Cardiff 3 - 0 Portsmouth
Cardiff hade inga större problem med att besegra ett blekt Portsmouth som för tredje matchen på kort tid fick en spelare utvisad. Igår blev det alltför uppenbart att det inte fanns något att spela för och att spelarna var slitna efter en tuff säsong.
Matchfakta
Cardiff: Bywater - Quinn (Blake 89), McNaughton, Keinan, Samuel - Burke, Olofinjana, McPhail (Koumas 85), Whittingham - Bellamy (k), Bothroyd (Parkin 81)
Pompey: Ashdown - De Laet, Halford, Rocha (utv 18), Hreidarsson (Mokoena 46) - Hogg, Ward - Cotterill (Webber 64), Lawrence (k), Nugent (Dickinson 62) - Kitson
Mål: 1-0 Olofinjana 6, 2-0 Bothroyd 45, 3-0 Whittingham 74
Domare: Kevin Wright
Publik: 24007
Matchen
Matchen var inte långt gången när Seyi Olofinjana nickade in 1-0 för hemmalaget. Portsmouth hade så långt inte vaknat och Cardiff hade ett bastant grepp om matchen. Farhågor om en överkörning fanns, men så småningom jämnades spelet ut något. Matchen var ganska jämn och spelet böljade fram och tillbaka tills dess att en incident förändrade förutsättningarna.
Ricardo Rocha, känd för att vara Portsmouths lugnaste spelare, reagerade ilsket mot Jay Bothroyd för vad som av en åskådare beskrevs som en "nasty challenge", med ett sprucket ögonbryn som följd för portugisen. En huvud-mot-huvud-incident följde, dock med minimal rörelse enligt de flesta. Två man ansåg annorlunda. Att en av dem var Dave Jones, för länge sedan klassad som "mindre objektiv" i min bok, var inte så konstigt. "The referee got the sending off spot on as their player definitely head-butted Jay Bothroyd" sade han.
Det är i sådana svåra situationer som det känns bra att ha en domare som heter Wright. Wright cannot be wrong. Man känner sig trygg med honom, och han bevisade detta när han modigt visade ut Rocha och tog ett snack med Bothroyd. Linjemannen var sedan stark nog att stå emot Rochas protester med tillhörande pekningar mot ett tydligt blödande sår. Som om en linjeman på den här nivån skulle kunna missa en incident som får någon att blöda! Såret uppstod ju när Rocha skallade Bothroyd. Det fattar ju alla.
Efter detta modiga och, enligt alla faktabitar man väljer att ta hänsyn till om man väljer en viss sida, korrekta domslut dog matchen något. Olofinjana hade ett gyllene läge att punktera matchen men missade med sin närnick. Greg Halford sköt en frispark strax utanför och David Nugent nickade över. Portsmouth såg ut att hålla 0-1-underläget halvleken ut. Men man hade inte räknat med att Wright skulle använda sin hökblick än en gång för att se något som ingen annan såg. En frispark strax utanför straffområdet skulle bli det sista som hände i första halvlek. Jamie Ashdown räddade Craig Bellamys nick men utan hjälp från försvaret såg han returen förpassas i mål av Bothroyd. Ett fint slut på den första halvleken för en spelare som antagligen kände sig lite ledsen för att ha fått en motståndare att blöda.
Nu var matchen körd och som om inte det var nog att man skulle behöva uthärda ytterligare en halvlek tvingades Hermann Hreidarsson kliva av på grund av skada. In kom Aaron Mokoena. Portsmouths fans hade stannat kvar i barerna bakom läktaren. Hur roligt kan det vara att resa till Cardiff, se sitt lag underprestera och till råga på allt se matchen dömas av en domare så perfekt att laget inte fick några turdomslut med sig? En av Wrights kronor på verket var när han dömde bort Nugents solklara hörna, och varnade Nugent för protest. En helt rätt inställning. Ta ingen skit liksom.
Det hände inte mycket i andra halvlek, men ett snyggt 3-0-mål skulle komma. Bellamys inlägg från höger satt perfekt på Peter Whittinghams fot och försvar och målvakt var chanslösa. Cardiff kunde gå på halvfart och promenera hem segern. Portsmouth ryckte upp sig i slutet och hade sitt första skott på mål strax därefter, men Stephen Bywater hade inte några större problem med att rädda Liam Lawrence skott. Inhoppande Danny Webber var en av få ljusglimtar, och han kom nära en reducering vid två tillfällen. Först med ett skott i gaveln och därefter med en nick tätt utanför.
Steve Cotterill gav ett bedrövat intryck på presskonferensen efteråt. Återigen kände han sig förfördelad av domartrion. Men i så fall har han bara sig själv att skylla. Det var ju trots allt han som gick ut i pressen och sade att managers borde få en möjlighet att prata med domarna efter match.
Och nej, ingen mening riktad mot domare i den här texten är ett dugg ironisk. Det är däremot den föregående meningen.
