En resa till England eller hur jag slog Vale fansen med häpnad !
Peter Ljunggren och Johan Svensson gjorde en resa till Crawley utanför London i mars för att bland annat lämna över de insamlade medlen från Peters kampanj Save the Vale som pågått under några veckor. Här följer hans rapport från resan...
ag mötte upp min vän Johan Svensson på Skavsta airport fredag eftermiddag. Vi hamnade med väldigt trevligt sällskap på flyget så de två timmarna gick snabbt. Det var två tjejer som skulle åka över för att hälsa på sina respektive pojkvänner. Jobbigt öde o sin kära så långt bort sa jag till den ena o så sen kom vi in på min anledning, Jag ska över o lämna pengar för en insamling till ett lag i division två Port Vale FC. Hon visste inte vad det var o tyckte nog att hennes öde var bättre än mitt.
Men skillnaden med o ha ett förhållande med en kvinna/man är att den kan du byta ut om det blir för outhärdligt. För mig finns två lag i mitt hjärta IFK Norrköping och Port Vale ett livslångt beslut som jag aldrig kan ändra eller vill ändra på. Port Vale behöver allt stöd de kan få nu. Det är i kristider som supporterskapet sätts på prov. Mycket trevlig tjej som sagt och hon förstod nog till slut min passion, hon var ju trots allt ihop med en engelsman.
Väl framme vid Gatwick tog vi taxi in till stan och hotellet som bara låg fem minuter från flygplatsen. Kvällen ute i Crawley var väl inte så mycket o rapportera om. Vaknade upp skapligt tidigt lördag morgon och kände den härliga matchnerven man får när man går till en viktig match. Vi mötte upp några Port Vale fans på en mysig pub inne i stan, blev några härliga pints och sen var det matchdags. Cirka 250 Vale fans hade tagit sig hela vägen från Burslem till Crawley.
Port Vale började bra eller bra o bra det är mycket snedsparkar i den här serien men det såg lovande ut och efter ca en halvtimme kom det härliga 1-0 målet. Ett mål som ger mig rysningar det var lagkaptenen Marc Richards som distinkt stänkte in bollen i bortre hörnet. Marc har tydligt markerat att ingen lämnar Port Vale utan fansens samtyckande och han har själv tackat nej till en del anbud från andra lag bland annat Crawley som vi mötte. Hans glädje var stor han kysste klubbmärket flera gånger och satte sig på knä framför oss fans på läktaren. Tyvärr kvittera Crawley några minuter innan halvlekspaus. Men 1-1 och det var nu mitt stora ögonblick skulle komma.
Pengarna 715 pund hade jag kollat åtskilliga gånger att jag hade innanför jackfickan inga pinsamheter nu tänkte jag hela tiden. Det rullades upp en Port Vale flagga vid läktaren där jag satt och de började sjunga, vet ärligt talat inte vad om det var om mig eller kampanjen eller en Vale sång, men Neil min närmsta engelska vän sa till mig och ställa mig framför flaggan och där lämnade jag över pengarna till honom samtidigt som deras fotograf för supporter sajten tog bilder. Folk applåderade och jag tyckte nästan det blev genant. Neil som fått pengarna och jag gick ned till några av publikvärdarna. Han visste precis vem som skulle ha pengarna vi skall ge dom till mamman av Port Vale sa han, Hon är en av de huvudansvariga för deras kampanj att rädda klubben på vägen dit sträckte en äldre farbror fram 10 pund som han ville skulle tillhöra min donation så det blev 725 pund jag överlämna till en underbar äldre kvinna som sken upp i först en jätteförvånad blick men sen i ett leende finns ett härligt kort på det. Mina pengar var överlämnade och var i goda händer jag var väldigt stolt i detta ögonblick .
Tillbaka till matchen då. Port Vale får en spelare utvisad ganska tidigt i andra (två gula) och Port Vale fansen skriker ut sin frustration över denne herre i svart, han var inte bra och det andra gula kortet var horribelt. Med allt elände som Port Vale fått utstå sista tiden behöver vi knappast fler fiender. Port Vale gör dock 2-1 inte så långt efter utvisningen och visar upp en härlig kämpaglad. Dock tog Crawley över mer och mer och både kvitterar och slår in 3-2 efter försvarssjabbel av Port Vale backarna. Vi är aldrig riktigt nära att kvitterade så ännu en förlust den fjärde i rad för mig live och på 7 försök har jag fortfarande inte sett dem vinna. Men spelarna får ändå välförtjänta applåder av oss och de tackar tillbaka genom att applådera oss.
Nu skulle vi ned till Brighton. En halvtimmes tågresa och en kort taxiresa så var vi framme på hotellet. Både Johan och jag kände att vi behövde pausa lite i denna omtumlande dag. Vi satte på lite kaffe och sa inte så mycket till varann utan njöt av allt vi fått vara med om hittills och det skulle bli mer. Neil ringde och tyckte att nu får ni ha vilat klart ölen väntar. Vi mötes upp på en äkta genuin brittisk pub. Mycket folk va ute för att det var St Patricks day. Nu fick inte Johan och jag beställa, de fem gentlemännen lade 20 pund var i ett glas och ställde på bordet här är öl kassan o den fyller vi på efter behov sa Neil ni betalar inte en öl ikväll. Allt detta var förstås som tack för min insamling, men engelsmän är generellt väldigt generösa annars med ska ni veta. Kvällen blev jättelyckad går inte in på något mer där.
Söndag och både Johan och jag vaknar tidigt, runt nio. Det är strålande sol och det känns nästan som man är på sol o bad semester. Tyvärr hinner vi inte njuta så mycket av Brighton vi tar adjö av våra fem engelska vänner och beger oss till London och Stamford Bridge. 40000 varav 6000 Leicester fans ser Chelsea vinna denna FA-Cup kvartsfinal med 5-2. Leicester fansen bjöd på den bästa stämningen och underhållningsvärdet på matchen var högt mest gladdes Chelsea fansen åt att det äntligen lossnade för Fernando Torres två mål plus en framspelning. Efter matchen så kändes det en viss oro i luften några Leicester fans försökte provocera fram lite bråk men de gavs ingen chans då polisen snabbt var på dem. Några öl på ett par pubar blev det sen fick vi stressa till flygplatsen för hemresa, vi hann precis innan gaten skulle stänga, har blivet lite av en sport för Johan o mig att se hur sena man kan bli utan att missa planet, men nu känner vi båda två att vi får skärpa oss, tar för mycket på nerverna o vi börjar bli gamla. Nästa Englands resa blir för min del om fyra veckor. Då är det Stoke och Burslem som väntar.
