AFC Wimbledon - Portsmouth
1 - 0

AFC Wimbledon 1-0 Portsmouth

Portsmouths kräftgång i ligaspelet fortsätter efter en sen förlust mot bottenkollegan Wimbledon. Laget är på god väg att spela bort sig från möjligheten till att nå Championship denna säsong och merparten av supportrarna vill nu se en förändring på tränarposten.

Bortaföljet på Kingsmeadow sjöng om Kenny Jacketts avgång efter slutsignalen och faktum är att det har varit vanligt förkommande under de senaste omgångarna. Med endast en poäng från nedflyttning så är läget kritisk och även om ingen riktigt oroar sig för att laget ska åka ur så börjar avståndet till play off och direktplatser bara bli längre och längre. Portsmouth har förvisso någon match tillgodo på de flesta lagen, men så länge laget inte vinner matcher så spelar ju det mindre roll.

Jag tillhörde en av de som tyckte det var larvigt när supportrar skrek på Jacketts avgång redan efter några omgångar, men med elva matcher in så har jag nog rättat in mig i det ledet. Det känns som vi står och sladdar i samma hjulspår, utan att någon vet hur vi ska ta oss ur. Det känns som hoppet och framtidstron har försvunnit, då tycker jag det är dags för något nytt.

Jackett gjorde tre förändringar från 0-0-matchen mot Gillingham. Craig MacGillivray var som väntat tillbaka mellan stolparna vilket förpassade Alex Bass till bänken. John Marquis fick förtroende längt fram till förmån för skadade Brett Pitman och Ryan Williams startade till höger i en 4-2-3-1-uppställning. Gareth Evans gjorde sin 200:e match för klubben och Ellis Harrison fick inte plats i startelvan vilket var något förvånande.

Det svängde fram och tillbaka under den första halvleken, men det var aldrig riktigt nära åt något håll. Christan Burgess stod för en fin block när han slängde sig framför den målglade anfallaren Marcus Forss. Marquis fick två halvbra lägen men anfallaren missade målet vid både tillfällena (det vill sig inte för säsongens prestigevärvning). Burgess hade en nick som tog i ribban och även om Sean Raggett var först på returen så kunde Nathan Trott omfamna bollen ganska enkelt.

Många inklusive jag trodde att Wimbledon tilldelats en straffspark i början av den andra halvleken. Joe Pigott fälldes av Burgess vid strafområdeskanten, men domaren ansåg att tacklingen var utanför och tilldelade därför hemmalaget en frispark. Forss fick på en ett bra skott på den efterföljande frisparken, men MacGIllivray stod för en stabil räddning.

Jackett gör ett dubbelbyte efter en timmes spel när Williams och Marquis ersätts av Ronan Curtis och Harrison. Den sistnämnde var ytterst nära att ge Portsmouth ledningen när han kom i vägen för Trotts rensning, men bollen studsade strax utanför det öppna målet. Wimbledon var ytterst nära att ta ledningen när Anthony Wordsworth träffade insidan av stolpen, men som tur var för bortalaget så studsade bollen ut till en försvarare som kunde rensa.

Harrison var ett hot i luften, men även om han var först på de flesta inläggen så blev nickarna oftast för lösa. Ronan Curtis sköt som allt för ofta på första täckande motståndare (det känns som att alla vet att han kommer vika in och skjuta från vänsterkanten). Andy Cannon kom in i den 81:a minuten istället för Marcus Harness som varit i princip osynlig matchen igenom.

Wimbledon tilldelades en frispark vid hörnflaggan när bara någon minut återstod av matchen. De fick två chanser att slå frisparken då domaren blåste av den första efter gruff i straffområdet. Andra gången gillt så nådde inlägget Terell Thomas som kunde nicka in bollen bakom en chanslös MacGillivray.

Det blev ingen slutforcering från bortalaget då matchen i princip blåstes av efter avsparken. Ytterligare ett slag i magen för de tillresta supportrarna som lät sitt missnöje höras efter slutsignalen. Eftermatchen-intervjun börjar numera låta som en hackande skiva då det är samma prat varje gång.

Eisner-familjen har varit tystare än vanligt på sociala medier och jag tror även att de har kommit till insikten att laget behöver en ny tränare. Jag har ingenting emot Jackett som person, men det är uppenbart att laget nu kört fast. Förtroendet bland supportrarna är nästan obefintligt och även om laget nu skulle gå och vinna fem matcher i rad så tror jag inte att det skulle ändra uppfattningen.

Men samtidigt så förstår jag att Jackett blir kvar så länge det inte finns någon tilltänkt ersättare tillgänglig. Nu väntar tisdagsmatch på Fratton Park när Lincoln City kommer på besök. Jag tror tyvärr att vi kan få se ett bottenrekord gällande publiksiffran.

AFC Wimbledon: Trott; Kalambayi, Delaney, Thomas; Wagstaff, Sanders, Wordsworth, Pinnock, Osew; Pigott, Forss

Pompey: MacGillivray; Bolton, Burgess, Raggett, Brown; Naylor, Close; Williams, Evans, Harness; Marquis

Domare: Sam Purkiss

Publik: 4 525 (712 Pompeysupportrar)