Cambridge - Portsmouth0 - 1
Cambridge 0 - 1 Portsmouth
Portsmouth tog sjätte raka segern mot Cambridge men det satt hårt åt. Conor Chaplin nickade elegant in en lång crossboll från Christian Burgess och Portsmouth hade god kontroll tills man åkte på en utvisning med halvtimman kvar.
Efter att Portsmouth matat på med 17 avslut mot Notts County utan att ha fått rättmätig utdelning var det annorlunda igår. Det var förvisso inte raka motsatsen, men det blev tre poäng i en match där motståndarna för en gångs skull skapade fler chanser. Det blev en förändring av Paul Cook och det var den väntade. Matt Clarke ersatte Tom Davies i hopp om mer stabilitet i försvaret. Det gjorde att Christian Burgess fick flytta över till höger i mittförsvaret. I den vänstra positionen har han haft problem med att komma rätt in i situationerna.
Matchen var länge väldigt trevande och det enda som hände under den första halvan av första halvlek var att Adam McGurk nickade rakt på David Forde. Sedan vaknade matchen till i den 24e minuten. Burgess drev upp bollen på högerkanten och slog en perfekt avvägd långboll mellan försvararna som Conor Chaplin elegant nickade in i bortre krysset. Minuten senare hade Burgess en god portion tur då han fällde Uche Ikpeazu i straffområdet utan åtgärd från domaren, som istället varnade James Dunne för protest. Portsmouth hade sedan ett par minuter då man tryckte tillbaka hemmalaget, men det enda av värde var ett skott av Kyle Bennett som Will Norris kunde parera.
Andra halvlek inleddes med ett bra läge för gästerna. Michael Doyles passning gav Chaplin lite utrymme, men den lille anfallaren skruvade sitt skott tätt utanför. Sedan vändes uppmärksamheten mot den drygt 6000 starka åskådarskaran som i den 53e minuten unisont applåderade för nyligen bortgångne Gary Martin, en Portsmouth-supporter som skulle ha fyllt 53 på matchdagen.
Cambridge började skapa lite målchanser efter detta och Ben Williamson missade ett ypperligt läge att kvittera när han ensam med Forde skickade bollen utanför. En uddamålsledning på bortaplan är alltid ett nervöst läge och det blev inte mindre nervöst när Amine Linganzi vann en boll och fick syna det röda kortet. Cook kommenterade det hela med att tacklingen var värd två, kanske till och med tre röda kort. Uttalandet kan möjligen bedömas som sarkastiskt. Det borde vara så, för jag kan då inte förstå varför det blev rött kort. Var det kompensation för den uteblivna straffen? Linganzi gick förvisso in med bägge fötterna, men det var inte dobbarna före och han träffade bara bollen. Motståndaren kom in från sidan, så brytningen gick inte heller i riktning mot honom. Men usla domare är ett faktum på den här nivån, och i den här matchen drabbade det nog båda lagen ungefär lika mycket.
Cook svarade med två kloka byten. Bennett gick ut och Danny Rose tog plats på innermittfältet. Noel Hunt ersatte Chaplin längst fram. I och med detta tillsammans med ett stabilt mittbacksspel kunde Portsmouth rida ut stormen trots spel en man mindre i 35 minuter. Den enda riktiga farligheten kom när Dunnes skott styrdes tätt utanför. Portsmouth spelade taktiskt och småfult. Såväl Doyle som Gary Roberts blev varnade för maskning och Hunt blev varnad för att han fullföljde på en långboll som han aldrig hade kunnat nå. En gnutta av den frustration som Portsmouths motståndare utsatt oss för utsatte Portsmouth nu Cambridge för. Det var på tiden.
Ser man till avslutsstatistiken var det klar övervikt för Cambridge, särskilt efter utvisningen. Det här var andra gången den här säsongen som Portsmouth förlorat i statistiken. Första gången var mot Accrington på bortaplan, och det är bara Plymouth och Blackpool som utöver Accrington och Cambridge mäktat med runt tvåsiffrigt antal avslut mot Portsmouth. För en gångs skull var Portsmouth effektivt framför båda målen. Tre avslut mot Cambridges mål, två stycken på och ett som gick in. Och i andra änden nio avslut mot mål, varav fyra på mål. Forde, som fått utstå en del kritik på sistone, kom med i veckans lag, men Cambridge skapade väldigt få farliga lägen.
I toppen fortsätter Plymouth ånga på. Igår vann de tursamt med ett segermål som kommer hamna i någon samling med ordet gaffs i titeln. Colchesters målvakt skickade bollen på en framrusande Ryan Donaldson och bollen gick i en både in i mål. Avslutsstatistiken visade på en jämn match, som så ofta när Plymouth spelar. Det är i slutändan det som fotboll går ut på, att göra fler mål än man släpper in i så många matcher som möjligt. Det spelar ingen roll hur det går till. På kort sikt, det vill säga en säsong, är det en fullt godtagbar strategi om man kan få till den. På längre sikt vill vi förstås gärna tro på att det lönar sig att spela en bättre fotboll som är mindre beroende av att ha slumpen på sin sida.
Men en sådan fotboll som Portsmouth spelar, igår undantaget, får ofta följden att man anfaller mot samlade försvar och att utrymmet i avslutslägena ofta blir litet, med följden att man missar. I andra änden av planen är det desto mer öppet, och många baklängesmål har kommit till i situationer när våra mittbackar är ganska så ensamma i försvararbetet. Med mer utrymme och tid behövs inte så många chanser för att det ska bli mål. Igår visade Portsmouth att man även har det mer cyniska i sig, och även om jag inte vill se det som en regel att vi vinner på det sättet, så vill jag se ännu lite mer av det.
