- -
Portsmouth 1 - 1 Manchester United
Det blev delad pott på Fratton Park trots en taktisk miss av Redknapp. Det såg länge ut som att United skulle ta med sig alla tre poäng då Portsmouth inte alls räckte till under matchens första halva.
Jag såg besviket på när Elfsborg inte alls kunde stå upp mot Valencia igår och efter det såg jag fram emot dagens match då jag visste att Portsmouth skulle ha så mycket större chans mot fjolårets mästare. Ja, mitt hjärta bär inte enbart färgerna guld och kungsblått utan det finns ett stort utrymmer för gult och svart också.
Men den första halvleken såg ut mer som gårdagens Champions League-kval än vad en normal match mellan Portsmouth och Manchester United borde se ut. Kanske är jag färgad av Portsmouths satsning, men jag kan inte gömma det faktum att jag tycker att Portsmouth bör kunna utmana om en topp sex-placering efter sommarens värvningar.
Och lag som ska utmana om topp sex-placeringar måste stå upp mot lag som Manchester United på hemmaplan. Det tycker jag inte Portsmouth gjorde i första halvlek.
Ibland ifrågasätter jag Redknapps taktik. Jag vet, han är ett geni och fantastisk på att motivera sina spelare, men varför spelar han 4-5-1 mot ett lag som har så vass kantspel? Alla vet väl att bästa sättet att försvara sig mot bra kantspel är att spela 4-4-2? Med 4-5-1 blir det lätt en lucka mellan ytterback och ytter, särskilt som yttrarna är renodlade forwards.
Det var United som tog tag i taktpinnen och även om man inte skapade så mycket så dominerade man ändå rätt mycket. Målet kom inte helt oväntat och det kom efter bra spel. Tevez fick bollen från vänster och släppte den till Paul Scholes som sköt ett skott utom räckhåll för James. Snyggt, effektivt och rättvist.
Portsmouth bytte in Taylor och Traoré i halvtid. Pedro Mendes, som hade haft känning av en skada inför matchen klev av tillsammans med Cranie, som så långt stått för en gedigen insats. Bytena innebar att Portsmouth äntligen övergav 4-5-1 för 4-4-2. Det förändrade matchbilden något.
Men det var ändå närmare 0-2 än 1-1. Ronaldo bröt in och sköt ett skott som James borde klistra, men lyckligtvis lyckades inte Tevez slå in returen. Så långt var gästernas ledning mer än rättvist. I det här läget väckte jag antagligen grannarna när jag ropade ut min frustration över Pompeys dåliga spel.
Så kom då kvitteringen, som en blixt från klar himmel. Taylors intelligenta inlägg hittade en omarkerad Benjani som nickade i fel hörn för van der Saar. Ett ögonblick av briljans som vi normalt ser betydligt oftare av de blå. Benjani gjorde sitt andra mål för säsongen.
Portsmouth var med i matchen igen och började jaga ett ledningsmål. Det kom nästan när Traoré fann Benjani med en fin passning. Anfallaren vände inåt och sköt ett skott som målvakten inte kunde hålla. Dessvärre var inte Nugent hetast på returen utan Evra kunde slå undan till hörna.
Nugent skulle få ytterligare en chans på en kontring, men framspelad av Utaka och Benjani kunde han inte göra bättre än att halka och därmed gå miste om en potentiell hjälteroll. Man skulle kunna tro att han hade på sig samma skor som Ricardo Fuller brukade använda, men i ärlighetens namn var detta Nugents enda misstag på hela matchen.
Matchen stod och vägde när Muntari fick hjärnsläpp. Han hade så långt gjort en lysande match och hans första varning var visserligen lite tveksam, men varför i hela friden gick han sedan in så sent på Carrick när han redan hade en varning? Muntari, utvisad tre gånger för Udinese ifjol, behövde drygt 160 minuters Premier League-fotboll för att se rött.
Som tur var för Portsmouth så fick även Cristiano Ronaldo hjärnsläpp bara minuten senare. Personligen såg jag aldrig vad som hände eftersom jag av någon anledning inte kan ställa in min Centrum-TV från Netonnet på widescreen mode när jag tittar på Canal Plus, men eftersom Steve Bennett stod en meter från situationen så får jag utgå ifrån att han fattade rätt beslut.
United skapade en sista halvchans när Scholes nickade en hörna tätt över. Sett till hela matchen var United närmare tre poäng, men efter kvitteringen var tillställningen jämn. Första halvlek glömmer vi gärna. Portsmouth tar inte poäng med 4-5-1 om inte Zajec coachar och det hoppas vi på att han aldrig gör igen.
Individuellt beröm ska riktas mot Benjani framförallt, men även Nugent, Utaka och Muntari (vi glömmer utvisningen) ska lyftas fram. Efter Pamarots skada spelade Portsmouth med fyra vänsterfotade backar. Det är lite unikt, och det är rätt starkt att denna ovana backlinje kunde stå emot fjolårsmästarna.
Men, med tanke på spelschemat, är två poäng lite lite efter två matcher. Seger mot Bolton på lördag är ett måste för sedan väntar matcher borta mot Chelsea och Arsenal innan Liverpool kommer till Fratton Park.
Det där klubb-Premier League-publikrekordet (var det syntaktiskt korrekt förresten?) jag skrev om inför matchen finns fortfarande kvar att slås. Knappt 600 tomma sittplatser trots i stort sett utsåld bortasektion? Lite pinsamt är det allt. Återstår att se om Bolton-matchen säljs ut, men av någon anledning tror jag inte att så blir fallet.
