En Sjöhöks umbäranden
Brobergsredaktionen bjuder idag på en gästkrönika signerad Lennart Jansson. Lennart är styrelsledamot i supporterklubben Seahawks och ger här en inblick i en del av supporterklubbens arbete och allt vad det innebär.
Så här i slutet av säsongen så vill jag komma med några reflektioner över en supporters vardag. Efter en stunds funderande, så menar jag att en fiktiv form av dagbok ger en bra bild av supporterlivets olika mödor sett ur Broberg Seahawks synvinkel.
Innan jag börjar mitt eget kåserande, så vill jag även poängtera att Seahawks har som målsättning att finnas närvarande där Broberg spelar. Det som möjliggör att vi kan ordna resor till, som jag ser, oerhört humana priser, är vad föreningen får in på Målskyttslotteriet. Här är det på sin plats att framföra vårt varma tack till Tempo i Vågbro och Tillmans Chark i Bollnäs. Orsaken till att jag inte redan här tackar ”mamma Jansson i Östanbo” kommer att utvecklas i texten nedan. Dessutom går det inte att nog framhålla vår egen chaufför, Bengt Udenius, och den betydelse han har för att vi klarar av våra målsättningar när det gäller resor.
Vårt arbete, i alla fall mitt eget, börjar två dagar före kommande hemmamatch, då det gäller att börja tillverkningen av målskyttslotteriets första pris. För alla som inte varit på Hällåsen så kan jag skjuta in att det rör sig om en kakbricka modell större som innehåller 10-13 olika brödsorter. Starten innebär tillverkning av småkakor. En normal dag startar arbetet vid 18 - tiden på kvällen och slutar vid 22 - tiden samma kväll. Samma händelseförlopp upprepar sig nästa dag. Matchdagen skiljer dock ut sig, i och med att ”arbetet” drar igång direkt efter morgonkaffet. På programmet under matchdagen står tillverkning av matbröd och vetebröd, då dessa sorter skall vara dagsfärska. Efter att ha lagt ihop brickan och plastat den så gäller det att försöka få något i magen. Oftast är klockan nu vid 16 -tiden på eftermiddagen, som ni nu ser så gäller detta vid kvällsmatcher. Nåväl, några minuter efter halvsex kommer Stefan Blomquist förbi för att ta oss in till Hällåsen. Det gäller förutom Stefan och undertecknad, även ”mamma Jansson”.
Väl framme på plats så ställer vi i ordning bordet och försöker att få laguppställningen bekräftad för att få rätt alternativ att tippa på. Efter en oftast lugn inledning så kommer den största ruschen under sista kvarten innan avslag. varför kan inte Söderhamnarna komma tidigare någon gång? Nåväl, när sedan männen i randigt blåser igång tillställningen så får vi naturligtvis plocka ned våra saker och ställa in dessa i Brobergsboden. Nu gäller det att försöka ta plats på läktaren, vilket inte är så lätt alla gånger.
Nu tror ni väl att våra uppgifter är slut, eller hur? Men är det nu så att det har ramlat in mål under den första halvleken så dyker nu nästa uppgift upp, nämligen att dra vinnarna bland dem som gissat rätt på första målskytt. Här får vi väl främst framhålla Stig Haaga som oftast är den som får ikläda sig rollen som ”fru fortuna”, vilket han sköter med den äran. Sedan följer andra halvlek, där vi helt och hållet kan inrikta oss på att stötta laget från läktaren. Efter matchslut så gäller det att kontrollera att vinsterna har funnit sina ägare, vilket tyvärr inte sker vid varje tillfälle. Dock har vi hittills efter vissa ansträngningar hittat rätt vinnare. Här måste jag relatera till senaste matchen mot Vänersborg, vilken förövrigt snarast borde försvinna ur minnet.
Nåväl, som vi alla vet så var det Peter Jakobsson som var den som inledde målskyttet för vår del. Denna match hade han äran att ha en egen burk och i denna fanns vid dragningen sex stycken lotter, varav Ulf Gunnarsson stod för tre, man får ju tre chanser för tjugo kronor. Undertecknad skrev, som vanligt, upp vinstnumren för att ha dessa tillgängliga på läktaren. Under min väg till läktaren mötte jag denne Gunnarsson och då jag visste att han hade tre lotter i rätt burk så tänkte jag gratulera honom till vinst(erna). Men döm om vår förvåning då han hade lyckats få de tre lotterna som INTE utföll med vinst, starkt va?
Just denna match innebar stora besvär att finna rätt ägare till brödbrickan, då ingen hade visat något intresse för den. De övriga vinsterna hade dock funnit sina ägare. Vad skulle vi göra nu? Det blev till att ta hem brickan och försöka lista ut vem det var som hade lagt den sista lotten i just den burken. Efter några telefonsamtal så lyckades vi till slut finna den rättmätiga ägaren och han hade visat sig vara alltför besviken på lagets insats, att han hade glömt bort att kontrollera sina lotter. För övrigt kan det nämnas att det var en av Brobergs gamla ikoner, dessutom var det andra gången han vann och inte hade kontrollerat vinstnumren, skärpning tack! Nu vet vi i och för sig till vem vi skall ringa och kontrollera ifall vi har några outhämtade vinster.
