Tankar om den kommande säsongen
Två år i rad har Pompey framgångsrikt slagits mot nedflyttningsspöket. Lyckas man även en tredje gång?
Om man läser svensk media får man ibland uppfattningen att det är Yakubu och Harry Redknapp som har räddat laget kvar i finrummet. Och för de som inte följer klubben riktigt så noga som undertecknad kanske de två ovan nämnda är de enda ansiktena som man associerar med klubben.
Känslan man får är att Pompey är en för liten klubb för Premier League, och det är sant på vissa områden. Träningsanläggningen är ett skämt, Fratton Park är uråldrig och dessutom ligans minsta arena.
Till detta lägger vi det faktom att man har övergivit den engelska modellen för den europeiska modellen. Harry Redknapps buffliga managerstil har bytts mot en ansvarsfördelning där Velimir Zajec ansvarar för scouting och ungdomsverksamhet och där manager Alain Perrin jobbar med a-truppen.
Egentligen är Pompey idag en bättre strukturerad klubb än vad man var för bara ett år sedan. Träningen har under Perrin utvecklats och spelarna har roligare idag. Nu har man också lyckats värva spelare framför ögonen på andra klubbar, istället för att nöja sig med det som andra klubbar ratar. Robert, Viafara och Mbesuma hade andra alternativ men samtliga valde spel på Fratton Park.
Jämfört med för ett år sedan har klubben genomgått stora förändringar. Trots mycket turbulens lyckades man hålla sig kvar i Premier League och det går knappast sämre med mindre turbulens, för mindre turbulens blir det i år.
Truppen ser inte på något vis sämre ut än ifjol. Sander Westerveld är en klassmålvakt, betydligt bättre än Shaka Hislop och Jamie Ashdown. Backlinjen har förstärks och föryngrats i och med värvningen av Andy O'Brien. Efter säsongen kommer alla att förundras över hur O'Brien kan vara så bra i Portsmouth när han var så ojämn i Newcastle, men för mig råder det ingen tvekan om att han kommer att lyckas lika bra som Andy Griffin, som gjorde samma övergång ifjol.
Laurent Robert ersätter Patrik Berger. John Viafara bildar tillsammans med någon av Gary O'Neil, Aliou Cissé eller Richard Hughes ett innermittfält lika starkt som Nigel Quashie/Amdy Faye. Kvar återstår två punkter där truppen möjligtvis är sämre än förra säsongen.
Det rör sig om höger yttermittfält där Steve Stone har spelat en viktig roll under tre säsonger. Ingen ersättare har värvats, men Ivica Mornar är tillbaka efter ett år i Rennes och han har imponerat på försäsongen.
Den andra punkten är tomrummet som uppstått efter Yakubus flytt.
För oss som följt Pompey på nära håll är det ingen nyhet att Yakubu varit chanssumpare, haft måltorka och i flera matcher i princip bara ställt ut skorna. Det är dock ett måste att de målen Yakubu trots allt gjorde ifjol nu görs av någon annan. Annars får laget problem.
Jag är egentligen inte orolig över anfallet. Lomana Tresor Lua-Lua gör fler mål i år än vad han gjorde ifjol. Collins Mbesuma är ett spännande nyförvärv som kan komma att finna nätet många gånger i år. Azar Karadas har imponerat i träningsmatcherna och även han är ett intressant alternativ. Och om Svetoslav Todorov når samma nivå som före skadan har Pompey den bästa anfallsbesättningen på mycket länge.
Men med några dagar kvar till premiären vet jag inte om årets Pompey blir fågel eller fisk. Med ett helt nytt lag kan det ta tid innan man kommer igång, och kanske kommer laget ligga runt nedflyttningsstrecket lagom till Boxing Day. Klubben tar sikte på en mittenplacering i år. Det kan gå vägen. Det kan också bli nedflyttningsstrid, men jag är rätt säker på att klubben håller sig på rätt sida strecket i år igen.
Trolig premiärelva (4-4-2 från höger): Sander Westerveld - Andy Griffin, Dejan Stefanovic, Andy O'Brien, Matthew Taylor - Ivica Mornar, John Viafara, Richard Hughes, Laurent Robert - Lomana Tresor Lua-Lua, Collins Mbesuma.
Håll ögonen på: John Viafara, en tvåvägsspelare med en mycket bra högerfot. Kommer att öka målproduktionen från mittfältet.
