-
Inför Portsmouth – Everton
Portsmouth, som alltjämt är utan poäng, måste helt enkelt ta poäng hemma mot Everton. Förra säsongen blev det två segrar mot laget från Liverpool, men nu är förutsättningarna annorlunda.
Det är precis som vanligt numera i Portsmouth. Alltid är det något. Turbulens och osäkerhet, men åtminstone ett stängt transferfönster. Det är det enda vi gläds åt numera. Det och ett par spelare som imponerade mot Carlisle. Idag kom rapporter om att Peter Storrie hotar att sluta och igår fick vi veta att Al Fahim ställt in sitt planerade möte med fansen för att inte orsaka för mycket publicitet som kan orsaka fokusskifte hos spelarna. Vi orkar inte med mer nu. Det räcker med sex raka förluster och en konstant oro inför framtiden. Vi är inte ens glada över att vi i skrivande stund har fler poäng än Southampton.
Matchen mot Everton är en måstematch. Punkt.
Okej, det finns en och annan ljusglimt. Portsmouth var bättre än Aston Villa senast, men gav bort alla chanser till poäng med två idiotiska försvarsmissar. Okej, anfallsspelet saknade slutprodukt med för många avslut som gick rakt på målvakten, men chanserna fanns ändå där och Aston Villas chanser var lätträknade. Mot Carlisle var anfallsspelet helt okej med många skapade målchanser och tre gjorda mål. Motståndet var förstås klart sämre än Everton och försvarsspelet var i ärlighetens namn inget vidare, så förhoppningarna om en seger imorgon är alltjämt väldigt små.
Ett skäl till det är att Everton har hittat formen. 4-0 hemma mot AEK Aten följdes upp av 3-0 hemma mot Blackburn och 4-0 borta mot Hull i Carling Cup. Det är inga goda nyheter för Portsmouth som trots segern i Carlisle har en usel resultatrad bakom sig. Sex raka inledande förluster i Premier League är rekord. Inte sedan Leicester inledde med samma rad nittonhundranågonting har samma sak skett i högsta ligan, som på den tiden hette Division 1.
De flesta bra lagen har en stark defensiv. Portsmouth har Tal Ben Haim.
För Portsmouth är Ben Haim ett frågetecken och det jublar vi högt för. Dessvärre är de potentiella ersättarna inte mycket att hänga i granen. Mike Williamson har ingen rutin av spel på den här nivån och Aaron Mokoena duger inte som mittback ens mot motstånd som Carlisle. Det ska dock nämnas att han gjorde en bra insats mot Man City. Andra potentiella mittbackslösningar är också borta. Marc Wilson, Linvoy Primus och Hermann Hreidarsson är fortfarande indisponibla liksom mittfältaren Papa Bouba Diop. Ett glädjebesked är dock att Steve Finnan är tillbaka. Everton saknar Phil Neville, Mikel Arteta, Victor Anichebe och Phil Jagielka. Det är riktigt tunga avbräck, men man har till skillnad från Portsmouth en stark trupp som inkluderar bekantingar i form av Sylvain Distin och Yakubu.
Dindane imponerade mot Carlisle, men är han redo för Premier League?
Vi ska ha klart för oss att Dindane har en bra bit kvar till sin rätta nivå och att han inte startar mot Everton. Det är synd, för Dindane i form hade varit guld värd nu. Nu verkar förvisso Smith, Piquionne och Webber vara i hyfsat slag sett till deras insatser så här långt och till slut kommer målen (jag lyckades inte hålla mig för skratt när jag skrev det där och förstår om ni inte heller lyckas).
Är historiken viktig?
Visst har man hört att historik spelar en roll när två lag möts, men att Portsmouth slog Everton två gånger ifjol tror jag är irrelevant i sammanhanget. Förutsättningarna är helt olika nu. Det lag som vann dessa två matcher finns inte längre. 3-0-segern på Goodison Park var frukten av en lyckad 3-5-2-uppställning och stort spel av Armand Traoré och Glen Johnson. På planen fanns också Distin, Lassana Diarra, Niko Kranjcar, Jermaine Defoe och Peter Crouch. I vårens möte gjorde Crouch bägge målen, och då drömde vi inte ens mardrömmar om den spelartrupp som Portsmouth har idag.
Viljan finns där och det finns ett visst kunnande, men 40 poäng på 32 matcher blir väl tufft.
Jag såg höjdpunkterna från matchen mot Carlisle och blev imponerad av Hassan Yebdas bollbehandling. Jag hade gärna sett honom till höger i diamanten, men Michael Brown behövs med sina jordfräsegenskaper. Mokoena blandar och ger som defensiv spets, men kan bli bra för Portsmouth om han enbart spelar just där och inte i backlinjen. O’Hara och Boateng bidrar med offensiv kvalitet på innermittfältet och de fyra anfallsspelarna ser ut att vara i ganska god form. Det händer alltid något framåt. Portsmouth kommer börja plocka poäng, men antagligen är det redan för sent.
Bästa sättet att börja plocka poäng är att inse att loppet redan är kört och spela helt förutsättningslöst. Det finns alltid ett nöje av att göra livet surt för motståndare som till exempel Everton.
