Accrington Stanley 1 - 0 Portsmouth
?Portsmouth stod inte alls att känna igen och lämnade nordvästra England utan poäng. Efter fyra raka segrar var det uppenbart att spelarna vaggats in i en tro på att det ordnar sig. Sådant straffar sig i League 2.
Efter fyra raka segrar fanns goda förhoppningar om ytterligare en seger mot ett Accrington Stanley som haft en tuff inledning. Paul Cook tvingades till en förändring då Curtis Main inte återhämtat sig efter den hårda smällen senast, men det blev två ändringar. Ingen av dem föll en majoritet av supportrarna i smaken då det var formsvaga Michael Smith och Kyle Bennett som kom in. Nu hade Smith visat gryende form med ett hattrick i den där obskyra cupen och det var en ändring jag stod bakom, men om någon skulle ersätta Milan Lalkovic skulle det vara Kal Naismith.
Det såg ut att spela mindre roll inledningsvis då Portsmouth hotade vid ett par tillfällen. Gary Roberts fick första chansen på ett fint inlägg av Carl Baker, men Roberts sköt utanför. Därefter hände ingenting och sedan hände ännu mer av ingenting. Michael Doyle kastade sig och nickade ett inlägg utanför och det var väl det sista som Portsmouth skapade i matchen. Accrington kom riktigt nära ett ledningsmål när Christian Burgess nickade i insidan av egen stolpe strax innan paus.
Men Portsmouth kan bättre och skulle väl ändå lyfta upp spelet i andra halvlek? Poängen var där för att tas då hemmalaget inte var speciellt bra. Sju minuter in på andra halvlek kom dock kallduschen när Paddy Lacey överlistade David Forde med ett fint långskott som seglade in helt otagbart över den rutinerade målvakten.
Accy hade kontroll nu och det hjälpte föga att Cook ersatte Danny Rose med Conor Chaplin och gick över till 4-1-3-2. Med bara Doyle som sittande mittfältare fick man inte tag på bollen, precis som i slutskedet mot Morecambe. Baker och Roberts klev ut och Naismith och Lalkovic ersatte, men det hjälpte inte det heller. När matchen var över hade Portsmouth inte träffat mål och förtjänade därmed inte heller någon poäng.
Efter matchen ställdes många frågor. Varför byttes Smith och Bennett in istället för Main och Lalkovic? Varför fick inte Chaplin starta? Vad måste Chaplin göra för att starta?
För mig var det tveklöst rätt att satsa på Smith. Nu levererade han inte, men den tänkta matchbilden hade inte passat Chaplin. Han passar bättre mot en annan typ av försvarare, eller när han kommer in som inhoppare och erbjuder ett annat hot. Många supportrar menar att förlusten bör skyllas på laguttagningen och bristen på en plan b. Men det går inte att förklara en dålig laginsats med att två spelare byts ut. Laget var dåligt, och jag tror inte att spelarna blir sämre av att spela med Smith och Bennett.
Men varför ger inte spelarna bara allt så fort de går ut på planen? Är inte tröjan motivation nog? Är inte Pompey speciellt nog? Så enkelt är det förstås inte, även om vi supportrar tror att vi skulle kunna ge allt och bidra på planen om vi fick chansen. Men det behövs inte mycket brist på koncentration eller insats för att man ska straffas i fotboll. Gareth Evans hintade om att man kanske omedvetet tog för lätt på uppgiften efter att det hade gått så bra ett tag. Oprofessionellt? Ja. Förklarligt? Ja. Den känslan av att ”det här går ändå” är förrädisk. Falsk trygghet helt enkelt. Även när man är i form behöver man jobba hårt för att lyckas. Det bara är det att den insatsen inte är så betungande som när man är i form. Accrington gjorde jobbet lite bättre och vann därför rättvist.
Varför gjorde Cook den taktiska förändringen som gav exakt samma effekt som mot Morecambe, nämligen att man tappade formationen och mittfältet och därför inte blev ett offensivt hot trots en offensivare formation? Jag förmodar att han såg att laget inte var på väg att kvittera som det var på grund av att alla inte var helt på tå och att han behövde göra något. Kanske hade det varit klokare att ersätta Roberts med Chaplin, men jag vet inte om det hade räckt.
Det här var en stor besvikelse som jag själv har märkbart svårt att komma över. Det var inte det här bakslaget vi ville ha nu, men det kanske fungerar som en väckarklocka. Kommande matcher visar ifall Portsmouth har vad som krävs för att gå upp. Det har inte att göra med att man måste vinna mot sämre lag för att ”vara värd” att gå upp eller något sådant. Det har att göra med hur man hanterar motgången. Seger mot Barnet och Blackpool vore perfekta svaret.
Accrington (4-2-3-1): Chapman - Vyner, Beckles, Pearson, Donacien - Lacey (Hewitt 80), Conneely (k) - O’Sullivan (Boco 62), Clark, McConville - Kee
Pompey (4-2-3-1): Forde - Evans, T.Davies, Burgess, Stevens - Rose (Chaplin 63), Doyle (k) - Baker (Naismith 67), Roberts (Lalkovic 70), Bennett - Smith
