Harrogate 1 - 2 Portsmouth (FA-cupen)
Portsmouth gjorde jobbet och tog sig vidare i cupen tack vare två mycket fina mål. Harrogate var aldrig uträknade och matchen levde ända till slutsignalen.
Det var en konstig match det här. Harrogate, två divisioner längre ner, spelade en underlig form av fotboll. Portsmouth dansade en annan dans, ganska länge någon annanstans. Kenny Jacketts elva innehöll tre ändringar, med Craig MacGillivray åter i målet, Brandon Haunstrup som högerback efter inhoppet senast, och Gareth Evans bakom John Marquis. Ingen Ellis Harrison i truppen. Tydligen hade han en lättare ryggskada som man inte ville riskera.
Matchen blev försenad en timme efter ideliga strömavbrott och när den väl kom igång drog Harrogate upp ett högt tempo och varvade höga bollar med att ibland hålla bollen på marken. Christian Burgess kom fel på det mesta och orsakade en tidig frispark på mittlinjen efter att ha missat bollen. När frisparken sedan skulle försvaras misslyckades bortalaget med det och Mark Beck kunde nicka in 1-0 efter en misstänkt offsidesituation. Det hade förstås inte blivit mål om Burgess inte en andra gång lyckats missa bollen efter en studs.
Harrogate hade fått starten de ville och Portsmouth sprang runt och försökte förstå hur matchen skulle spelas. De valde att göra det enkelt för sig och skicka iväg bollen långt. Det fungerade inte så bra. Först när Haunstrup fick bollen vid sidlinjen efter en dryg kvart började man göra något bra. Han passade bollen till Ryan Williams som skickligt returnerade den, och sedan var det bara för vänsterbacken på högerkanten att vika inåt och skruva in bollen i bortre hörnet, som om han aldrig gjort annat. Hans första seniormål för Portsmouth.
Bortalaget hade allt annat än kontroll och Harrogate fortsatte skapa besvär. En bra chans att återta ledningen hade man, men Jack Muldoon kom inte riktigt runt bollen och sköt utanför. Den före detta Harrogate-målvakten MacGillivray behövde inte ingripa och det var få skott som besvärade honom. Hans motsvarighet i hemmamålet, James Belshaw, fick sträcka ut på ett distansskott av Ben Close som var lite för löst för att bli riktigt farligt.
Inom loppet av sju minuter tvingades Tom Naylor och Sean Raggett av med muskelskador. Naylor såg ut att sträcka baklåret och fick ersättas av Anton Walkes medan Raggett ersattes av Paul Downing. Burgess fortsatte misslyckas med det mesta och det var svårt att tro att det inte skulle bli mer påhälsning i bortamålet. Det var relativt händelsefattigt tills Ronan Curtis plötsligt drog till från drygt 25 meter med ett praktskott som gick över målvakten och in strax under ribban. 1-2 och inte var det välförtjänt minsann, men gästerna hade vänt på matchen och gick till pausvila i ledning.
Andra halvlek hade Portsmouth bättre kontroll och spelade matchen mer på egna villkor. Det såg ut som att man vid flera tillfällen skulle avgöra, men för många spelare kom inte upp i acceptabel nivå. Evans missade mycket på offensiv planhalva och Marquis fick inte mycket att arbeta med. Marquis var dock väldigt nära att göra 1-3 efter en andravåg på en hörna, men Belshaw täckte bra. Sedan fick han sträcka ut på Williams fina skott från straffområdeshörnet.
Men hemmalaget var inte uträknat. Inhopparen George Thomson fick på ett bra skott som smet strax utanför en ställd MacGillivrays stolpe. Mycket nära där. Alex Bradley hade ett bra läge, men Burgess täckte och skottet blev enkelt för målvakten. Beck hade en nick tätt över efter en hörna och Muldoon tvingade fram en räddning och det var faktiskt väldigt nervöst i detta skedet. Lee Brown hade kunnat lösa nervknutarna om det inte var för en fin räddning av Belshaw som tog hjälp av sin stolpe. Brown fortsätter söka efter det där första målet för klubben.
Portsmouth hade sedan flera möjligheter att spela loss bollen på offensiv planhalva utan att lyckas sätta enkla passningar på fria spelare. Harrogate fick chansen att anfalla gång på gång, men kunde inte skapa fler chanser. Portsmouth spelade till slut av de sista minuterna relativt kontrollerat för att kunna boka in en andra runda mot 17-faldige jättedödaren Altrincham. Det var absolut inte någon imponerande insats, men det kanske är så att det är svårt att imponera borta mot ett lag från en lägre division. Kanske ställde underlaget till problem också, särskilt för Burgess, som fick mig att tänka på när jag själv spelade på en isig grusplan. Jag vet inte om jag sett någon spelare ha så stora problem på konstgräs som han hade i första halvlek, men då såg jag i och för sig inte Elfsborg - Öster 2013.
Nåväl, en seger är en seger och det är bättre än att inte vinna. Harrogate ska ha heder för de gjorde verkligen en bra match och det ska bli intressant att följa dem framöver. För att känna att det här var något bra försöker jag sätta känslan av en icke-imponerande seger mot känslan av en potentiell förlust och när jag gör det går det att se på segern som en seger. Med tanke på Naylors och Raggetts skador är det skönt att Fleetwood sköt upp lördagens match. Det tajta spelschemat som väntar ska sättas i relation till att Ipswich, Wycombe, Sunderland, Doncaster och Peterborough behöver spela om sin första omgång, liksom Rochdale, som man möter i nästa ligamatch fyra dagar efter att de ska försöka spela bort Wrexham.
Harrogate Town (4-4-2): Belshaw; Fallowfield, W.Smith, Hall, G.Smith; Kiernan (Bradley 70), Falkingham (k), Burrell (Emmett 32), Diamond (Thomson 63); Muldoon, Beck
Pompey (4-2-3-1): MacGillivray; Haunstrup, Burgess, Raggett (Downing 31), Brown; Naylor (k) (Walkes 24), Close; Williams, Evans, Curtis; Marquis
Domare: Anthony Backhouse
Publik: 3408 (616 gästande)
