Lazio - Udinese
Inför Portsmouth - Accrington Stanley (FA-cupen)
I FA-cupens andra omgång ställs Portsmouth mot den stora överraskningen i League 2 hittills. Bottentippade Accrington ligger fyra.
Jag tror de flesta av oss hade varit nöjda med en pinne i Wycombe på förhand och i synnerhet vid underläge 2-0 strax innan halvtid. Portsmouth var så långt ungefär lika utspelade som i Oxford, den andra halvleken som det hänt den här säsongen, och var på väg mot en förlust. Men man tog sig samman, reducerade innan paus och kvitterade tio minuter in på andra halvlek. Därefter var det Portsmouth som tryckte på för ett segermål och av den anledningen kändes en poäng som dålig utdelning även om det sett till hela matchen var rättvist. Kanske kunde man fått en straff också då Wycombes spelare var överfysiska på fasta situationer, men av reprisbilderna att döma kunde jag inte säga att domaren gjorde fel. Annars har det varit mycket snack om det den senaste veckan och det har antytts att domarna är noga med att visa att man inte ger några fördelar åt det stora laget i serien.
Eftersom det nu finns en topptrio på 40 poäng efter 20 matcher och ett Accrington mellan dem och Portsmouth som nu har skrapat ihop 34 poäng är det lätt att tycka att laget borde kunnat göra bättre ifrån sig. Det är alldeles för tidigt för att oroa sig. Det jag sett av laget anfallsmässigt ser mycket lovande ut och det är fortfarande så att många bra lägen missas. Delvis på grund av otur, men också på grund av oskärpa. Jag gillar ändå känslan av att varje match är vinnbar. Den känslan har verkligen lyst med sin frånvaro sedan 2008 eller så. Två bortamatcher mot topplag i god form har gett två poäng och hade gett fyra om det inte varit för den där vänsterbacken i Carlisle som fick på en drömträff med högern och satte 2-2 i sista stopptidsminuten.
Med fyra mål på de två senaste bortamatcherna och sex mål mot York i senaste hemmamatchen känns det som att Portsmouth tagit sig runt ett hörn. Det går att förpassa den där bollen i mål. Accrington kan det här med att göra mål också. I lördags besegrade man samma York med 5-1 på bortaplan. Det känns just nu avlägset att det blev mållöst sist Portsmouth tog emot Accrington i september. När man ser vilka spelare Accrington har på kanterna och i anfallet är det inte heller konstigt att man gör en del mål. Piero Mingoia har varit bra på Fratton Park tidigare och Sean McConville på den andra kanten är en bra spelare. Billy Kee och framförallt Josh Windass, som Accrington knappast behåller säsongen ut, är vassa anfallare.
Men spelare för spelare är Portsmouth bättre. Dessutom börjar man hitta partnerskap på planen enligt Paul Cook. Det mest uppenbara är Caolan Lavery och Marc McNulty. Tillsammans har de gjort sju mål på kort tid. Med McNulty i en släpande roll får man en annan sorts spel än med Gary Roberts där. Det blir mer direkt, men att det funkar är också ett resultat av Laverys intelligenta och outröttliga löpande. I övrigt märker man att Christian Burgess och Adam Webster är allt stabilare och att de extremt offensiva ytterbackarna har fint samarbete med yttrarna. Problemet är det centrala mittfältet och nu senast fick Danny Hollands kliva av och ersättas av Adam Barton. Det känns som att man kan släppa lite på säkerhetsspärrarna här.
Det hade varit önskvärt om firma Lavery/McNulty hade fått fortsätta men den förstnämnde får inte spela i cupen för Sheffield W. Därför blir det antingen Jayden Stockley eller Conor Chaplin framför McNulty. Båda två gjorde mål i en träningsmatch mot Bournemouth i veckan och framförallt Chaplin har varit målfarlig så här långt. Han är trots begränsat med speltid bäste målskytt i truppen. Stockley är i mina ögon alltjämt en bättre spelare och hade förutom sitt mål två bollar i virket. Jag räknar med Stockley från start och ett inhopp av Chaplin. I övrigt saknas fortfarande Jack Whatmough som ändå närmar sig comeback efter korsbandsskadan. Han var nära att få speltid mot Bournemouth men man bestämde sent att han behövde lite mer träning först. Annars är Matt Tubbs och Paul Jones fortfarande ett par veckor från comeback medan det närmar sig för Roberts. I hans fall är dock Cook inte riktigt lika optimistisk som spelaren själv, men det är nog inte orimligt att han finns med i truppen mot Hartlepool, Northampton eller Leyton Orient.
Accrington har inga egentliga problem med skador utan kan ställa upp med i stort sett starkast möjliga elva. Enda problemet är att duktige Dean Winnard varit sjuk och inte kunnat spela eller träna på två veckor. Därför lämnas han av allt att döma utanför truppen.
Det är fyra säsonger sedan Portsmouth senast figurerade i tredje rundan. Då blev det stryk med 4-0 mot Chelsea, samma lag som satte stopp i finalen året dessförinnan. En seger mot Accrington skulle sända ut signaler om lagets kapacitet och jag tycker att det verkligen är dags att visa den. Det finns en hel del kvar att ta av och om det mesta stämmer imorgon vinner Portsmouth.
