Pompey (J) 1 - 5 Arsenal *uppdaterad*
Vad ska man säga? Jag tror jag vet vad jag ska säga. Säljes: Arsenal-vimpel från 1971 då de vann dubbeln.
Publiken. Publiken på Fratton Park. Den är underbar. Edu gick runt på planen efter matchen och applåderade hemmapubliken, och hemmapubliken applåderade Arsenal.
Tack Arsenal för uppvisningen. Det var vackert att se, precis som det alltid är när Arsenal spelar. Mitt i andra halvlek satt jag och njöt. Arsenal spelade ju så vackert, och publiken sjöng så otroligt vackert att man kunde tro att hemmalaget ledde med 5-0. Problemet var att bortalaget ledde med samma siffror och att jag inte hejar på Arsenal.
Det var precis som när Pompey spelade i Division 1 i fjol. Fast den här gången var man det förlorande laget. Välkomna till the top flight, så här går det ibland.
Men det här gjorde ont. Det gjorde riktigt ont. För så här stor skillnad vill inte vi Pompey-fans att det ska vara.
Det är tufft att heja på ett bottenlag, till och med om man jämför med att heja på ett topplag som inte vinner ligan i år heller.
Jag förstår er, alla anhängare till Liverpool, Chelsea och särskilt Newcastle, som inte vunnit ligan sedan 1927. Det vore ju underbart att vinna något någon gång. Men chansen för era klubbar kommer ju tillbaka nästa år, och nästa år igen. Åker Pompey ur kanske det tar 15 år till innan de är tillbaka i Premier League.
Det är kanske inte så illa trots allt. Den nya arenan ska byggas oavsett om det blir nedflyttning. Och med en större arena kan man nog konkurrera som de två senaste åren.
Men men, nu går vi över till matchen.
Reyes ribbträff visade vad som skulle hända. Lätt att säga så med facit i hand, men faktum är att Arsenal gång på gång sågade sig igenom Pompeys försvar och 12 avslut på bortaplan i första halvlek säger mycket.
Jag tyckte Pompey försvarade som ett juniorlag, bortsett från Primus som gjorde försvarsspel vackert. Backlinjen var dock alldeles för oföljsam (kan man säga så?) när Arsenal satte fart.
Visst, Arsenal gjorde Pompey dåliga, men så lätt ska det väl ändå inte gå? Hur många felpass på egen planhalva blev det? Jag förde ingen statistik, så jag vore tacksam om någon kunde tala om det för mig.
Och sedan, när matchen väl var avgjord kunde vi väl åtminstone få ett mål? Nix, inte från Yakubus nick eller Taylors skott. Mycket snygga anfall där. Men då klev han fram, Teddy Sheringham, och jag kom fram till att nog hade jag saknat honom ändå. 1-5 och en avslutning på matchen som var positiv.
För även om Arsenal slog av på takten så gav Pompey inte upp. Man fortsatte att kämpa för varje boll och fick ett mål till slut. Det är positivt.
Men ibland önskar jag nästan att jag hejade på Liverpool, Newcastle eller Chelsea. Å andra sidan, Inter fick också stryk mot Arsenal med 1-5 hemma.
PS. Tack för allt intresse angående vimpeln! Den är nu bortlovad till den som var först till kvarn.
