Leeds 1 - 2 Pompey
Pompeys kontrakt bör vara säkrat efter segern mot Leeds. Pompey hade kontroll i andra halvlek, men ett kontroversiellt domslut gav Leeds en livlina som man så när lyckades ta vara på.
Ni som hejar på Leeds bör nog tänka efter innan ni läser resten av matchrapporten. Jag har full förståelse för hur det känns att läsa en hyllning av motståndarlaget när de egna favoriterna precis har förlorat en viktig match.
Jag börjar med tankarna som for i huvudet inför matchen mot Man U för en vecka sedan. Då började jag räkna på poängen och voilà, två segrar på de kommande matcherna skulle nästintill säkra kontraktet, eftersom Leeds dagen innan förlorat mot Arsenal.
Nu är vi där, vi har 40 poäng och Leeds kan inte skrapa ihop fler än 41. Pompeys överlägsna målskillnad innebär att en poäng räcker för nytt kontrakt, men den lär inte behövas.
Men vad var det egentligen som hände denna underbara middag på Elland Road?
Leeds inledde förstås bäst, men efter att Milners fina inlägg rensats undan var det Pompeys tur att anfalla.
Amdy Faye, utmärkt idag, vann bollen på egen planhalva och slog iväg en briljant passning till Steve Stone. Stone vände inåt och slog ett perfekt inlägg till Yakubu som nickade in 0-1 redan i den nionde minuten.
Lite senare var det nära 0-2 då de Zeeuw lyckades skjuta över från nära håll efter hörna.
Nästan lika bra läge, också det efter hörna, fick Michael Duberry som sträckte sig efter bollen men kunde inte få den mot mål.
Leeds många inlägg var alltid farliga och även om Pompey hade fina kontringslägen så var det med lättnad som Uriah Rennie blåste av den första halvleken.
Då var känslan att varje minut som Pompey kunde stå emot var en bra minut. Men det tog inte lång tid i andra halvleken innan Pompey gjorde det viktiga andra målet.
Återigen vann Stefanovic en luftduell på en offensiv hörna, och den här gången kunde inte Pompey undvika att trycka in bollen i det öppna målet.
Sist på bollen var LuaLua som i och med målet troligtvis spelade till sig en permanent övergång.
Pompey hade sedan kontroll på matchen och det såg inte ut som om Leeds skulle kunna komma tillbaka. En poäng hade helt plötsligt varit en tung poängförlust.
Men det var otroligt nära. Jag har sett straffsituationen flera gånger nu och tycker verkligen inte att det var straff. Sådana dueller sker 25 gånger i straffområdet under en match, och den duellen var ju inte i närheten av bollbanan eftersom Stefanovic nickade undan bollen framför Duberry och Primus. Duberry hade aldrig nått den bollen ändå.
Hur som helst, Harte visade inga nerver när han slog in 1-2 och därmed skapade nerv i matchen.
Den stora kvitteringschansen fick Nick Barmby framspelad av Stefanovic i en trång situation. Hans närskott räddades av Shaka Hislop och det talas för närvarande på webbradion om att det där var årets räddning. Det var i varje fall räddningen som fixade kontraktet och den var fantastisk.
Statistik visade att Leeds hade fler avslut och fler inlägg, men med mitt perspektiv var Pompey det bättre laget och vann rättvist. Passningsspelet var stabilt, lugnt och säkert.
Pompey, som i och med denna seger enbart vunnit två bortamatcher, gjorde idag en riktigt bra bortamatch när det som mest behövdes.
Före matchen såg jag Ian Harte som ett hot (se inför match-rapporten), men samtidigt som Pompeys chans att göra mål. 0-1 kom till på Hartes kant, liksom situationen som skapade hörnan som gav 0-2. Sedan var det ju Harte som gjorde reduceringsmålet.
Men det som lade grunden till segern var det stabila mittfältet. Quashie, Faye, Smertin och Stone visade upp ett lugn som inte är vanligt i så här viktiga matcher. Lägg till att Yakubu och LuaLua har hittat målet så har vi Pompeys segerrecept.
Heja Luther Blissett, och tack Shaka för räddningen!
