Mer än bara ett mål?
Övertidsmålet mot Örebro tände hoppet.
Med nöd och näppe lyckades Djurgården få med sig, en minst sagt, välförtjänt poäng. Det såg stundtals skapligt ut spelmässigt, men ända in i det sista såg det ut som att ännu en gång skulle få lämna planen som förlorare. När Örebro lobbade in sin andra boll i nät kunde man ana tendenser till uppgivenhet och hängande huvuden. Personligen kände jag detsamma. Skulle det gå åt skogen i år också?
Att inleda Allsvenskan med tre raka förluster stärker knappast självförtroendet, och det spelar ingen roll att spelare och ledare dementerar att de är oroliga, Alla som någon gång idrottat och radat upp förluster vet att det tär på självförtroendet. Du vågar inte göra det du normalt klarar av galant, den enkla passningen känns svår, och motståndarnas målvakt ser ut som en jätte. Det blir helt enkelt mer komplicerat.
Nu bröts glädjande nog isen på flertalet håll när Johan Wallinder nickade in kvitteringen på övertid. Kanske lite turligt, men även väldigt rättvist. Ni som var där minns säkert känslan som om det vore igår, och ni som såg glädjescenerna både bland spelare och publik kan säkert tänka er in i scenariot. Det gick helt enkelt inte att ta miste om målets betydelse för alla inblandade. Ibland är en poäng värd så mycket mer, än just bara poängen.
På en futtig övertidssekund försvann allt det negativa, och uppförsbacken fick glädjande nog ett abrupt slut. Målet kan innebära vändningen för laget, och med vetskap om att man både kan göra mål och ta poäng kan vi förhoppningsvis se fram emot en säsong med fler glädjeämnen än den som var 1999.
Det är dock inte allt för länge sedan som Djurgården inledde seriespelet mindre bra. Vi behöver bara vrida tillbaka tiden ett år för att finna en liknande situation. Då hade Djurgården förlorat två raka matcher mot mediokra, men taktiska lag vid namn Ljungskile och Enköping. De som hade tålamod och is i magen kan idag kliva fram ett steg och säga: Vad var det jag sa!
Om poängen får den betydelse för spelarna som jag hoppas på så kan vi se fram emot en trevlig fortsättning på Allsvenskan.
Full Fart Framåt!
Många är vi som ofta klagar på de tröga köerna vid Stadions vändkors i samband med matcherna. Visst kan vi med all rätt komma med synpunkter på köerna och de gamla vändkorsen, men i en jämförelse med systemet på Eyravallen ligger Stadion i lä.
Här i Stockholm kan du enkelt boka en biljett genom att ringa till biljettbokningen. Hämtar du inte ut dina biljetter så makuleras din bokning så att någon annan kan få dina platser. I Örebro skulle biljetterna betalas i förskott på ett postgirokonto, och när detta var gjort så skulle kvittot faxas till biljettbokningen. När detta var gjort kunde du hämta ut dina biljetter i Örebro.
Väl nere i Örebro kändes det bra att ha bokat biljetter. Det var nämligen väldigt lång kö till ett av insläppen, och då kändes det bra att bara behöva gå fram till en lucka och plocka ut sina biljetter. Tyvärr visade det sig att det inte riktigt var som jag hade hoppats, utan den långa kön på ett par hundra personer var kön för de som hade förbokat sina biljetter. De som inte hade bokat kunde välja och vraka bland flertalet entréer utan köer. Inte helt logiskt i mina ögon. Utöver detta kan det påpekas att Örebro SK har landets tystaste publik, och som en lokaljournalist skrev efter deras match mot Örgryte. – Det enda som tydde på att det pågick en match var att strålkastarna lös, och att det stod en massa cyklar parkerade utanför.
Örgryte, Djurgårdens kommande motståndare, har förövrigt imponerat i inledningen av Allsvenskan, och jag får rysningar i hela kroppen när jag gör en kort återblick till 1999. 0-3 slutade matchen den gången. Det är inte första gången laget rivstartar i serien. De senaste säsongerna har laget, likt en hare i friidrott, gått ut stenhårt för att sedan släppa de stora namnen förbi sig.
Jan Stenbeck köper in sig i Djurgårdens aktiebolag, och jag skall i ärlighetens namn erkänna att jag inte fattar ett dugg. Det enda jag har begripit är att de som är kunder hos en viss mobiloperatör kan få ett Dif-märke på displayen. Jaha, säger jag, kul säger barnen. Det kanske är det som är meningen?
Våren är kommen, och det vet i alla fall jag vad det betyder:
Snart är gräset grönast på Stadion!
