabbt.
Nytt försvarssystem har gett resultat
Ett av Colorados största problem i inledningen av säsongen har varit att man har spenderat alldeles för mycket tid i egen zon och ofta förlorat skottstatistiken stort till följd av det. Förra säsongen körde man ett man-man-försvar i egen zon, något Head Coach Patrick Roy övergav i november och istället övergick till ett mer traditionellt zon-försvar, till spelarnas belåtenhet.
Systemskiftet har burit frukt och sedan ändringarna infördes inför hemmamatchen mot Toronto 6/11 är Colorado 6-5-0, inga jättesiffror för visso, och med betydligt mindre skott att hantera för målvakterna.
Idel jämna matcher
Ett av de stora framgångsrecepten från förra säsongen var att laget lyckades vinna de tajta matcherna (har inte hittat fakta på det, men är tämligen övertygad om att man vann överlägset flest one goal games i förra säsongens grundserie). Tajt har det varit även så här långt i de flesta matcherna. 17 av 25 matcher hittills har varit avgjorts med ett måls marginal och hela elva av de 17 har Colorado förlorat.
Månadens bästa spelare – Tyson Barrie
Elva poäng (tio assist) på 13 matcher är riktigt fina siffror för en back och Tyson Barrie, som har övertygat hela säsongen, har byggt på den imponerade form han visade upp efter nyår förra säsongen och i dag är 23-åringen tveklöst en av ligans bästa offensiva backar. Barrie ligger på en femteplats i backarnas poängliga, med 19 poäng på 25 matcher (delad tvåa i assistligan) och än mer imponerande etta i Colorodos interna poängliga, en poäng för Nathan MacKinnon och två poäng före Matt Duchene.
Barrie spelar med ett självförtroende, en fart och en kreativitet som är lika underhållande som vägvinnande, något Roy & Co skall vara väldigt glada över.
Bubblare: Alex Tanguay
Månadens största överraskning – Calvin Pickard
Tveklöst. Rookien Calvin Pickard har varit lysande sedan han fick chansen i och med Semyon Varlamovs skadebekymmer och Reto Berras svaga spel. Efter att ha bytts in tidigt i två raka matcher i slutet av november och hållit nollan i bägge fick den 22-årige kanadensaren chansen från start i två raka matcher och fortsatte att imponera. I 2-3-förlusten mot Chicago stod Pickard mer eller mindre på huvudet och motade 42 av 45 skott och fick mängder av beröm.
Pickard har såväl den bästa räddningsprocenten (92.2) som det bästa målsnittet (2.49 insläppta per match) av Colorados tre målvakter. Varlamov väntas tillbaka senare i veckan, frågan är om det är Pickard eller Reto Berra som skickas ner till Lake Erie då?
Bubblare: Zach Redmond
Månadens sämsta spelare – Nick Holden
Då Brad Stuart har gått skadad en längre tid får man hitta någon annan att hacka på. Jag behövde inte rota fram Indiana Jones-lyktan för att hitta den spelaren. Nick Holden, som gjorde STOR succé förra säsongen, har varit bedrövlig så här långt. Ett mål och fyra poäng på 25 matcher och -16 (överlägset sämst i laget) är inget annat än horribla siffror. Den 190 cm långe och 88 kg tunge backen har inte hittat rätt alls och hade nyligen ett snack med Patrick Roy om sitt spel, något som dock hjälpt föga. Belönad med ett treårskontrakt efter förra säsongens imponerande spel är det dags för Holden att skärpa sig.
Bubblare: Reto Berra
