Pompey 2 - 1 Middlesbrough
Pompey reste sig på bästa sätt och vann rättvist hemma över ett blekt Middlesbrough.
På grund av strul med Quay Radio tvingades jag lyssna på inledningen på Middlesbroughs webbradio istället, och på dem lät det som att det inte hände någonting i matchen.
Och det hände inte heller någonting, för Middlesbrough. I ärlighetens namn hade inte Pompey några större farligheter, men jag blev ändå förvånad över att det stod 5-0 i skott mot mål efter kvarten spelad när jag äntligen lyckades byta över till Sam Matterface välbekanta röst, för dagen assisterad av Steve Stone.
Första halvlek präglades av en ångestkänsla hos publiken. Fratton Park har verkligen inte levt upp till förväntningarna sedan Redknapp avgick. Klena hemmaresultat är en anledning, det allt mer defensiva hemmaspelet är en annan. Men detta kom att förändras så småningom.
Pompey hade det mesta av en något trevande inledning. Premier League-debutanten Kostas Chalkias var nära att noteras för en assist, men Yakubu tåade bollen strax utanför efter att ha sprungit sig fri.
Yakubu var ett konstant hot mot gästernas försvar och det är tydligt att all spekulation kring hans framtid har påverkat honom. Igår var han fullständigt lysande och han visade verkligen varför Pompey satt en så hög prislapp på honom.
Visserligen hjälptes Pompeys anfallsspel av att Colin Cooper skadades och ersattes av Tony McMahon, som fick det tvivelaktiga nöjet att sedan bli utbytt. Reiziger gick in i mitten och det tog inte lång tid innan Yakubu hade vänt bort honom i straffområdet.
Reiziger fällde Yakubu och nog kunde domaren ha blåst straff där, enligt kommentatorerna på plats.
Istället fick Boro en frispark strax därefter. Hasselbaink skulle slå den i mål som han brukar göra tänkte jag. Mål blev det, men inte på det sätt jag trodde. Spelet sattes igång snabbt och Ray Parlour, oväntat ineffektiv med sina långskott, fick på en fin kanon. Chalkias borde trots det inte ha lämnat returen på Malcolm Christies fötter, för det innebar 0-1 och mål för den före detta Derbyspelaren i sin comeback.
Det kom något orättvist eftersom det var i princip gästernas första målchans. Förutom straffsituationen och Yakubus friläge hade Pompey så långt haft mer än en handfull målchanser.
Men det tog inte lång tid för Pompey att kvittera. Den här gången var det Schwarzers tur att bjuda på en tavla. Matthew Taylors inlägg var på väg ut, men Schwarzer skulle absolut hålla bollen kvar i spel. Cissé var påpassligt framme och passade bollen tillbaka till Taylor som smällde in kvitteringen och sitt första Premier League-mål.
Fratton Park exploderade och fansen ställde sig äntligen bakom laget. Ångesten hade bytts ut mot optimism.
Hemmalaget startade den andra halvleken lysande. Yakubu klackade bollen till Berger som sköt strax utanför. Strax därefter var det Boros tur att producera ett fint anfall. Christie och Hasselbaink spelade vägg, men Chalkias stod i vägen för Christies skott.
Men första kvarten av andra halvlek handlade bara om ett lag. Fast beslutna av att ta ledningen skapade Pompey chans på chans. Berger hade ytterligare ett skott utanför och Yakubu tvingade fram en räddning av Schwarzer efter fint samarbete med Taylor.
Tretton minuter in i andra halvlek vände Ricardo Fuller ut och in på gästernas försvar innan hans skottpassning nådde Yakubu som stötte in 2-1 från nära håll. Eller gjorde han det? Det råder oenighet huruvida Yakubu eller Quedrue var sist på bollen.
Boro såg inte ut att kunna komma tillbaka, men Pompey utsattes för en onödig press då man tog ut Fuller och satte in Skopelitis. Greken skötte sitt jobb, men det är i sådana här lägen som Fuller är som bäst. Det är hans stora styrka att kunna ta tag i bollen, utmana backlinjen och fixa en hörna eller något i den stilen. Istället fick Pompey stora problem med att få tag i bollen.
Men några farliga målchanser skapades aldrig. Stopptiden förvaltade Pompey på bästa sätt då man höll bollen vid hörnflaggan och därigenom fixade fem raka hörnor.
