Historien om en knapp
Jag har fått en del mejl som undrat lite över bilden på knappen som ibland fått illustrera mina krönikor. Här kommer förklaringen på "GULD - 1972".
Jag inleder med en kort bakgund och går därför tillbaka till början av sjuttiotalet.
1971
Inför seriestarten och den första hemmamatchen mot Öster den 25 april, var vi några stycken som tyckte att vi måste ha något speciellt för att uppmärksamma att nu drar det igång igen. Äntligen!
Fortfarande svävade en del av oss på moln och känslan från hösten 1970 fanns kvar. Hur skulle vi gå till väga, vilken är den bästa metoden.
Någon månad innan seriestart satt vi på en pub på Söder, jag tror inte det var Kvarnen, utan jag har för mig att vi var på en så kallad Bajen pub i hörnet av Västgötagatan – Åsögatan, (bakom Skatteskrapan). Någon som kommer ihåg den puben?
En kväll kom vi fram till, att med hjälp av Thomas, (före detta Kvarnen ägaren) som då jobbade på DN, skulle vi göra någon slags trycksak. Efter mycket om och men kom vi fram till att vi skulle trycker upp massor med skyltar på hård kartong, med en text som bergsäkert skulle uppmärksammas.
Då var det beslutat, så var det lättaste kvar, texten? Hem och fundera och till slut bestämde vi oss för:
”God bless Bajen”.
1972
Detta var bakgrunden till varför vi inför säsongen 1972 satt på krogen och spånade på ett liknande sätt. Vad vi skulle hitta på till det årets säsongsstart?
Ett år som var lite speciellt eftersom Hammarby fyllde 75 år. Skyltarna från föregående säsong var nog bra, med det var ju ingenting som folk gick omkring med jämt. Vilket var synd, för inställningen måste vara:
- Är du Hammarby:are då måste det synas jämt, på jobbet, bion, puben, krogen, skolan och tricken, inte bara på matcherna.
Detta var klurigt. Halsdukar ville vi inte ha, de var för varma på sommaren, kepsar fanns inte i samma utsträckning som nu.
Utan det fick bli något som fanns lite varstans under den här tidsepoken. En knapp!
Knappar fanns överallt, fast på den tiden hade de ett politiskt budskap. FNL-grupperna var störst och vart du än vände dig kunde du på dessa knappar läsa detta:
"Med FNL för Vietnams folk".
Nog om det, vårt budskap kom att bli lite annorlunda:
"BAJEN 75 år – GULD 1972" varken mer eller mindre.
Det var Per Edbergs Reklambyrå som fick uppdraget att trycka upp knapparna. Jag tror att vi beställde 1000 ex och att det kostade oss runt 600 kronor, allt som allt. Sedan sålde vi dem för 1 krona styck.
Vad vi skulle göra med vinsten på 400 kronor tror jag inte att vi funderade så mycket över. De fick väl gå till flera pub kvällar, där vi kunde lägga upp nya planer om hur vi bäst skulle kunna stödja vårt älskade Hammarby.
Under de här åren hade Hammarby egentligen inte någon egen souvenirförsäljning, utan ville du att det skulle synas att du var Hammarby:are, då fick du fixa det själv.
Det kanske märks att jag redan nu börjat lägga upp ett försvarstal för det som skulle komma?
När knapparna hade varit ute på det som inte då kallades ”marknaden” i ett par veckor, (de enda marknader vi kände till var loppmarknad och julmarknad) fick jag ett besök på min arbetsplats Turistcentralen (som då låg vid Kungsbron), av en ilsken medlem ifrån Hammarbys fotbollsstyrelse.
Han hette Stig Norberg och lät meddela att om inte knapparna drogs tillbaka med omedelbar verkan, så skulle Hammarby göra polissak av detta ärende. Hammarby har mönsterskyddat ordet ”Bajen” och ”flaggan” och ingen fick använda sig av detta utan ett skriftligt och giltigt godkännande från Hammarbys huvudförening. Han hade fått mitt namn från en beställningssedel uppe hos Per Edberg och nu låg jag väldigt risigt till.
Det kändes väldigt pinsamt och jobbigt. Förening jag vigt mitt unga liv åt, såg mig som sin motståndare och anklagade mig/oss för att försöka profitera sig på Hammarby.
Jag fortsatte diskutera saken, med argument som:
- Detta gör vi för vår stora kärlek till klubben. Vi säljer knapparna till "nästan" självkostnadspris. Och skulle det bli ett litet överskott så kan Hammarby vänta sig en liten obudgeterat extra inkomst.
Men inga argument bet. Jag tvingades lova att försäljningen av knapparna skulle dras in med omedelbar verkan. Annars skulle det bli polissak!
Tillslut var bara att ge med sig, men med det lilla tillägget, att först måste jag få tag i de som har de andra knapparna och det kanske kan ta ett par dagar. Med det lät han sig nöjas och så vände han på klacken och försvann.
Efter det att den värsta uppståndelsen lagt sig, så flöt dagen på, men med oroliga funderingar i huvudet. Vad skulle hända? Hur skulle det sluta?
Men med lite värmande, tröstande ord från mina arbetskamrater, som förvånat blev vittnen till händelsen, kändes det lite bättre.
På kvällen när jag kom hem ringde jag runt och berättade vad som hade hänt. 500 knappar hade Steffe och Jugge Löfstedt (*Stehe Rovers) fått ansvar för, resten hade jag, Lasse och Thomas tagit hand om.
*Stehe Rovers = med ett fotbollslag som spelade i de lägre divisionerna i Stockholmsfotbollen i slutet på 70:talet (tror jag det var) och som gick till final Stockholms Cup. Ni vet den där cupen där det lag som ligger i en sämre division får börja med ett antal straffar. Sthe Rovers fick möta Hammarby, på Söderstadion, inför tusentals åskådare. Någon som minns vilket år det var? Och vad resultatet blev?
Efter att ha samtalat med alla kom vi fram till att vi fortsätter att sälja knapparna tills vi får in våra utlägg. Resten skänktes bort på Söderstadion när säsongens första match mot Öster spelades. Den slutade förövrigt 0-0.
- Ja, inte riktigt alla, eftersom jag i mars i år, hittade 30 knappar i en liten väska i källaren på Mandelsbrödsvägen 2.
Jag tog med mig dem till La Manga i våras och gav bort varsin knapp till de Bajare jag träffade där.
Det var historien om en av Hammarbys första (illegala) souvenirer, som i början av 1999 fick sin rättmätiga uppmärksamhet, när knappen blev en symbol för de krönikor jag sedan dess har skrivit och kallat för ”Bajentugg”.
Det blev inget guld 1972. Fast det kanske jag inte hade behövt tillägga? Vi slutade på tionde plats av tolv lag.
Men det var aldrig någon fara för nedflyttning, för det här året åkte bara ett lag ur serien och det blev Halmstad. Tre lag gick upp från division två, för det var bestämt att 1973 skulle det vara fjorton lag i allsvenskan.
Vi ses på Söderst@dion!