Inför Harrogate - Portsmouth (FA-cupen)

Ett första besök i Harrogate väntar för Portsmouth som ska undvika att bli ytterligare en i raden av de utslagna jättarna.

4-1 hemma mot seriens sämsta lag och några minuter kvar att spela. Jag var nervös. Hela historien kring tisdagens match kantades av nerver för min del, och inte blev det bättre av rapporter om trist spel utan riktig spets mot en parkerad buss. Plötsligt hände det några saker och ett par fina kombinationer borde resulterat innan 1-0 faktiskt kom, och sedan skulle det bli autostrada i andra halvlek. Om det inte vore för ett insläppt mål från ingenstans vid 2-0. Och sedan fanns ju en massa poängtapp från bra positioner i bakhuvudet, de otroligt onödiga mot Coventry, Bristol Rovers och Oxford, men också minnet av en tremålsledning i Southend som tappades till blott en poäng.

Så jag kunde inte känna mig lugn förrän klockan hade tickat upp mot 90 minuter. På fyra tilläggsminuter skulle inte Southend kunna göra detta spännande, men det var först så dags jag kände att tremålsledningen var säker. Ibland undrar jag om det inte är så att det är vi supportrar som har sämre förtroende för spelarna än vad de själva har. Tankarna på ytterligare ett tapp snurrar säkert mer hos oss än hos dem.

Men det var saker som föll på plats. Förvisso fortsatte chanser att brännas och Alex Bass tvingades ändå till någon klassräddning som dock kom i skymundan av tavlan vid 2-1. I andra halvlek såg vi hur laget kan spela. De provade att vända upp oftare och testa offensiva passningar med mindre marginaler. Speluppbyggnaden till 4-1, en tålmodig 25 passningar lång sekvens som kulminerade med Brandon Haunstrups läckra assist till Marcus Harness, är säsongens höjdpunkt hittills. John Marquis i en ny roll var arkitekten, hämtade och flyttade boll tills Harness vände upp på en yta och hittade ut till Haunstrup. Några suldragningar och en tittfint senare var bollen returnerad i straffområdet och förpassad i nät av Harness. Motståndet var svagt, men det är nog värdefullt att veta att man kan spela så, särskilt efter de första händelsefattiga 40 minuterna.

Över till Harrogate som spelar på konstgräs och sånt måste alltid nämnas. Någon påstår att skaderisken ökar och jag har slitit av hälsenan på konstgräs, men inte på alla de gropiga planer jag spelat på i division 6 (och dess reservserie). Portsmouth har aldrig vunnit på konstgräs i tävlingssammanhang och det har skrivits alldeles för mycket om det och för lite om det faktum att senast man spelade på konstgräs var samma år som Bosse Hansson dömde ut 4-4-2 oftare än de flesta andra år. Harrogates matta har mer gemensamt med riktigt gräs än vad Newports har så här års. Havant and Waterloovilles Paul Doswell satte huvudet på spiken när han gav rådet att inte tänka på det för mycket. Ser man konstgräs som ett problem får man problem när man spelar på det.

Harrogate leds av Simon Weaver och ligger sjua i femtedivisionen. De hade en fin svit ett tag med sju vinster och tre kryss innan det blev förlust i Eastleigh med 4-2. Eastleigh har en trevlig tågstation som Mange och jag tillbringat en handfullt minuter på. Passande nog var det en förlust med samma siffror i Torquay som föregick sviten. Bästa prestationen i FA-cupen är ett omspel i andra omgången efter att ha slagit ut Torquay i den första och sedan föll på straffar i returen mot Hastings. I våras blev det kval till League 2 mot Fylde, med förlust som resultat. Orten ligger väster om York och norr om Leeds och det är ett ställe där Portsmouth aldrig någonsin spelat förut.

Truppen kryllar förstås inte av bekanta namn. Josh Falkingham har spelat för Dunfermline i skotska andra- och tredjedivisionerna, Liam Agnew är tydligen inte son till Steve även om han inledde karriären i Sunderland, Jack Diamond är utlånad från just Sunderland och har i en match imponerat på nu sparkade Jack Ross, Scott Brown har gjort en massa matcher under sina femton år som proffs och satt på Accringtons bänk när laget mötte Portsmouth förra säsongen, Alex Bradley har spelat för finska u-landslag och så har vi den store stjärnan Jon Stead som spelat i Premier League på den tiden som Portsmouth var där. 42 mål för Notts County på 162 ligamatcher är inte fy skam så den gamle kan än. Det har inte riktigt blivit samma utdelning i Harrogate, med två mål mot Torquay som de enda nätkänningarna, och utöver det två röda kort, ett av dem fyra minuter in i inhoppet mot Barnet nyligen vilket innebär att han är avstängd imorgon. Förutom Stead är det frågetecken för Connor Hall och Agnew är utlånad till Gateshead där han gjorde mål idag mot Oldham. Övrigt noterbart om Harrogate är att mittfältaren Brendan Kiernan är bäste målskytt med sex fullträffar och att det är ordning på tröjnumreringen då man har alla nummer från 1-24 förutom 12.

Matchen blir speciell för Craig MacGillivray som gavs chansen av Weaver i Harrogates mål för sju år sedan. Den då 19-årige målvakten gjorde jobbet tillräckligt bra och resten är historia. Nu Portsmouths odiskutable etta och Skottlands trea. Vi räknar med att han skakat av sig sin skada tills måndag. Det är inget skadenytt egentligen. Ross McCrorie blir borta en månad med sin sträckning medan Oliver Hawkins kanske kan vara redo. Eftersom Fleetwood ställt in lördagens match på Fratton Park på grund av att man har tre spelare på landslagsuppdrag, varav en i startelvan och en utlånad (!), kan Kenny Jackett ställa upp med starkast möjliga lag och det räknar jag med att han gör. Möjligen kan någon bänkad spelare starta. Förutom att Haunstrup eller James Bolton ersätter McCrorie kan man tänka sig starter för Brett Pitman, Harness och Andy Cannon. Jag gissar på följande uppställning: Alex Bass - Brandon Haunstrup, Christian Burgess, Sean Raggett, Lee Brown - Andy Cannon, Tom Naylor - Marcus Harness, John Marquis, Ronan Curtis - Ellis Harrison.

Första omgången har redan bjudit på en del skrällar. Kingstonians 4-0 borta mot 71 platser bättre Macclesfield ska förvisso ses genom det faktum att hemmalagets a-lagsspelare strejkar, men Maldon & Tiptrees skräll borta mot Leyton Orient var äkta FA-cupcharm. Planinvasion av gästande supportrar efter sex tilläggsminuter och tolv minuters spel med en man mindre. Hemmasupportrar som applåderade de välförtjänta vinnarna. Ja, det var vackert för alla som inte hade sina huvudsympatier hos hemmalaget. Dover tog också en välförtjänt seger hemma mot Southend och vad vi som vanligt ser i den här cupen är att laget från högre serien måste utnyttja sitt högre tempo och bättre fysik. Jag är säker på att Jackett ser till att grunderna är på plats och räknar med avancemang efter en professionell insats.

David Gunnarsson Lorentzen2019-11-10 16:07:01
Author

Fler artiklar om Portsmouth