Pompey 1 - 0 Liverpool
1-0 till Pompey och så har vi fått den där revanschen jag har tjatat om. Liverpool kom inte upp i normal standard, vilket kan ses som beröm riktat till hemmaspelarna.
Den här helgens fotbollsmatcher har varit helt otroliga. Den här helgen har det återigen gått upp för oss att en match håller på i 90 minuter plus tre eller fyra stopptidsminuter.
Vi börjar med gårdagens matcher:
Charlton - Blackburn
Hemmalaget såg komfortabelt ut på resultattavlan där det stod 2-0 länge. Men Blackburn skapade hela tiden fler målchanser och gjorde så småningom 2-1. Målvakten Brad Friedel tystade hemmapubliken i 90e med sin kvittering, men Claus Jensen fick sista ordet när han sköt in 3-2 på stopptid.
Southampton - Everton
0-2 och 1-3 stod det. Men hemmalaget kom tillbaka. 2-3 kom med tio minuter kvar och 3-3 kom i slutskedet.
Aston Villa - Birmingham
Hemmalaget hade 2-0 och kontroll efter en timmas spel, men gästerna kom tillbaka. En tilltrasslad situation på tre minuters övertid resulterade i kvittering och 2-2 i derbyt.
Tottenham - Leicester
Inte skulle väl Leicester bortabesegra formstarka Spurs? Lite hjälp av hemmalaget i bottenstriden var det minsta man kunde begära efter vår snöpliga förlust på White Hart Lane. Men 3-1 blev 3-4. Jermaine Defoe ställde dock en del till rätta med sin sena kvittering.
Men huvudämnet i den här artikeln är självklart omspelet mellan Portsmouth och Liverpool i FA-cupens femte omgång.
Vi som såg matchen förra söndagen vet att 1-1 inte speglade matchbilden. Pompey var inte oförtjänta av ett omspel, dock förtjänade Liverpool en seger lite mer än vad Pompey förtjänade oavgjort.
Men vi vet ju också att om man inte punkterar matchen räcker det ganska ofta med en chans för att ställningen ska vara lika igen.
På hemmaplan skulle matchen bli jämnare, och så blev det.
Pompey
Hislop - Pasanen, Primus, de Zeeuw, Stefanovic (Hughes 46) - Harper, Quashie, Smertin, Taylor - Berkovic - Yakubu
Liverpool
Kirkland - Finnan, Henchoz, Hyypiä, Carragher - Le Tallec (Murphy 59), Hamann, Gerrard, Heskey (Baros 46) - Cheyrou (Pongolle 82) - Owen
Pompey startade bra och Berkovic var nära att överraska Kirkland med en fräck frispark från liten vinkel. Men ju längre matchen led desto klarare blev matchbilden. Långa perioder av Liverpool-press avlöstes av några lovande kontringar av Pompey. Vinden och en dålig plan gjorde matchen svårspelad.
Dock skapades det bara två riktiga målchanser i den första halvleken, en för vardera laget.
Andra halvlek skulle innehålla mycket mer än den första. Tre minuter hade gått då domaren blåste straff för Liverpool. Hemmaspelarna var vansinniga, till och med Linvoy Primus. Och när Primus protesterar mot ett domslut, då är det ett felaktigt domslut. Ärligare spelare finns inte.
Storbilds-tvn visade också att handen som träffade bollen inte tillhörde en Pompey-spelare, och efter att ha diskuterat med sin assistent samtidigt som Owen gjorde sig redo att slå straffen, ändrade Matt Messiah sitt domslut.
Incidenten fick fart på publiken, som redan gjort sitt bästa för att dränka kommentatorerna på webbradion. Pompey lyckades komma ur gästernas grepp, men efter en timmas spel såg man ut att åka dit.
Taylors brytning såg ut att vara korrekt enligt såväl kommentatorer som Sky Sports, men Baros föll och domaren gav Liverpool den straff som man kanske skulle haft i förra matchen.
En så långt osynlig Michael Owen lade för andra gången upp bollen på straffpunkten för att ge Liverpool ledningen.
Men det här var inte Owens dag. Födelsedagsbarnet Shaka Hislop (35 år idag) svarade för en av få straffräddningar i karriären, kanske till och med hans första.
Och nu fick publiken fart på sina hemmafavoriter. Mer spel förlades på Liverpools planhalva. Yakubu trodde att han skulle få en kompensationsstraff, men filmade bara till sig en varning. Fy på dig, Yakubu!
Utgången skulle bli osannolik, för ingen trodde någonsin på att Richard Hughes skulle kunna spela sig in i det här laget för ett år sedan.
Jag ville se ett byte på den darrige Stefanovic, men trodde inte att Hughes skulle få chansen. Bytet var lyckat, för nu började spelet förläggas mer på vänsterkanten. Och det var Richard Hughes som smällde in 1-0 efter Berkovic passning.
Skadad hela fjolårssäsongen, Division 2-spelare i förfjol, idag cuphjälte.
Och cuphjälte är också Hislop med en straffräddning och en fantastisk räddning på Gerrards nick som han på något vis lyckades tippa till hörna.
Två spelare till förtjänar extra beröm. När fjolårssäsongen startade var Linvoy Primus nära transferlistan med tröjnummer 30. Nio månader senare var han utsedd till årets Division 1-spelare. Sedan skadad och långt från en plats i startelvan tills skador på andra backar skulle öppna vägen för honom. Bäst på plan idag?
Arjan de Zeeuw.. Långsammast i hela Premier Leagues historia om det inte var för Magnus Hedmans tid i Coventry. Jag är full av beundran för denna underbara spelare och människa. Bäst i Pompeys backlinje i år. Bring on Henry!
Nej, det här är inget objektivt referat. Det här är en hyllning till de spelarna som återigen gör en kanonmatch när halva truppen är indisponibel. Idag var en junior (Shaun Cooper) och en skadad spelare (Gary O´Neil) på bänken. Det säger en del.
Idag fick vi revansch för semifinal-förlusten 1992. Och att vi har spelat tre matcher mot Liverpool i år utan förlust gör mig otroligt stolt. Ett Liverpool som jag anser är en av världens absolut bästa klubbar historiskt sett.
