Inför Portsmouth - Bristol Rovers
Portsmouth tappade en tremålsledning senast och söker desperat efter en seger efter sex raka utan vinst. Bristol Rovers å andra sidan förlorar sällan numera.
Tre poäng mot Wimbledon, sedan noll poäng på tre matcher och sedan tre poäng på tre matcher. Nio poäng på nio matcher? För det krävs en vinst imorgon eller på lördag. Förhoppningsvis blir det bättre än så.
Fotboll är rätt tråkigt när det går så här. Särskilt mot bakgrund av den fina hösten. Idag skördar Kenny Jackett effekterna av vad han sådde i höstas. Inte mycket rotation, en stark och stabil elva med få byten. Det gav resultat som kontinuitet brukar göra om man har en bra plan och bra material. Det vi ser just nu är spelare som inte spelat mycket som inte klarar de fysiska kraven och inte kan hålla en jämn nivå. Segrar byts mot kryss, kryss byts mot nollpoängare. Höstens Portsmouth hade inlett året med 4-3-0 och det är egentligen bara ett mål i var och en av de sex raka utan vinst som gör skillnaden.
Höstens lag hade inte släppt in två mål mot Oxford, hade inte fått de felaktiga frisparkarna emot sig mot Luton och Plymouth, hade inte gett bort ett mål mot Doncaster. Med mera. Framförallt hade det inte tappat 0-3 mot Southend. Men här är vi nu och först och främst måste laget upp i sadeln igen. Jag hoppas ett en rutinerad räv som Jackett har varit med om detta förr och kan hantera situationen. Seger imorgon och allt lever igen. Seger imorgon och en hel del ångest släpper.
Bristol Rovers borta var en knapp och tursam seger. Hemmalaget dominerade och missade chanser, kvitterade på straff men drog på sig en onödig utvisning. Portsmouth tog ledningen igen och Craig MacGillivray räddade poängen på slutet. Att Rovers skulle ligga i botten vid det här skedet var otänkbart då, men Darrell Clarke fick sparken och sedan har man inte riktigt hittat rätt. Graham Coughlan har nu dock fått till en stigande formkurva och man förlorar inte ofta numera. Bara en förlust i liga och cup sedan mitten av december, men också många kryss.
Det är en trupp med flera bra spelare. Chris Lines imponerade i sitt inhopp i höstas fram till sin utvisning. Tareiq Holmes-Dennis såg ut att vara en kanonvärvning för Pompey innan han gick sönder i förra säsongens premiär. Liam Sercombe, Tom Lockyear och Jonson Clarke-Harris är andra nämnvärda spelare. Som sagt, Bristol Rovers borde inte ligga där nere.
På förhand kanske det ser ut som en oavgjord match om man beaktar formkurvor. Portsmouth bör vara en klass bättre om spelet stämmer, och det handlar ju bara om att vara lika solida som mot Plymouth och ha en sådan halvlek som den första i Southend. Det räcker för seger. Det som talar för det förstnämnda är att Tom Naylor är åter och kan styra upp mittfältet medan det som talar emot det sistnämnda är att Omar Bogle kanske inte kan komma till spel på grund av en lårkaka. I övrigt är det Jack Whatmough, Nathan Thompson och Andy Cannon på skadelistan, med ett frågetecken för Dion Donohue.
Jackett kommer att överväga 4-4-2 om Bogle kan starta. Jag tror att tryggheten i 4-2-3-1 är viktig samt att man då också har möjlighet att sätta in James Vaughan. Jag har inget emot en elva liknande denna: Craig MacGillivray - Anton Walkes, Christian Burgess, Matt Clarke, Lee Brown - Ben Close, Tom Naylor - Jamal Lowe, Gareth Evans, Viv Solomon-Otabor - Oliver Hawkins.
