Kasimpasa - Basaksehir
4 - 0

Aston Villa 1 - 3 Portsmouth

Portsmouth tog den sjätte raka bortasegern i Premier League. Effektiviteten gav bortalaget segern i en match som lika gärna kunde vunnits av Aston Villa.

Portsmouth var oförändrat gentemot senast. Sean Davis var inte tillgänglig på grund av skada och ersattes på nytt av Pedro Mendes. I övrigt fick Noe Pamarot fortsatt förtroende på vänsterbacken samtidigt som John Utaka fick ytterligare en chans att vända sin negativa formkurva. På bänken satt något överraskande Asmir Begovic, Portsmouths stora målvaktstalang, där Jamie Ashdown annars mutat in sin stol.

Men något spel för Begovic blev det förstås inte. David James fortsätter rada upp Premier League-matcher. I Portsmouth har han ännu inte missat någon och antalet raka ligamatcher är nu uppe i 148 stycken plus minus någon. Imponerande är det i alla fall och idag visade han verkligen varför.

Det såg inte ut som den sjätte raka bortasegern inledningsvis. Villa inledde, som väntat, bra. Ashley Young fick ett öppet läge efter bra spel av Craig Gardner, men högerfoten fungerade inte riktigt lika bra som mot Blackburn. James var så långt otestad.

Men han fick ganska snart en boll att arbeta med. På en fast situation fick Martin Laursen oroväckande mycket yta för att måtta en förhållandevis svag nick mot mål med tanke på läget han hade. James klistrade bollen utan större problem samtidigt som man frågade sig hur spelare som Sol Campbell, Sylvain Distin och Papa Bouba Diop kunde missa dansken i markeringen. Reprisen visade dock en smart löpning av John Carew som lurade Portsmouths försvarare. Antagligen något inövat, för ganska snart var det dags igen.

Innan dess hade dock hemmalaget hamnat i underläge. Jag gillar ifrågasättandet av korta hörnvarianter som Nora Strandberg på Canal Plus gör i kanalens puffar för Premier League, men för Portsmouth verkar det fungera. Det fungerar genom att inte fungera på något sätt. Mot Newcastle hamnade bollen av misstag hos Pamarot och från hans vänsterfot sedan i krysset (troligtvis också det av misstag), mot Villa fick han total felträff med rätt fot.

Men det gjorde inte så mycket då Wilfred Bouma spelade fram Benjani som knappt han tänka på vilka av sina egna fans han skulle peka på innan Gardner hade tofflat in 0-1 i egen bur. Portsmouth hade tagit ledningen med ett minst sagt turligt mål.

Vi frågar oss fortfarande hur Laursen sedan kunde undgå att kvittera på en frispark strax därefter. Återigen stod han helt fri med bara James att besegra, men han lyckades nicka utanför från sex meter. Så långt kändes 0-1 orättvist och det skulle bli värre, för sedan var Gabby Agbonlahor nära att göra mål men James räddade hans riktningsförändrade skott med benet.

Men så var det dags för Sulley Muntari att visa lite klass. Han hade varit medskyldig till bortalagets slarviga passningsspel så långt, men samtidigt var han inte direkt hjälpt av sina medspelares orörlighet heller. Så han tog saken i egna händer, drog bollen två steg till vänster förbi sin motståndare och placerade in den elegant vid Scott Carsons högra stolpe. När alla hade väntat sig en kvittering slog Portsmouth till och gjorde det enda rätta man kan göra i ett pressat läge. Mål.

0-2 kändes som ett rån så långt och än värre skulle det bli. Strax innan paus drog Agbonlaghor till, men lite för rakt på James. Avslutet var hårt och en sämre målvakt hade släppt in det, men den gamle var för bra den här gången och Portsmouths nolla var intakt.

Ju längre halvleken led desto mer kom Portsmouth in i matchen och tendensen fortsatte i andra halvlek. Kranjcar sköt utanför efter att ha fintat bort Mellberg, men Villa svarade med en skarvnick av Carew strax utanför lite senare.

Tredje målet kom till slut och det var Muntari som slog till på nytt. Han bröt ett slarvigt uppspel, tunnlade Zat Knight och ytterskruvade in 0-3 med vänstern från 25 meter. Ett fantastiskt mål och så långt ett fantastiskt resultat. Hemmalaget uppträdde uppgivet och matchen såg avgjord ut med drygt 20 minuter kvar, men Distin gav dem en hjälpande hand.

Om vi räknar med att säsongen började när domaren blåste av på Pride Park i augusti konstaterar vi att Distin nu gjort två misstag med stjärnan och croissanten på bröstet (ingen Portsmouth-supporter eller -spelare tror på allvar att säsongen var igång när Matt Oakley gjorde 1-0 för Derby i premiären). Hans tackling på Young var fullständigt onödig och straffsparken var glasklar.

I de lägena går Gareth Barry som atomuret. Jag tror inte att han någonsin kommer missa en straffspark. Han är Johan Neeskens med lite större variation, inte ens James hade skuggan av en chans när Barry i sedvanlig stil fullkomligt manglade in bollen i nät. Barry tog tag i bollen och sprang mot mittcirkeln, men den redan varnade Bouba Diop slog bollen ur händerna på Barry som sedan kastade sig över senegalesen.

Här visade domaren Mike Riley stor spelkänsla när han lugnt talade de båda till rätta. Barrys överfall var inte snyggt, men man förstår frustrationen. Inget kort utdelades och så långt hade Riley skött sig bra.

Vad som händer sedan i Rileys huvud förblir okänt. Benjani stängdes av en Villa-back och fick frispark emot sig. Strax efter fick Krancjar till en till synes perfekt tackling och blev varnad (jag reserverar mig i bristen på repriser). Benjani tog sig sedan förbi Laursen för jag vet inte vilken gång i ordningen och skaffade sig ett utmärkt läge att göra 1-4, men Riley hade återigen blåst för ingenting. Under en tiominutersperiod kändes det som att hemmalaget fick allt från domaren och det bidrog ju till ökat tryck mot Portsmouths mål.

För att sätta det i ett perspektiv ska det också nämnas att under matchens inledning fick Portsmouth en antal billiga frisparkar som inte Villa fick, så på det hela taget jämnade det nog ändå ut sig.

Hemmalaget pressade hårt för en ytterligare reducering, anförda av en fantastisk och röststark publik, men därmed blottade man sig också bakåt. Bouba Diop missade när det var lättare att näta och hade Kanu varit intresserad av att ta ett och annat löpsteg hade kanske han också fått hamna i målprotokollet. Kanus inhopp var riktigt uselt och det märks redan att kontraktet börjar löpa mot sitt slut. Kanske ville han inte riskera en skada inför afrikanska mästerskapen?

På stopptid fick Agbonlahor sista chansen att skapa spänning i matchen men hans nick från nära håll prickade ribban. Portsmouth redde ut stormen och vann på nytt på bortaplan. Det är starkt att ta poäng på Villa Park och att vinna är givetvis en än starkare prestation. För Portsmouth var detta första segern på denna arenan i högsta ligan på 52 år.

Men visst känner man lite extra för hemmalagets fans. Det kunde lika gärna ha slutat med hemmaseger.