Detta om en normal hemmamatch, även om inte genomförandet var normalt får vi hoppas. Vi supportrar hoppas på en förbättring efter uppehållet. Nu när jag skall övergå till att reflektera över bortamatcherna och våra resor dit, så kräver det att jag både reflekterar över resor med ”stor” buss och med minibuss. När det gäller resorna med stor buss, så kan man ju tro att det bara är att stiga ombord och låta vår ärade chaufför, Bengt, sköta resten. Men så är det inte riktigt. Tvärtom så är en bortamatch nästan lika arbetskrävande som en hemmamatch, dock gäller det ”bara” matchdagen.
De senaste två säsongerna har vi ju haft enklare förtäring under resorna, smörgåsar och dryck (alkoholfri). Så resedagen börjar i ottan med att baka Seahawks och ”mamma Janssons” berömda glödhoppor, dessa skall sedan förses med pålägg, när detta är klart är det hög tid att gå ut och invänta Bengts ankomst med bussen från Ljusne Taxi. När han kommit och inlastningen har skett, så startar resan mot Söderhamn och Köpmantorget varifrån huvuddelen av övriga resenärer (supportrar) kliver på. Är det nu så att ni tror att det bara är att glida med bussen nu till vi är framme, så kan jag starkt dementera detta, förutom resekostnaden så går vi runt med vårt resultattips.
När det gäller uppslutningen till våra resor, så skulle jag gärna önska mig en större uppslutning, allt i strävan efter att hålla nere våra priser på en human nivå. Det normala är att priset ligger på ungefär en hundralapp, mindre till Bollnäs och Edsbyn, något mer till Falun, Uppsala och längre resor.
Vad händer då under en resa med minibuss kan man fråga sig. Dessa resor har genom årens lopp fått något av en kultstämpel på sig. Här sitter vi 6-9 personer i samma fordon under 30-60 mil. Jag skulle kunna följa upp ”sjörapporten” från Karlstad som ett gott exempel av en dylik tillställning. Bussen hämtas ut från Mabi, efter lastning på Köpmantorget så anträder vi resan söderut, den går via Östanbo, där undertecknad och ”mamma Jansson” kliver ombord. Resan går förbi Gävle, ett kortare stopp i Valbo för att fylla på spolarvätska, sedan styr Erik vidare mot Gysinge, Heby och Sala innan vi passerar Västerås. Ett stopp görs i närheten av Heby, där vi intager lättare medhavd föda. Ett längre stopp görs sedan i Örebro, där vi tar upp vår vän i förskingringen, Markus P. Sedan anträder vi den sista etappen mot Karlstad och Tingvalla. Vid avresan från Örebro börjar vi kunna ana viss nederbörd (detta återkommer jag till), ungefär vid Karlskoga så börjar ett mer intensivt oväder att göra sig gällande, ett oväder som sedan kulminerar i Karlstad.
Här kan man verkligen påstå att solen i Karlstad lös med sin frånvaro. Regnet stod som spön i backen dessutom så var det i det närmaste full storm, det tog inte lång stund innan Pasis målbur blåste bort! Efter att ha överlevt den första halvtimmen utan tak, så fick vi tillbringa resten av matchen på huvudläktaren, under den andra pausen gick vi in i serveringen för att få något varmt till livs. När sedan matchen var slut, så hade klockan hunnit ticka fram till ungefär halvtio, så anträdde vi vår återresa mot Söderhamn (bortsett från Markus). Jag tror att alla sjöhökar som deltog i den resan stämmer in i att maken till vänligt bemötande har vi sällan stött på under våra resor, det gäller alla vi träffade på från biljettinsläpp via servering till polis och övriga vakter, en eloge till dessa.
Efter att ha släppt av Markus och tankat i Örebro, både bil och vissa magar, så åkte vi vidare hemåt i allt sämre väderlek. I och för sig så var det inte i första hand halkan som var det besvärliga, utan att det var en ”otäck” blöt mittsträng som gjorde att resan drog ut på tiden. När vi slutligen anlände Söderhamn tankade vi som vanligt vid Statoil, så släppte Erik av Anders J vid OK för en avslutande tripp ut till Östanbo för att släppa av undertecknad och ”mamma Jansson”. När vi slutligen kröp ner i slafen vid kvart i fem på lördagsmorgonen så hade vi redan läst matchrapporten i Kuriren. Ett stort tack riktas mot Erik från oss som var med, han var verkligen värd den medalj som Anders talade om i sin sjörapport från matchen, vi andra får väl dela på silvret, eller hur?
Detta var mitt försök till att reflektera över hur det kan vara att uppträda som en sann Brobergsälskare och äkta ”bandydåre”!
Vid tangentbordet
Lennart Jansson, ledamot i Broberg Seahawks styrelse.
PS. Nu glömmer vi det dåliga slutet och satsar allt på de superallsvenska matcher som återstår, eller hur? DS.
