FC Barcelona - Valencia CF 3-1: Orättvis och onödig förlust på Camp Nou
Jesus Gil Manzano stal huvudrollen på Camp Nou.
Valencia förlorade på Camp Nou mot FC Barcelona med 3-1. Det hade varit så enkelt att bara konstatera att laget inte helt räcker till i den här typen av matcherna, att spets och bredd till sist blev avgörande – men jag kan inte skriva under på det. Det var i min bok ingen logisk förlust eller ett särskilt bra Barcelona som fick med sig tre poäng – istället var det en minst sagt omtalad straff och Valencias oförmåga att kapitalisera som gjorde att man lämnar Katalonien helt tomhänta.
Bordalas kunde räkna åter Gaya och Soler i sin startelva vilket såklart var oerhört välkommet efter några veckors frånvaro av Valencias kanske två viktigaste spelare. I övrigt var det det ett relativt väntat lag som kom ut på Camp Nou med Diakhaby som ersatte avstängde Alderete i mittbackslåset, Folquier som fick fortsätta vikariera på högerbacken i Thierry Rendalls frånvaro och Hugo Duro som pånyo fick förtroendet.
Det var ett något skakigt Barca vi tog oss an den här kvällen så när Gaya kan spräcka nollan och ge Los Che ledningen efter knappt fem minuters spel med ett väldigt fint distansskott så kändes det som den perfekta starten, såväl för att skapa ytterligare viss oro i hemmalägret som för att ge Valencia välbehövligt självförtroende. Men spelet hackade i första halvlek, Valencia gör inte direkt någon bra match under de första 45 minuterna. Ansu Fatis kvittering kommer också lite för tidigt efter Gayas mål för att oron ska hinna sätta sig hos hemmapublik eller hemmalag. 13 minuter på tavlan och dödläge återigen målmässigt.
Resterande del av första halvlek känns avvaktande, Barcelona kanske med något mer av spelet men ut att imponera eller rada upp målchanser, vi går mot pausvila med 1-1 vilket nog får sägas kändes logiskt och rättvist. Då hittar Gil Manzano en straffspark i den 41:e minuten, efter en tuff satsning men där Gaya inte alls träffar Ansu Fati utan klockrent tar bollen – det som frustrerar mest är att Manzano inte ens går ut och VAR-checkar straffen. Ett horribelt beslut och ett beslut jag nog inte tror att något lag hade fått med sig emot Barcelona om man säger så. Ingen Valenciaspelare förstod straffen, inte heller bänken och inte ens Ansu Fati trodde det skulle va straff. Men Gil Manzano sökte återigen en huvudroll i matchen. Och ett beslut som straffade Valencia väldigt dyrt.
Andra halvlek spelar Valencia upp sig och börjar skapa lägen, bäst är Carlos Soler som gör allt rätt men träffar insidan av stolpen, Guedes har även han en högoktanig mälchans bland annat och Valencia gör en bra halvlek och ger det här en chans. Men oförmågan att va hela skarpa framåt och ett jobbigt utgångsläge och uppförsbacke tack vare Gil Manzano gör att Barcelona kan rida ut stormen. Coutinho gör lite för enkelt 3-1 på slutet vilket är mer av akademiskt syfte men som såklart dödar matchen.
Detta är en match som Valencia förtjänade minst en poäng och har Barcelona i bra gungning stora delar av matchen, skapar lägen för att få med sig poäng och släpper inte till mycket bakåt – men straffas såklart hårt av en feldömd straff i ett kritiskt och psykologiskt läge. Det som man kan trycka litegrann är på samma sak som gör att vi i slutskedet mot Real Madrid inte orkar hålla emot och som mot Barcelona gör att vi inte orkar mobilisera en sista rockad för kvittering – bredden och kvaliteten på bänken. När hemmalaget kan slänga in Coutinho och Aguero till exempel så har Bordalas det betydligt tunnare, även om Jason tack å lov fick va kvar på bänken. Men nyförvärv som Helder Costa och Marcos Andre fortsätter att inte helt övertyga bland annat.
Koemans FC Barcelona är inget lag som skrämmer utan precis som hans Valencia en gång i tiden – är det helt beroende av inviduella prestationer på planen och noll procent utav Koemans taktik eller gameplan. För mig är det helt obegripligt att holländaren får träna en klubb av FCBs kaliber. Och det gör det än tyngre att vi inte kan utnyttja detta och sätt Koeman i större problem – det är nog den tränare eller snarare människan och mobbaren i fotbollsvärlden som jag har minst respekt för och till med hyser stort agg emot.
Valencia och Bordalas är ett helt annat lag med Gaya och Soler och hade haft stor nytta av Correia också på högerbacken där Barcelona anföll i stort sett varje gång – men det går även att börja ifrågasätta vissa saker – dels det uppenbara att Valencia nu har 2 poäng på de fem senaste matcherna och fem raka utan segern. Samt det faktum att Bordalas Valencia, lite mer oväntat, senaste tiden släpper in mål nästan varje match. Visst det är kanske inte på Camp Nou du ska åka och hålla nollan, men samtidigt ekar Piques uttalande om att ”vi kan spela fotboll i tre timmar utan att göra mål”.
Valencia och Bordalas behöver nu snarast möjligt hitta tillbaka igen, det är ett starkare och mer konkurrenskraftigt lag iår som kan mäta sig mot de flesta lagen, men trots detta är poängskörden väldigt klen efter en fin inledning. Nu väntar här närmast Mallorca, Betis och Villarreal – en period Valencia måste vända den här trenden och gärna komma ut med minst 7 poäng.
Så får vi hoppas att vi slipper se Jesus Gil Manzano på ett bra tag igen - av samtliga som fick visa upp sig på Camp Nous gräsmatta var han den borde va minst nöjd med sin insats den här kvällen, men som vanligt så vet man att självrannsakan i den spanska domarkåren är lika obefintlig som älskvärda egenskaper hos Koeman.
