Tre poäng närmare, bara tre poäng ifrån.
Ruud van Nistelrooy avgjorde matchen än en gång. Manchester Uniteds stabilitet bäddar för fler framgångar. Det här var sjätte raka segern, och nu har United Arsenal inom räckhåll.
Det märktes på publiken på ST Andrews att man inte haft mycket att glädja sig åt på den sista tiden. Man anammade i början av matchen devisen skadeglädje är den enda sanna glädjen. För jublade det gjorde man flera gånger: det var om någon United-spelare slog mindre lyckade inlägg eller pasningar. Till och med skapliga avslut från Uniteds sida fick publiken att jubla. När Birmingham själva misslyckades så hördes sorlet från en publik som sett det förr...
Men vi fick bevittna en match som inte var alltför bra eller spännande.
Man U. hade ett klart spelövertag i den första halvleken, medan bollövertaget var lite jämnare. Det är nämligen så att United har ett spel, som bygger på rörlighet, och snabbt passningsspel. Fast det var inte särdeles ofta man lyckades skapa något. Matchen var relativt tom på målchanser. Dugarry hade en bra nick för Birmingham på en hörna där Veron fick rädda på mållinjen. Inte långt senare skickade Beckham in en boll i straffområdet där Scholes på kvicka ben fiskade upp den och sköt i ribbans underkant.
Bara minuten efter det var Beckham involverade i en skaplig chans i straffområdet.
Ett skede, efter Ruuds 1-0 mål i den andra halvleken var så oerhört vackert att det var synd att det inte blev mål. Det var one-touch fotboll när den är som effektivast och vackrast. Det började nere vid eget straffområde och passerade halva Uniteds lag innan Scholes avslutade med ett skott som gick över ribban.
Manchester United har två duktiga ytterbackar som har bra känsla för när det är läge att följa med offensivt.
När Ruud i den andra halvlekens 56:e minut gjorde målet, gjorde han det när en ytterback har följt med upp. Silvestre är det som lägger in en låg boll till van Nistelrooy som vänder sig om snabbt och skjuter in den i målvaktens vänstra hörn. Själv hade jag passat i det läget.
Kanske borde Jeff Kenna i Birmingham ha gjort ett bättre man -mot- man jobb mot Silvestre.
Manchester United spelade mycket stabilt och förtog sig inte. Det är kanske det som just nu imponerar hos laget. Den känsla av trygghet som har infunnit sig i spelet. Keane betyder nog mycket för just detta. Han syntes inte alltför mycket, men hans blotta närvaro räcker. Defensivt var han som alltid nyttig.
sir Alex kommenterade matchen med att Ruud var skillnaden. Hans mål gav United tre poäng och det är allt som betyder något.
Sir Alex gamle spelare Steve Bruce var nöjd med sitt lags insats.
För Birmingham må det vara ett fall framåt. Och jag är rätt säker på att man kommer att ta sina nödvändiga poäng för att stanna kvar i den högsta ligan. I Clemence har man fått en nyttig spelare. Han var duktig. Troligen lär också Dugarry göra ett par nickmål innan säsongen är över. Däremot bör de nog inte ha med en man som Stern John på plan. Inte mot Premier League lag hur som helst.
Birminghams inte alldeles oväntade val av målvakt gjorde nog att Bennett inte får stå på ett tag. Nico Vaesen gjorde det lilla han kunde göra, bra.
Nu väntar en högdramatisk helg...
