Halvtidsreflektioner
2004 är nu slutspelat och Premier League träder nu in i ett steady state-läge. Så som tabellen ser ut nu lär den se ut i maj också, med några ändringar.
Vad innebär då detta? Jo, att guldet står mellan Chelsea och Arsenal med Manchester United och möjligtvis Everton som utmanare. Det innebär också att de tre nykomlingarna som väntat får svårt att klara sig kvar då ingen av dem lyckats plocka en poäng per match i snitt.
Dock flyttas sällan samtliga nykomlingar ned. En klarar sig alltid på bekostnad av något lag som underpresterar. Förra säsongen var det Leeds, säsongen dessförinnan West Ham. I år ligger Southampton illa till, liksom Fulham.
Utanför topp 5 slåss resten för nytt kontrakt. Topp 5 brukar på förhand bestå av Arsenal, Chelsea, Manchester United, Liverpool och Newcastle, men i år har de två senare bytts ut mot Everton och Middlesbrough. Särskilt Boro tycks ha något riktigt stort på gång och Everton agerar hur stabilt som helst. Dessutom har vi Charlton som redan skrapat ihop 31 poäng och därmed bör ha sitt på det torra.
Birmingham har funnit formen liksom Tottenham. Tottenham har dock visat att en förlust lätt kan följas av flera och gör nog klokt i att inte ropa hej än. Bottenstriden står mellan lagen från plats 10 och nedåt, men både Tottenham och Birmingham kan också dras in.
Nedan följer ett antal högst subjektiva utmärkelser. Ta dessa med en nypa salt.
Höstens lag
Utan tvekan Chelsea. Man uppträder oerhört stabilt, precis som Arsenal gjorde ifjol. En målskillnad på 40-8 talar om ett effektivt lag.
Höstens överraskning
Everton var ett bottenlag med Rooney ifjol, i år ligger man fyra utan Rooney. Everton är ett bevis på att fotboll fortfarande spelas bäst som lag.
Höstens besvikelse
Newcastle är den riktigt stora besvikelsen. Under styret av Fred Shepherd, som för oss utomstående inte verkar vara bra för någon klubb, är man på god väg att avverka ytterligare en manager. Hur man kan misslyckas med att få ut poäng ur det materialet är en gåta, men det är tydligt att Woodgate inte har gått att ersätta.
Höstens match
Jag missade denna på grund av att jag tittade på Southampton-Portsmouth. Fel derby visade det sig då Arsenal besegrade Tottenham med 5-4.
Höstens mysterium
När Fulham föll mot Birmingham förlorade man sin tredje raka match. Det är i sig inget mysterium, men när man tar en närmare titt på lagets formkurva i Premier League finner man ett intressant mönster:
ovfff ovfff vvfff vofff
Två förlustfria matcher följs alltså av tre förluster. Beviset finns bland annat här.
Höstens målvakt
Petr Cech har släppt in minst mål, men Gabor Kiraly har inte samma försvar framför sig. Ungraren har visserligen gjort ett och annat misstag, men med tanke på hur många kvalificerade räddningar han har gjort glömmer vi bort misstagen.
Höstens försvarare
Egentligen räcker det med att se med vilken pondus han har på offensiva fasta situationer. Det är med en imponerande kraft som han går upp och nickar. Dessutom är han en stor ledare i försvaret och en given landslagsman för många år framöver.
Höstens mittfältare
Frank Lampard har spelat hur många matcher i rad som helst. Ingen avstängning, ingen skada. För mig är Lampard inom några år en tvåvägsspelande Zidane.
Höstens forward
Att göra mål för ett topplag är en konst i sig, men att regelbundet producera för ett bottenlag är snäppet värre. Lägg till att Andy Johnson har spelat ensam på topp i nästan varje match.
Höstens elva (4-4-2 från vänster)
Kiraly - Heinze, Terry, Campbell, Ferreira - Robben, Lampard, Gerrard, Wright-Phillips - Johnson, Henry
På bänken
Cech, Carvalho, Ljungberg, Duff, Scholes
