QPR - Nottingham
Inför Carlisle - Portsmouth
Efter fyra raka utan vinst väntar en tuff uppgift mot Carlisle på bortaplan. Carlisle höll till i nedre regionerna förra säsongen men har höjt sig markant under denna.
0-0 igen och för andra matchen i rad ingen spelmässig dominans. Trenden är inte positiv för Portsmouth även om det finns tendenser i matcherna som är lovande. Wimbledon kom till Fratton Park med kanske den minst defensiva inställningen ett bortalag haft hittills. Trots det var man noga med att parkera två fyrbackslinjer runt och framför det egna målet långa stunder. Portsmouth hittade ingen väg igenom. Det gick för långsamt och för få risker togs på offensiv planhalva.
Det var en match där två likvärdiga lag tog ut varandra och ytterst få målchanser skapades. Inget lag förtjänade att vinna och inget lag förtjänade att förlora. Kanske en av de mest rättvisa mållösa matcherna jag sett. Oväntat jämnt för att vara 0-0, som Hegerfors uppges ha sagt.
Det är inte så längesedan som allt såg så bra ut. Bortasegern mot Bristol Rovers imponerade och Portsmouth var en obesegrad serieetta för ett dygn. Sedan dess har både den första och den andra förlusten kommit och frustrationen har varit påtaglig, framför allt på hemmaplan. Paul Cook pekar på en brist på kontinuitet framåt. Bakåt har det sett bra ut dock, med fem mål insläppta på de åtta senaste matcherna. Åtminstone fyra av dem borde kunnat avvärjas.
Fansens lösning är 4-4-2. Cook ogillar 4-4-2 lika mycket som jag, men testade det likväl mot Wimbledon. Det var tydligt att det saknades en spelare mellan mittfält och anfall, men också att det måste finnas med en kreativ spelare på planen. Gary Roberts är förstås skadad men Adam McGurk och Kyle Bennett klarar av den rollen bra. Bennett vilades senast och startar garanterat imorgon.
Keith Curle är manager för Carlisle. Jag minns honom bäst från Tipsextra. Det är lite nostalgi över det namnet. Under Curle har Carlisle gradvis förbättrats och ligger nu på en tiondeplats. Endast målskillnad skiljer laget från kvalplats. Jabo Ibehre har stått för många mål så här långt. Hela nio kom i de första sju matcherna. Nu har han haft lite skadeproblem men dessvärre för vår del är han nu tillbaka.
Carlisle har en intressant spelstil där man försöker locka upp motståndarna genom att hålla bollen lågt på egen planhalva samtidigt som man skjuter upp flera spelare långt upp i banan. När tillfället är rätt slår man en långboll och hoppas på offensivt numerärt överläge. Carlisle är extremt vassa framåt men kan i gengäld inte försvara. Portsmouth är ju precis tvärtom för närvarande. Otroligt solida bakåt men har svårt framåt. Carlisle är väldigt ojämna. Segrar mot Plymouth och Orient ställs mot förluster mot Newport och Bristol Rovers.
Förra säsongen blev det 2-2 i motsvarande möte. Portsmouth hamnade i tidigt underläge men vände till 1-2 efter ett drömmål av Jed Wallace och ett klassiskt Matt Tubbs-mål. Kvitteringen kom på stopptid av stopptiden efter mycket tafatt försvarsspel. På Fratton Park blev det 3-0 i en av få minnesvärda matcher. Portsmouth borde absolut ha gjort fler mål den gången. Tubbs är skadad och jag räknar med att Mark McNulty får fortsatt förtroende. Hans insats lovade gott senast. Förutom Roberts saknas även Jayden Stockley och Jack Whatmough som nu börjat träna igen. Frågan är hur Cook väljer att formera de sex positionerna framför backlinjen. Han har sagt att McNulty och Caolan Lavery behöver mer tid tillsammans, men det ska mycket till för att det inte ska bli 4-2-3-1 som trots allt gett 17 poäng på 8 bortamatcher. Jag tycker att Danny Hollands mycket väl skulle kunna få ge plats för antingen Nigel Atangana eller Ben Close. Inte för att Hollands varit dålig utan mer för att jag tycker det saknas en offensivare kraft bredvid Michael Doyle.
Ibland är jag orolig för att Portsmouth inte ska klara av att nå en direktuppflyttning utan får nöja sig med kvalspel (självklart hade vi accepterat det utan problem när Cook anställdes). Det är inte konstigt eftersom det just nu inte ser ut som att man kan vinna. Efter vinsten mot Bristol Rovers såg det å andra sidan inte ut som att man skulle kunna förlora. Då kom förlusten mot Exeter som ett brev på posten. Detta trots bra spel. En trupp som har den kvaliteten som Portsmouths går sällan länge utan vinst, särskilt inte om man leds av en så skicklig manager som Cook.
Hur viktig är morgondagens match? Jag är inte helt säker på att det är en måstematch att vinna. Det behöver, och kommer, vända snart. Jag tror att motorn kommer att hacka tills Roberts är tillbaka i mitten av december. Skulle den fortsätta hacka ett tag till räknar jag med aktivitet i januari. Jag är säker på att Portsmouth kommer att komma igång igen, och andra halvan av säsongen kommer definitivt ge fler poäng än den första.
