Gaziantepspor - Adanaspor
1 - 0

Portsmouth - Tottenham 0-1

Säsongens första hemmaförlust i ligan är ett faktum efter en bedrövlig offensiv insats från hemmalaget.

Portsmouths senaste seger på Fratton Park minns nog dom flesta; Portsmouth vann 7-4 mot Reading i tidernas mest målrika Premier League-match. Vem hade efter det kunnat tro att dom efterföljande tre hemmamatcher mot West Ham, Man City och Everton alla skulle sluta mållöst? Det gjorde dom i vilket fall, och Portsmouths hemmafacit är det enda skälet till att man inte befinner sig på en Champions League-plats. Borta går man som tåget, men hemma har man bara vunnit två av sju matcher i ligan. Senast vann Pompey borta mot Aston Villa och Harry Redknapp valde att fortsatte med exakt samma startelva mot Tottenham. Enda skillnaden är att Sean Davis och Jamie Ashdown var tillbaka från skada och båda tog plats på bänken, medan Kanu var hemma i Afrika för att närvara vid sin pappas begravning.

Tottenham kom till Fratton Park utan en enda bortavinst i ligan den här säsongen, och med en reservbetonad backlinje. Bland annat fick Didier Zokora - vi minns väl alla när han filmade till sig en straff mot oss förra säsongen? - spela mittback tillsammans med den än så länge väldigt ostabile Kaboul. Man kom även hit med vetskapen att man enbart vunnit i Portsmouth en enda gång dom senaste femtio åren. Det var förvisso för två år sen, när Aaron Lennon avgjorde.

I början av den första halvleken tog Tottenham kontroll över matchen, medan Portsmouth hade problem att få till ett fungerande anfallsspel. Flera gånger var förstatouchen för dålig hos hemmaspelarna och det utnyttjade framförallt Jermaine Jenas, som var fantastisk i defensiven. Tottenham lyckades inte skapa några målchanser eftersom Portsmouth, som vanligt numera, var väldigt stabila i defensiven. Samtliga spelare i backlinjen gjorde det man skulle, och dom få gånger då man misslyckades med det så kom andra och täppte till luckan omgående. Samtidigt ska det sägas att Tottenhams stjärnanfallare Dimitar Berbatov uppträdde lojt under hela matchen - förutom när han gnällde på sina lagkamrater - vilket underlättade det för Sol Campbell, som ändå tvingades till flera fantastiska brytningar.

Tottenham skapade flest chanser i den första halvleken. Den bästa kom efter skott från just Berbatov, som räddades av David James som dock lämnade en retur rätt ut i banan, där Boateng stod och rakade in bollen. Dock efter att ha stått runt 3-4 meter offside i skottögonblicket. Annars hade Bent ett långskott som han försökte placera i det högra krysset men som gick två meter över. Pompey lyckades skapa ett halvvolleyskott från Bouba Diop som täcktes till hörna samt ett inlägg med vänsterfoten efter en dribblingsräd på högerkanten från Glen Johnson, som den lilla Niko Kranjcar nästan kunde fått en touch på. Dessutom hade Muntari en frispark som Paul Robinson enkelt klarade.

Harry Redknapp bytte inför den andra halvleken ut Pedro Mendes och satte in Sean Davis, samtidigt som han bytte system från 4-5-1 till 4-4-2. Benjani fick Utaka som anfallspartner, men det hjälpte inte. Portsmouth fortsatte som man hade börjat - enda skillnaden var möjligen att anfallen blev ännu kortare än förut. Efter en dryg kvart gav Redknapp David Nugent chansen på Muntaris bekostnad och det säger mycket om Portsmouths offensiva insats när man känner sig överlycklig att Nugent - noll mål i Portsmouth-tröjan hittills - kommer in i anfallet. Men efter bytet så hade Portsmouths sin bästa period i matchen. Under cirka tio minuter spelade dom "normalt" igen, och lyckades hålla fast bollen på offensiv planhalva. I slutet av denna press fick Nugent hemmalagets bästa läge, men Krancjars hörna nickades precis över ribban.

Istället var det Tottenham, med nyinbytte talangen Jamie O'Hara i spetsen som började ta över lite igen. Efter 80 minuter drog O'Hara upp ett anfall där han ute till höger hittade Aaron Lennon med en passning, som dribblade sig in i straffområdet och med ett kort inlägg mot den bortre stolpen hittade Berbatov, som rakade in 1-0. För första gången på länge var Portsmouths försvar överspelat. Efter det hade inte Portsmouth mycket att säga till om och Tottenham kunde enkelt spela av matchen. Inbytte Jermain Defoe hade även en chans att fixa ett andra mål för bortalaget när han trots dålig vinkel, dålig balans och hård press från Campbell skött ett skott stenrakt i kryssribban.

Det är svårt att förstå hur vi kunde ha ett så dåligt anfallsspel idag. Kanske det bara var en sån dag där det bara inte stämde? Eller kände spelarna pressen att äntligen ta en hemmaseger och vek ner sig? Ett annat skäl kan vara att domare Martin Atkinson faktiskt blåste sönder matchen. Visst, dom flesta beslut han tog var riktiga - men han lät nästan aldrig spelet fortsätta ifall laget behöll bollen, utan det var hela tiden blås i pipan på direkten. I den andra halvleken vände sig även hemmapubliken och Portsmouth-spelarna mot domaren, som under en period i andra halvlek nästintill lät Tottenham etablera spel på hemmalagets planhalva genom att ge Tottenham frisparkar. Flera av dessa var väldigt tveksamma. Det gick så långt att när Atkinson äntligen gav Pompey en frispark så fick han en stående ovation...

Men det var ändå en klart rättvis seger. Eller som Harry Redknapp sa till Sky Sports efter matchen: "We just never got going. I don't know why. Credit to Tottenham, they deserved their win." Vi får hoppa på bättre nästa vecka ställs Portsmouths svit på bortaplan på ett riktigt tufft prov, då man ställs mot Liverpool på Anfield.