Det här var ju inte bra...

Frågan är om något allsvenskt lag någon gång haft ett mer osynligt mittfält än det MFF påstod sig ha igår?

Det här var det sämsta jag sett på mycket länge. En sådan totalt slätstruken insats av ett himmelsblått lag kan jag inte minnas att jag någon gång bevittnat. Visserligen har man förträngt alla matcher från det hemska 1999 men det här var säkert fullt i klass med de sämsta matcherna den säsongen.

Men hallå, kanske någon ropar. Har du glömt att MFF för en vecka sedan förlorade med 6-0 mot IFK Göteborg? Det måste väl ändå varit den sämsta matchen? Inte en chans svarar jag då. Mot ICA fanns i alla fall viljan att anfalla, viljan att slå sig fram för att med lite tur kanske få in ett tröstmål. Mot Örebro fanns ingenting. Mellan varje lagdel sträckte sig flera kilometer av värdelös Eyravallsgräsmatta. Det kändes i alla fall så när man satt och tittade på den i övrigt urusla sändningen från ComHem.

Vid något tillfälle undrade någon varför de sände i slowmotion. Det var i och för sig inte ComHems fel att det gick så långsamt utan spelarnas. Det kan inte ha funnits många svettiga tröjor i Eyravallens omklädningsrum efter en sådan lugn söndagsjoggingtur.

Vad är då problemet? Inte tusan vet jag! Då hade jag suttit och pratat med Micke Andersson istället för att sitta framför datorn och terapiskriva. Men jag vet att om någon i slutet av mars sagt till mig att MFF efter allsvenskans sju första omgångar skulle ha samlat ihop 10 poäng och en målskillnad på 9-10 så hade jag tyckt det varit klart godkänt. Men nu när man vet att MFF efter 4 matcher hade 10 poäng, och 25 minuter in på nästa match hade utökat sin målskillnad till 9-0, så är det inte godkänt att två matcher och 65 minuter senare stå kvar på samma 10 poäng och ha 9-10 i målskillnad! Det är så långt ifrån godkänt man kan komma.

Det finns ingen mening i att diskutera enskilda spelares prestationer eftersom det tydligen behövs ett helt lag för att vinna en allsvensk match. Det trodde jag efter de fantastiska inledande omgångarna att MFF hade förstått. Tydligen hade jag helt fel. Det spelar ingen roll om Fedel gör räddning efter räddning eller om Jörgen Ohlsson gör rensning efter rensning. Om bollen i nio fall av tio kommer tillbaks mot MFF:s mål fem sekunder senare tröttnar man nog till slut även som gammal trotjänare. På laguppställningen stod det förresten att MFF skulle ställa upp med fyra man på mittfältet, jag undrar var de var någonstans?

OK, alla lag måste få lov att hamna i svackor. Just nu är det bara väldigt svårt att hitta det där lilla som kanske gör att MFF kommer upp ur sin megasvacka innan det börjar hetta till i baken. Det enda jag kan tänka mig talar för MFF på söndag mot Hammarby är det faktum att söderkisarna för första gången i år kommer vara favoriter. Snacka om att gripa tag i ett litet och tunt halmstrå!

Nej, jag hoppas att Hasse Borg inom de närmsta veckorna ger mig ett fett halmstrå i form av en innermittfältare som ska ha följande egenskaper: Han ska kunna hålla i bollen, driva upp tempot, hålla ihop laget, skjuta vidunderliga frisparkar, göra ett par mål per match, rädda tre givna mål på mållinjen, vinna varenda nickduell och så ska han inte dra på sig en massa gula kort. Finns det någon sådan spelare? Inte? Det var ju synd, då blir det visst Malmöderby i Superettan nästa år....



Jakob Kjelldén2001-05-21 17:40:00

Fler artiklar om Malmö FF

Friday I’m in love: En passionerad MFF-supporter från andra sidan Atlanten