Rubrik saknas
Erfarenhet föder visdom säger ett gammal ordspråk. Frågan är dock om man kan läsa sig till erfarenhet?
(Texten skulle ha publicerats under våren men föll i glömska. Så här inför nästa säsong betyder det att fem år strax är sex år, osv.)
För 5 år sedan …vann Millwall dåvarande Division 2 efter att ha krossat Oldham med 5-0 i den avgörande matchen på ett nästan fullsatt The Den. Lagets suveräna målskillnad (+51 mål) kunde till stor del tillskrivas Neil ”Bomber” Harris som vann skytteligan med 28 mål – flest i hela seriesystemet! – och kammade hem pokalen ”the Golden Boot”. En magisk upplösning på en säsong som började skakigt då managerduon Keith ”Rhino” Stevens och Alan McLeary axades och ersattes av Mark McGhee i början av oktober. Högerbacken Matthy Lawrence deltog i alla matcher som spelades under säsongen.
För 10 år sedan …svarade Millwall för ett svårslaget rekord. Veckan innan jul var man serieledare – efter 46 omgångar åkte man ur! Problemen började när Mick McCarthy lämnade klubben för att ta över det irländska landslaget. Då Jimmy Nicholl tillsattes låg laget på sjunde plats i tabellen, men man lyckades bara vinna två av de återstående 16 matcherna. Inför sista omgången hade Millwall två poäng ned till strecket men 0-0 borta mot Ipswich Town, samtidigt som Portsmouth vann sin match, innebar att sydkustklubben gick förbi Millwall i tabellen på fler gjorda mål! Det omöjliga hade inträffat. Klubbens kanske sämsta utländska spelare någonsin – Sergei Yuran och Vasili Kulkov – spelade en handfull matcher för laget den här säsongen och hamnade på framsidorna efter ett par rediga ryska fyllor och att ha kört bil i London utan körkort.
För 15 år sedan …slogs Millwall för en omedelbar comeback efter att ha åkt ur den högsta divisionen föregående säsong. Under ledning av Bruce Rioch slutade Millwall på femte plats i tabellen och fick möta Brighton & Hove Albion i play-off. Men efter en katastrofal 1-4-förlust på Goldstone Ground var det kört och man förlorade även returen på the Old Den. En viss Teddy Sheringham, som valde att stanna i klubben när man åkte ur, slog alla tiders målrekord med ofattbara 38 fullträffar under säsongen. Millwall gjorde fyra mål i sex matcher, och Sheringham svarade för fyra hat-trick under säsongen samt gjorde alla fyra målen i en match mot Plymouth. Hans önskan att stanna och försöka föra upp Millwall igen gjorde honom till en levande legend i sydöstra London. Efter förlusten mot Brighton såldes dock Sheringham till Nottingham Forest för £2 miljoner.
För 25 år sedan …slutade Millwall på 14:e plats i dåvarande Division 3 (dagens League One). Inför säsongen sålde klubben flera av lagets bästa spelare vilket ledde till protester på The Den och sedermera bojkott av matcherna. Precis som supportrarna förutsätt började ligaspelet dåligt och George Petchey fick sparken i november. När Peter Anderson tog över som spelande manager kom endast 2,780 åskådare för att titta. Millwall klättrade dock i tabellen och slutade på säker mark. Legenden Barry Kitchener spelade säsongen 1980/81 sin 500:e ligamatch för klubben.
För 50 år sedan …klarade sig Millwall kvar i Football League Division 3 South med nöd och näppe. En fin avslutning på säsongen – tre raka segrar – innebar att man slutade på 22:a plats i tabellen och därmed inte behövde ansöka om att behålla sin ligastatus. Kontraktet räddades av en 5-0-seger hemma mot Leyton Orient som samma säsong gick upp. I Kent FA Challenge Cup fick Millwall och Charlton dela på pokalen efter 3-3 i finalen.
För 100 år sedan …hade Millwall inte flyttat till New Cross utan spelade fortfarande på Isle of Dogs på en gräsplätt kallad North Greenwich. På den här tiden deltog hamn- och fabriksarbetarna i flera olika serier samtidigt och den här säsongen slutade man exempelvis 6:a i Western League och 12:a i Southern League Division 1. I historieböckerna omnämns en match mot Bristol Rovers som avbröts i 85:e minuten, då Millwall ledde med 3-0, på grund av tät dimma. Dock vann Millwall även omspelet.
